Direktlänk till inlägg 8 juni 2016

De sista skrivna orden. Till er, från mig.

Av Avinorev - 8 juni 2016 00:43

Vet ni vad? Det här blir nog det sista som skrivs i denna blogg och således det sista ni får läsa här.

Under de år som passerat sedan jag började skriva, vilket i runda slängar är närmre 9 år, så har livet kommit att förändras många gånger om både på gott och på ont.

Jag startade bloggen med ett enda syfte och den utvecklades från syftet att bara hålla mamma och pappa uppdaterade till en ventilationskanal och tankebefrielse.

Till alla er som följt med under åren, till er som kikat förbi och till er som hejat och kommenterat känner jag en enorm tacksamhet och värme inför. Till några andra som följt för andra orsaker känner jag dock ingenting.

Tillsammans med livets gång har jag i omgångar kontaktats av olika människor och medier och haft som bas att göra världen mer förstående och öppensinnad då det kommer till psykisk ohälsa och andra diverse fördomar. Och jag har fått sprida mitt budskap. Även för detta är jag tacksam.

Sedan starten av år 2016 är jag utan medicinsk diagnos då jag och läkare kom överens om att diagnosen bipolär inte var för mig, längre. Kanske blev jag feldiagnostiserad från start, eller så var jag en av de som har ett skov i livet och aldrig fler. Jag vet inte och jag lägger inte någon större vikt vid det heller. För min del känns det mest som att det kan kvitta då psykisk ohälsa drabbat mig likväl i mitt liv.

För under en lång period av just mitt liv var jag färdig med att leva och färdig med att vara människa. Det är jag inte längre sedan en annan lång tid tillbaka.

Jag lever, jag är människa, jag har dagar som är bättre än andra och dagar som är sämre. Men jag tror nog att vi alla har det så på vår vandring genom verkligheten.

Jag har förunnats tre fantastiska barn och en helt fantastisk man. Jag har samlat på mig erfarenheter av olika slag och en del av dem önskar jag inte någon av er, medan jag hoppas att ni får er beskärda del av andra. Jag tror jag har blivit klokare med åren och att jag lärt mig av det jag ställts inför.

Vad livet nu har att ge återstår att se men jag har en känsla av att jag kommer älska och hata de olika bitarna och vandringarna, precis som alltid.

Det är med en tillförlit och ett livslugn som jag vandrar vidare och jag kommer nog sakna de av er som jag bara haft här under åren. Kanske möts vi en dag igen. Kanske vet vi inte om att vi möts. Kanske ska vi berika varandras liv på något vis. Kanske är det här det sista vi delar. Och vad som än händer så tror jag att det blir bra.

Så, med detta lämnar jag er nu och försvinner bort med min alldeles egna verklighet. Men skriver gör jag än, ni får bara precis hålla utkik i bylines och liknande. En stund till skriver jag iaf. Jag kanske ändrar mig med det också en dag. För det är det som är det fina med livet - det är ditt att förändra, oavsett vägskäl.

Good night sweetheart, well it's time to go. I hate to leave you but I really must say, Good night sweetheart, good night.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Anders

8 juni 2016 21:35

Vet du vad? Jag har bara varit med här en mycket kort tid av din historia. Halkade in här av en slump och fastnade, fastnade i ditt sätt att uttrycka dig. Jag kände igen mig själv och skrattade gott, du uttryckte dig rakt och utan omsvävningar. Nåja, jag borde kanske skriva i presens, du är ju i högsta grad närvarande😀
Jag kikade tillbaka bland dina ord och fick ta del av det du gått igenom, inte helt utan förskräckelse. Dina upplevelser och känslor fick mig att fundera, dels naturligtvis över dig som person, men även över mig själv och med vilken tacksamhet jag ska förhålla mig till mitt liv så här långt.

Ibland när jag läste tyckte jag djävligt synd om dig, men kom fram till att det inte är vad du vill. Tror jag i alla fall.
Du känns inte som den typen alls, mer sunt opportun mot skit och orättvisor. Ungefär lika arg som jag själv känner mig ibland, mot onödig dumhet, flathet och översittarfasoner. Det var där någonstans jag fastnade, inte alls i psykisk ohälsa, förlåt men det blev en parentes för mig. Inte så att jag inte förstår det hyfsat men du blev som vem som helst, med en massa plus på kontot. Då tänkte jag på hur skicklig du är på att skriva, du lyckades på ett intelligent sätt att avdramatisera ohälsan i mina ögon. Det blev bara och helt enkelt spännande att följa dig, för att du är just du och inget annat.

Jag kommer att sakna dina ord och konstigt nog även dig, fastän jag aldrig träffat dig. Känns lite tomt just nu. Du har lyckats din knasboll, att få mig engagerad i en total främling. Det borde egentligen inte vara möjligt, såsom jag är funtad😀.
Lycka till med livsvandringen, jag tror mig veta att det kommer gå bra. Tack för den här tiden, du har gett mig mycket.
Om jag någonsin ser dig livs levande och känner igen dig, så kommer jag fram till dig. Ger mig till känna och ger dig en kram, fast jag lovar att fråga först. Hoppas att det är ok!
Tack
/Anders

Avinorev

23 september 2018 22:20

Anders. Dig tänker jag på då och då.

Idag, för första gången på 2 år loggade jag in här, en bortglömd värld, och såg din kommentar. Jag undrar om du sett mig någon gång och tänkt på att hälsa. Eller så harva bara glidit förbi varandra i ovisshet. Men, dina ord gjorde mig glad såhär en kväll i september, två år senare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Avinorev - 23 september 2018 22:39

Av en slump letade bloggen sig in i mitt minne ikväll. Jag antar att det beror på den tillbakablick jag gjorde i alla bilder och konversationer som lagrats i min telefon. Alla år som passerat finns välbevarade där. Något tvekande skrev jag in adresse...

Av Avinorev - 5 maj 2016 00:48

Jag rensade och tömde mailkorg och dator idag på år av samlande. Och när jag systematiskt raderade gamla mail dök plötsligt ett jag glömt bort upp. Jag hade inte läst det på så många år och plötsligt fanns de sorgsna orden framför mig och jag fick et...

Av Avinorev - 24 januari 2016 23:31

Jag har kommit underfund med att jag aldrig kommer nå de där topphöjderna som man drömmer om med jämna mellanrum. Jag har kommit på varför också. Jag är inte kapabel till att gå över lik för att få det jag vill ha. Jag tror och tänker alldeles ...

Av Avinorev - 11 januari 2016 21:07

Året är 2016. Jag har en dotter. Jag har systrar. Jag har kvinnliga vänner. Men framförallt - jag har en dotter. Jag läser om övergrepp efter övergrepp. Om våldtäktsfall där förövarna går fria pga bristande bevisning. Om domar som säge...

Av Avinorev - 31 december 2015 09:58


Jag reflekterade över mitt år igår och konstaterade att jag tror jag äntligen blivit vuxen. Det här var året då jag började säga nej och istället valde det som jag ville göra. Jag slutade vara duktig hela tiden i syfte att glädja andra. Jag b...

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se