Direktlänk till inlägg 11 januari 2016

Och all världens vrede skall drabba dig som rör utan tillåtelse.

Av Avinorev - 11 januari 2016 21:07

Året är 2016.
Jag har en dotter.
Jag har systrar.
Jag har kvinnliga vänner.
Men framförallt - jag har en dotter.

Jag läser om övergrepp efter övergrepp.
Om våldtäktsfall där förövarna går fria pga bristande bevisning.
Om domar som säger att flickan/kvinnan i fråga inte sa nej på ett tillräckligt konsekvent vis.
Om rättegångar där fokus läggs på flickans/kvinnans kläder och underkläder.

Jag läser om den kvinnliga journalisten som ska behandlas på än det ena, än det andra viset, för att hon har en åsikt.

Jag har en dotter som ska fylla två år till sommaren.
Än dröjer det några år innan hon ska befinna sig ute om nätterna.
Men redan nu vrider tanken på det åt min luftstrupe och gör det svårt att andas.
Redan nu knyter det sig i magen bara på tanken om att jag inte kommer kunna skydda henne.

Året är 2016 och jag är livrädd för den utveckling som är.
Kanske är vi bara mer medvetna nu med det ständiga flöde som sociala medier ger oss?
Kanske har det faktiskt eskalerat?
Kanske hinner det vända innan min dotter ska ta sig an nätterna i höga klackar med vännerna?

Jag är även mamma till två pojkar.
Och jag är fast besluten om att fostra dessa pojkar med en syn på att kvinnan är en likvärdig individ och att hon aldrig, någonsin, får behandlas på annat vis.
Det är min plikt och livsuppgift att lära mina söner om att aldrig, någonsin, röra en kvinna som inte gett sitt nyktra medgivande.

Jag är kvinna och jag har mött männen som tror sig ha rätten.
Jag är kvinna och även jag har, liksom många andra kvinnor, blivit rörd vid utan att ha gett mitt medgivande för att sedan skaka av mig händelsen på krogen och inte anmält pga att det "inte var så farligt".
Jag är kvinna och jag har både anmält och fotat en man in i en vägg då han inte förstod ett nej.
Och jag har anmält.
Och fått ärendet nedlagt.
Pga bristande bevisning.
Ord mot ord, som så många kvinnor före och efter mig.

Jag är mamma till en dotter, syster till två systrar, kvinna och misstrodd.

Måtte världen och lagen ändras, för alla kvinnor med mig och efter mig var än i världen de befinner sig.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Anders

14 januari 2016 19:00

Jag är pappa till två flickor varav en av dem står och knackar på dörren till vuxenlivet. Hon är, liksom jag själv var när jag stod där, osårbar. Det gör mig ohyggligt orolig och rädd. Hon är stor men ändå för ung i tanken, hon och samhället är inte redo för varandra. Jag kan inte göra mycket mer än att försöka ge henne rätt värderingar, jag känner mig otillräcklig.
Jag håller med, måtte världen ändras! Lagen finns redan men efterföljs inte, verktygen för att lagfara är alldeles för få.
Jag är man, med goda värderingar och borde inte skämmas, men jag gör det ändå. Jag känner förakt mot de individer som inte visar respekt och tar sig rättigheter de inte har. Det gör mig så arg att det förminskar mig, i mina egna ögon. Den storsinthet jag vill vila min existens på falnar, hela jag kallnar. Men så vaknar jag, hoppet får inte försvinna. Vi får jobba, hårt, då kan världen ändras. Vi måste göra det! Tack för ett tänkvärt, väldigt nödvändigt och bra inlägg. Hoppas många läser det.

Avinorev

15 januari 2016 08:03

Jag kan förstå varje ord du skriver.
Jag vet precis hur jag var när jag stod där på vuxenvärldens tröskel och var oåtkomlig, odödlig och med hela världen för mina fötter.
Jag levde i den bubblan, tog mig hem på egen hand genom städerna om nätterna, litade på människans välvilja till en natt då jag gick ensam hem och hörde steg bakom mig. Med viss osäkerhet ökade jag på stegen och hörde att fötterna bakom mig gjorde detsamma. Med nyckeln krampaktigt mellan fingrarna småsprang jag den sista biten medan personen bakom hängde på. Jag fick upp min telefon och ringde min dåvarande pojkvän vars lägenhet jag skulle in i och bad honom komma ner till porten fort. Jag kom fram och började fumla med låset och mannen som hängt efter här detsamma. Jag vet inte vad han sa för allt som hördes i mitt huvud var panikens sus. Allt jag vet är att han var för nära, för på och att jag aldrig känt en större lättnad än när jag slutligen kunde kasta mig in i trappuppgången och dra igen dörren.
Efter det tog jag alltid taxi hem till den kvällen då en taxichaufför tog sig friheten att notera mitt namn för att sedan, i flera månader, ringa och smsa mig och berätta att han visste var jag bodde och att han skulle komma hem till mig.

Men ändå känner jag inte att jag klandrar männen. Saken är den att jag är så tacksam och stolt över män som dig, som mina bröder, min pappa, min sambo, ja alla de män jag har omkring mig som lever med de rätta värderingarna och tankarna.
Och jag önskar att du och dem skulle hyllas på ett högre vis för att ni är som ni är.
För herrejösses vad ni behövs i bår värld.

 
Ingen bild

Anders

16 januari 2016 13:47

Du har, som kvinna, uppenbarligen mött en betydligt mörkare del av världen än jag. Det du skriver är i och för sig saker som jag vet kan existera men jag har ju aldrig mött det själv. Med tanke på det är det väl du som ska hyllas, du klandrar ju inte. Det innebär väl att det finns en stor mängd tillit kvar till oss. Det är en prestation.
Att du vill hylla männen som du har omkring dig är ju trevligt, det finns säkert många anledningar till det. Men vad tokigt och fel det är om vi ska hyllas bara för att vi har rätt värderingar, det är ju ingen prestation. Känns bara som naturligt och fullkomligt självklart, eller har jag fel? Men jag blev ändå glad över vad du skrev, tack😃

Avinorev

16 januari 2016 16:41

Nej, egentligen har du så väldigt rätt.
För det borde ju vara en självklarhet. Men jag tänker att med all rädsla, all avsky, hat och vad det nu än månde vara så måste ni, självklara, män få veta att ni uppskattas för de värderingar ni har och delar med er av. Jag tror vi alla behöver en klapp på axeln ibland som påminner om att det vi gör är bra.

 
Ida

Ida

23 januari 2016 03:13

Hej! Jag heter Ida och jag är en av många som lider av bipolär sjukdom. Jag har dock ingen fastställd diagnos, men misstankarna är så otroligt starka att den mer eller mindre är satt. Jag är även en av dem som försöker få Sverige att öppna upp ögonen för den psykiska ohälsan. Jag har skapat ett evenemang. Bipolära världsdagen, försöker sprida det vidare men jag vet väl inte riktigt hur jag ska nå ut och har en känsla av att det inte kommer gå så bra, så jag vänder mig till dig och andra som vad jag vet har bipolär sjukdom och talar om detta och hoppas det sprider sig <3 Kärlek till dig! https://www.facebook.com/events/931938930217140/

http://www.evilbaarbie.se

 
T

T

23 april 2016 19:20

Bra skrivet!

http://Somebody's trying to come back

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Avinorev - 23 september 2018 22:39

Av en slump letade bloggen sig in i mitt minne ikväll. Jag antar att det beror på den tillbakablick jag gjorde i alla bilder och konversationer som lagrats i min telefon. Alla år som passerat finns välbevarade där. Något tvekande skrev jag in adresse...

Av Avinorev - 8 juni 2016 00:43


Vet ni vad? Det här blir nog det sista som skrivs i denna blogg och således det sista ni får läsa här. Under de år som passerat sedan jag började skriva, vilket i runda slängar är närmre 9 år, så har livet kommit att förändras många gånger om båd...

Av Avinorev - 5 maj 2016 00:48

Jag rensade och tömde mailkorg och dator idag på år av samlande. Och när jag systematiskt raderade gamla mail dök plötsligt ett jag glömt bort upp. Jag hade inte läst det på så många år och plötsligt fanns de sorgsna orden framför mig och jag fick et...

Av Avinorev - 24 januari 2016 23:31

Jag har kommit underfund med att jag aldrig kommer nå de där topphöjderna som man drömmer om med jämna mellanrum. Jag har kommit på varför också. Jag är inte kapabel till att gå över lik för att få det jag vill ha. Jag tror och tänker alldeles ...

Av Avinorev - 31 december 2015 09:58


Jag reflekterade över mitt år igår och konstaterade att jag tror jag äntligen blivit vuxen. Det här var året då jag började säga nej och istället valde det som jag ville göra. Jag slutade vara duktig hela tiden i syfte att glädja andra. Jag b...

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se