Direktlänk till inlägg 2 december 2015

Uselt.

Av Avinorev - 2 december 2015 23:23

Att vara usel.

Man kan prestera så mycket.
Göra så bra.
Vara så nöjd.
Och se allt falla lika fort.

Det är den där känslan av uselhet.
Det där misslyckandet och det där nederlaget.
Det som ska komma att genomsyra allt.

I en hord av hejarop och glada skratt hörs en enda röst av kritik som överröstar allt.

I en mängd av positiva meningar finns plötsligt en negativ.
Och allt annat blir grumligt och suddas ut.

I en uppsjö av goda resultat finns ett dåligt.
Och det etsar sig fast och växer sig större än allt annat.

Uselhet.

Nederlagets totala omfamnande.
Det där som tömmer ut energin och lämnar dig kraftlös, grå och kippande efter luft.

De höga kravens värsta fiende.
Prestationens antiklimax.

Att vara lite bra på allt, det hade nog varit bra.
Att kunna vila i att bra är bra nog.
Om bra ändå hade funnits, i allt.

Jag har tänkt att bra är bra nog på en punkt.
Men inte ens bra når jag upp till.
Inte ens nog.
Och frustrationen tar vid.
Och tröttheten tar över.
Och jag grät över vinklar och yn.
Och över det B som egentligen var bra. Bättre än nog.

Imorgon ska jag gråta igen.
Nästa vecka likaså.
Fast inte där någon ser.
Och inte där någon hör.

Nederlagets usla känsla.
Oförmågans fullkomlighet.

Det där när man tar slut en stund och blir tom.
Mediokert och aldrig något särskilt.

Varför tar alltid nederlagen över?
Varför hörs alltid kritiken mest?
Varför svider det alltid?

Och får man ens gråta över sånt?

 
ANNONS
 
Angelica

Angelica

2 december 2015 23:44

Absolut! Här lipas friskt emellanåt:)👍🏻🤘🏻

http://Offikeeblogg.se

 
Ingen bild

Anders

3 december 2015 20:38

Kritiken hörs för att den är i disharmoni med den goda klangen. En hel orkester och en falsk ton, klart vi hör den! Otrevligt!!! Men den är snart glömd.
Du vinner fem matcher, går till final men förlorar. Det svider, du gråter, ett nederlag är ett faktum. Du tillåter dig inte njuta av framgången, förlusten överskuggar allt. Men den är snart glömd, du är ju i topp.
Anar ett matteprov kanske? B- är det betyget? Grattis i så fall, det är inte dåligt. Kan vara ett skräckämne för många, allt låser sig. Man är rädd.
Gråt av ilska, det gör dig bättre. Men du, ta ett glas vin, se på ditt gäng. Det är snart glömt.

Avinorev

3 december 2015 21:49

Du skriver sanning.
Ja, det var en mattetenta idag. Det låste sig fullständigt.
Det B jag fick tillhörde en annan kurs och ja, det är egentligen ett bra resultat men då jag hållit mig snäppet över tidigare så blev även det ett smärre nederlag.
B i matte kommer jag aldrig nå, hur mycket jag än försöker. Inte på den här nivån iaf.
Jag vet egentligen inte varför jag ens gav mig på den kursen. Kanske för att bevisa något för mig själv?
Vin ja, det behöver jag idag.

 
Ingen bild

Anders

4 december 2015 19:04

Skål då!!
Du har säkert ett mål för matten, någonstans. Men ärligt, är den en plåga så skit i den. Man kan inte vara bra på allt. Misstaget är ofta att försöka höja det man tycker och tror inte är bra, istället för att vässa och utveckla det man redan är bra på. Det är det, den nischen man kan konkurrera med. Där är man någon, men även detta måste utvecklas.
Sen kan man ju alltid fundera på vem det är som bestämmer vad som är bra. Är just den kunskapen som läraren förmedlar det som verkligen är väsentligt? Är då betyget A,B osv godtyckligt eller inte?
Jag vet iaf vad jag tycker, fast det tog lite tid.

 
Cilla

Cilla

9 december 2015 14:34

Så sant skrivet, iallafall enligt mig. Självkänslan är nog problemet... Att man ständigt har den där rösten inom sig att man inte kan lyckas eller vara lila bra som alla andra...

http://ensekundtusentankar.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Avinorev - 23 september 2018 22:39

Av en slump letade bloggen sig in i mitt minne ikväll. Jag antar att det beror på den tillbakablick jag gjorde i alla bilder och konversationer som lagrats i min telefon. Alla år som passerat finns välbevarade där. Något tvekande skrev jag in adresse...

Av Avinorev - 8 juni 2016 00:43


Vet ni vad? Det här blir nog det sista som skrivs i denna blogg och således det sista ni får läsa här. Under de år som passerat sedan jag började skriva, vilket i runda slängar är närmre 9 år, så har livet kommit att förändras många gånger om båd...

Av Avinorev - 5 maj 2016 00:48

Jag rensade och tömde mailkorg och dator idag på år av samlande. Och när jag systematiskt raderade gamla mail dök plötsligt ett jag glömt bort upp. Jag hade inte läst det på så många år och plötsligt fanns de sorgsna orden framför mig och jag fick et...

Av Avinorev - 24 januari 2016 23:31

Jag har kommit underfund med att jag aldrig kommer nå de där topphöjderna som man drömmer om med jämna mellanrum. Jag har kommit på varför också. Jag är inte kapabel till att gå över lik för att få det jag vill ha. Jag tror och tänker alldeles ...

Av Avinorev - 11 januari 2016 21:07

Året är 2016. Jag har en dotter. Jag har systrar. Jag har kvinnliga vänner. Men framförallt - jag har en dotter. Jag läser om övergrepp efter övergrepp. Om våldtäktsfall där förövarna går fria pga bristande bevisning. Om domar som säge...

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se