Alla inlägg under december 2015

Av Avinorev - 31 december 2015 09:58

Jag reflekterade över mitt år igår och konstaterade att jag tror jag äntligen blivit vuxen.

Det här var året då jag började säga nej och istället valde det som jag ville göra.
Jag slutade vara duktig hela tiden i syfte att glädja andra.
Jag började istället glädja mig själv genom att förverkliga det jag ville göra i livet.
Jag landade i ett beslut om att faktiskt genomföra det jag tänkt på under många år - vägen mot journalistutbildningen.
Efter en höst av enstaka kurser och ordentliga funderingar söker jag in nu till våren.
Jag vågade ta det där steget och jag presterade och gjorde mig själv glad och nöjd.
Jag anmälde mig till en kurs i matte som jag inte har användning för, egentligen, vilket jag insåg efter halva kursen och slutförde den med resultatet godkänd.
Det var en seger i sig även om jag inte låg i toppen i just detta ämne.
Jag var dessutom nöjd med mitt resultat trots den uteblivna topplaceringen.
För även då jag är en prestationsjunkie som vill ha bästa resultat så vet jag även att jag inte kan vinna allt. Och tävlingsdeltagarna var bara jag och därmed vann jag trots allt.
Däremot topplacerade jag mig i resterande kurser, enligt planen.
Jag skrev högskoleprovet och gjorde det med förnöjsamt resultat.

Jag tog mig an Toughest och kom i mål på bra tid.
Jag sprang milen i 28-gradig hetta och tog mig runt på en godtagbar tid.
Jag höll kvar vid min träning och lät resultaten belöna mig utan annans åsikt.

Jag har haft ett jämnt flöde med uppdrag i mitt eget företag och fått ett flertal artiklar publicerade i de större dags- och kvällstidningarna.
Jag har föreläst ett flertal gånger under året och fått fin kritik och fler uppdrag bokade.
Jag har suttit i direktsänd tv två gånger under året och inte svamlat eller blivit paralyserad.

Mina söner har under året blivit stora och jag lever med en ständig förundran över just hur stora de blivit.
Någonstans insåg jag att det var jag som, i min enfald, trodde att de behövde min hjälp i allt fortfarande och någonstans slog de hål på min inbillning.
Mina pojkar är så stora att de, under årets sista termin, började ställa sina egna klockor för att ta bussen hemifrån klockan 07.00 och därmed slutade vår privata skolskjuts gå.
Och det allra största i detta var att beslutet togs av pojkarna själva.
Dessutom visade det sig att den äldsta av de båda är förmögen att, på egen hand, tillaga tacos med sina vänner...

Det här året har jag pusslat, stressat, gråtit, kämpat, stängt av, fokuserat och bara gett tid till det som jag velat ge tid.
Jag har låst in mig, skärmat av och levt i min bubbla med familj, jobb, barn och träning och inte gett annat mycket utrymme.
Det här var året då jag stod i fokus för mig och året då jag presterade utifrån mina önskemål och min vilja.

Nästa år ska jag skratta lite mer, lämna mer utrymme åt en del människor och förhoppningsvis påbörja det jag strävar mot.
Kanske kommer det att förändras, kanske svänger vägen åt en annan riktning, men ett är iaf säkert - då blir det säkert också bra.

ANNONS
Av Avinorev - 17 december 2015 12:24

Inatt drömde jag mardrömmar igen.
Om vinklarna, om ekvationerna om misslyckandet som jag försökte gardera mig mot.

Med viss matthet steg jag ur sängen tillsammans med ett barn som antagit utseendet av en boxare tack vare ögoninflammationen som härjar.

Med en trött rörelse hällde jag i mig kaffet som startats tidigare den morgonen och försökte slå bort det negativa besked jag skulle få angående kursen i matte som jag gett mig på, trots att jag egentligen inte har någon användning för den i kommande studier.

Ja, man kan säga att utmattningen efter terminens kamp tagit ut sin rätt tillslut.
Jag är nämligen inte så bra på att misslyckas.
Eller rättare sagt, på att acceptera misslyckanden.

Så kom stunden då mailet med domen trillade in i min inkorg.
Länge tvekade jag över att öppna mailet och en lång stund satt jag där och intalade mig att det var okej att det gått åt helvete och att jag ändå inte behövde godkännandet.

Så jag blundade och tryckte på "läs", öppnade ögonen och kände hur hakan plötsligt låg i mitt knä.
För jag hade klarat det.
Alla månader av tårar, frustration och ångest hade gett resultat.

Jag tog mig över mitt högsta hinder och passerade godkänt på en nivå i matte som jag aldrig någonsin trott eller ens tänkt att jag skulle ta mig an.

Det var väl som min mamma sa, antingen är jag jävligt envis eller jävligt uthållig och jag tror det är en god kombination av de båda sakerna.

Nu bäddar jag in denna tid av ångest i mjuka tankar och klappar mig själv på axeln för att jag inte gav upp.
Och någonstans känner jag en liten kärlek till mattens alla x, y, p och i och lever med den känslan för resten av livet.

Må mina barn vara begåvade med en större förståelse för matematikens alla orimligheter.
Jag är färdig nu och allt jag någonsin behöver tänka på igen är skrivandets magiska värld.

Tack min hjärna för att du tog dig samman en stund.

ANNONS
Av Avinorev - 14 december 2015 16:42

Snart startar 3 veckor av ledig tid med hela familjen.
3 veckor.
Och jag är inte redo för det än.

Jag är aldrig redo för förändringar i mitt liv.
Alltså, aldrig någonsin.
Jag tror jag har fobi för förändringar.

För ett par månader sedan grät jag över den förändrade mammaledighetsstatusen och kände den enorma stressen jaga mig.
Nu är jag där igen, fast på andra hållet.
Nu jagar ledighetsstressen mig och jag undrar hur jag ska kunna låta bli att krypa ur skinnet.

Den senaste tiden har hjärnan gått på högvarv.
Sluttentor, artiklar, inlämningsuppgifter varvat med jobb, hämtning och lämning av barn och träningspussel.
Och så är det bara över och förbi.
Ledigt.
Stiltje.
Hemmatid med familjen.

Allt det kaos som ven i huvudet har blåst bort och lämnat en känsla av tomhet och någon form av panik.

Två saker finns kvar på min att prestera-lista innan det är slut.
Imorgon är det över och jag är inte redo. Som vanligt.

Det tar kanske en vecka eller två för att få andetagen att gå hela vägen ner igen efter en höst som varit på högsta volym och högsta hastighet.

Och sen börjar vi om på nytt igen.
Då kommer jag inte heller vara redo, trots förberedelser och intalande.

Nä, jag är då fan inte byggd för förändringar. Det är en sak som är säker.

Av Avinorev - 2 december 2015 23:23

Att vara usel.

Man kan prestera så mycket.
Göra så bra.
Vara så nöjd.
Och se allt falla lika fort.

Det är den där känslan av uselhet.
Det där misslyckandet och det där nederlaget.
Det som ska komma att genomsyra allt.

I en hord av hejarop och glada skratt hörs en enda röst av kritik som överröstar allt.

I en mängd av positiva meningar finns plötsligt en negativ.
Och allt annat blir grumligt och suddas ut.

I en uppsjö av goda resultat finns ett dåligt.
Och det etsar sig fast och växer sig större än allt annat.

Uselhet.

Nederlagets totala omfamnande.
Det där som tömmer ut energin och lämnar dig kraftlös, grå och kippande efter luft.

De höga kravens värsta fiende.
Prestationens antiklimax.

Att vara lite bra på allt, det hade nog varit bra.
Att kunna vila i att bra är bra nog.
Om bra ändå hade funnits, i allt.

Jag har tänkt att bra är bra nog på en punkt.
Men inte ens bra når jag upp till.
Inte ens nog.
Och frustrationen tar vid.
Och tröttheten tar över.
Och jag grät över vinklar och yn.
Och över det B som egentligen var bra. Bättre än nog.

Imorgon ska jag gråta igen.
Nästa vecka likaså.
Fast inte där någon ser.
Och inte där någon hör.

Nederlagets usla känsla.
Oförmågans fullkomlighet.

Det där när man tar slut en stund och blir tom.
Mediokert och aldrig något särskilt.

Varför tar alltid nederlagen över?
Varför hörs alltid kritiken mest?
Varför svider det alltid?

Och får man ens gråta över sånt?

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se