Direktlänk till inlägg 8 november 2015

Saker jag aldrig får glömma.

Av Avinorev - 8 november 2015 23:33

Ibland går jag tillbaka och läser. Bara för att påminna mig om varför jag tagit en del val och varför jag inte lägger min tillit på en del ställen.
Och för att inte glömma.

En gång om året kanske den påminnelsen sker. Kanske mer sällan, kanske oftare ibland.
För att inte tillåta mig själv att tappa tråden och montera ner muren.

Även då jag läst orden så väldigt många gånger och egentligen vet precis vad det står så skapar de ett oerhört obehag inom mig. Och väcker ilskan som jag levde med då.
Det hat som riktades mot mig.
Den skada man ville åstadkomma.
De lögner som spreds.
Det jag var tvungen att stå pall inför.

Och varje gång får jag en sådan enorm lust att, på något vis, klargöra för samtliga inblandade om hur verkligheten egentligen såg ut.
Om hur jag vann, enligt lagen, mot hatet. Om de ständiga hot jag levde med och om den totala hopplöshetskänslan jag hade.

Jag blev omnämnd som en "följetång", en lögnare, en mindre värd människa och som ett problem som skulle rensas bort.
Och man försökte ta mina barn ifrån mig med det.

Jag kan inte med ord beskriva de känslor som detta skapar.
Jag kan inte på något vis förmedla den frustration det byggde.

För jag visste vilken sanning som var sann och vilka lögner som cirkulerade.

Och ett par år senare bekräftades min sanning och jag fick en ursäkt från den som varit en del i försöken till att beröva mig mina barn.
Och plötsligt blev det tyst.
Den där segersötman som jag hade tänkt på så många gånger fanns inte där.
För det var egentligen ingen seger. Bara en viss känsla av upprättgörelse.

Oftast är jag neutral i min tanke kring de som bedrev sitt hat under så många år.
Oftast är jag likgiltig inför det med.
För i slutändan stod jag kvar medan allt det där andra rasade som dominobrickor i en vindpust.
Plötsligt drogs ridån upp och kulissens mörker fylldes med ljus.
Och skuggorna försvann.
Lögnerna krossades.

Mina barn for illa.
Men det var inte pga mig.
Jag, mamman som enligt utsago misskötte mina barn då de var smutsiga efter dagis, som fyllde dem med loppor, som inte var fullgod som förälder, som begärde att bli hälsad på, som inte var värd det någonsin.
Jag, mamman som slutligen stod kvar med spillrorna av barnen som aldrig vågat berätta sanningen.
Jag, mamman som fortfarande står kvar med barnen i min famn. Samma barn som fortfarande blir smutsiga med som inte längre far illa.
Jag, mamman som aldrig slutade tro på att sanningen en dag skulle bli verklighet och som aldrig någonsin föll helt.

Nio år har gått sedan det startade.
Två år har gått sedan det avtog och sanningen bekräftades.
Tretton år har gått.
Tretton år av ångest som tilltog och avtog.
Tretton år...

Och ibland tänker jag att jag önskar att jag valt en annan väg, då för tretton år sedan. Men sedan tänker jag på de största kärlekarna i mitt liv och konstaterar att jag hade gjort om allt igen, bara för deras skull.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Jan

9 november 2015 17:30

Starkt!

 
Ingen bild

Anders

11 november 2015 17:12

Lika lite som du finner ord för att beskriva de känslor som detta skapat kan vi som aldrig upplevt något liknande riktigt förstå hur hemskt och djävligt detta kan ha varit för dig. Jag kan, som pappa, naturligtvis frammana en förståelse men den kan ju aldrig, aldrig vara i närheten av verkligheten. Min känsla är ju ingen realitet.
Epitetet "följetång" kan väl bara betyda att du var ihärdig nog för att kämpa dig till din och dina barns rätt till ett anständigt liv. Om det överhuvudtaget, så här några år senare, går att finna ett något litet positivt korn ur den här situationen så kanske det skulle kunna vara just det epitetet. Energin att våga vara just en ihärdig person som kämpade, led, slet och slutligen fick rätt. Därmed också det viktigaste av allt, behålla rätten till barnen med allt det härliga det innebär.
Kanske är jag ute och "cyklar", att det inte går att hitta något positivt alls.Men jag inbillar mig att du och dina barn har en grymt stark relation nu, kanske starkare än många andras. Du själv kan vara stolt över vilken mamma du är, du har redan gett dina barn mer än många fixar på en livstid. Total och orubblig kärlek, inte bara i en vanlig situation, utan under stark yttre press. Du är BRA!!!

 
Cilla

Cilla

22 november 2015 11:48

Har precis hittat din blogg när jag googlade bipolär. Ska ta mig tid att läsa allt. Ja, nästan iallafall.

http://ensekundtusentankar.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Avinorev - 23 september 2018 22:39

Av en slump letade bloggen sig in i mitt minne ikväll. Jag antar att det beror på den tillbakablick jag gjorde i alla bilder och konversationer som lagrats i min telefon. Alla år som passerat finns välbevarade där. Något tvekande skrev jag in adresse...

Av Avinorev - 8 juni 2016 00:43


Vet ni vad? Det här blir nog det sista som skrivs i denna blogg och således det sista ni får läsa här. Under de år som passerat sedan jag började skriva, vilket i runda slängar är närmre 9 år, så har livet kommit att förändras många gånger om båd...

Av Avinorev - 5 maj 2016 00:48

Jag rensade och tömde mailkorg och dator idag på år av samlande. Och när jag systematiskt raderade gamla mail dök plötsligt ett jag glömt bort upp. Jag hade inte läst det på så många år och plötsligt fanns de sorgsna orden framför mig och jag fick et...

Av Avinorev - 24 januari 2016 23:31

Jag har kommit underfund med att jag aldrig kommer nå de där topphöjderna som man drömmer om med jämna mellanrum. Jag har kommit på varför också. Jag är inte kapabel till att gå över lik för att få det jag vill ha. Jag tror och tänker alldeles ...

Av Avinorev - 11 januari 2016 21:07

Året är 2016. Jag har en dotter. Jag har systrar. Jag har kvinnliga vänner. Men framförallt - jag har en dotter. Jag läser om övergrepp efter övergrepp. Om våldtäktsfall där förövarna går fria pga bristande bevisning. Om domar som säge...

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se