Alla inlägg under november 2015

Av Avinorev - 20 november 2015 09:15

För varje dag som går blir jag allt tröttare på den negativa ton jag ser precis överallt.
Har världen blivit mer cynisk på sistone eller har alla informationskanaler bara öppnat vägarna för hatet, negativiteten och de kränkta känslorna?

Vart jag än vänder mig ser jag klagomål och gnäll utan substans och kommentarer fulla av förakt och bitterhet.

Jag förstår rädslan och oron kring nyheterna som cirkulerar men jag förstår inte människors behov av att nedvärdera andra om och om igen.

De sociala medierna har gjort det enkelt för folk att uttrycka saker de aldrig skulle gjort direkt mot en annan människa.

Visst får man uttrycka missnöje och tankar men det börjar gå över styr.

Ingenting är bra nog någonsin.
Om medierna väljer att visa en bild av en verklighet så blir någon genast kränkt.
Som med kvinnan som ångrar sitt moderskap men älskar sina barn.
Genast kränker hon de ofrivilligt barnlösa och genast mässar folk om att hon inte borde få ha barn.
Och jag blir trött.
Det är en enskild människas historia, känsla och modiga erkännande. Inte en kränkning mot de som inte kan få barn.

Eller om media visar en bild av en diagnos som kan te sig på många olika vis och som är av den "enklare" varianten eller åtminstone av positiv nyans.
Då har media gjort ett uselt jobb enligt några då de inte kan relatera till detta för de lider minsann av en tyngre form.

Jag menar inte att förringa vare sig den ena eller andra men om media valt att visa en svårare situation med få ljusglimtar, ja då hade ju andra haft svårt att relatera till det.

Och jag tycker det är bra att man väljer att prata om det som faktiskt kan ge hopp och en tro på en ljusare framtid. För vi har redan så mycket mörker runt omkring oss som det är.
Jag läser hellre om en människa som besegrat cancern än en människa som förlorat kampen.
Jag ser hellre en film med ett lyckligt slut än en där allt blir svart.

Man väljer själv sin livsinställning och hur man ska möta utmaningar och hinder.
Och man får krascha och lägga sig ner en stund men om man vill leva lycklig så måste man även resa sig senare.

Gud ska veta att livet inte alltid är enkelt och att det kan vara nattsvart från stund till stund.
Och framtiden kan se hopplös ut men man måste ha tilltro och finna de små sakerna i livet som lyfter.
Annars äts vi upp inifrån och försvinner i bitterhet.
Och att vara ständigt cynisk och hata hela världen är en väldigt jobbig känsla och ett väldigt jobbigt levnadssätt.

För vi väljer faktiskt helt själva hur vi ska agera i olika situationer.
De mest beundransvärda människorna jag vet är de som, trots enorma motgångar, aldrig ger upp hoppet och tron på att världen är god.

Välj att hitta det positiva i saker och ting.
Har du ett problem du måste dras med? Bra, då har du fått en chans att utvecklas och lära dig något som andra kanske aldrig lär sig.

Hat förgör, oavsett vad det beror på eller vart det riktas.
Lyssna en stund innan du dömmer.
Och berätta din egen historia och låt andra få lära sig lite.

ANNONS
Av Avinorev - 8 november 2015 23:33

Ibland går jag tillbaka och läser. Bara för att påminna mig om varför jag tagit en del val och varför jag inte lägger min tillit på en del ställen.
Och för att inte glömma.

En gång om året kanske den påminnelsen sker. Kanske mer sällan, kanske oftare ibland.
För att inte tillåta mig själv att tappa tråden och montera ner muren.

Även då jag läst orden så väldigt många gånger och egentligen vet precis vad det står så skapar de ett oerhört obehag inom mig. Och väcker ilskan som jag levde med då.
Det hat som riktades mot mig.
Den skada man ville åstadkomma.
De lögner som spreds.
Det jag var tvungen att stå pall inför.

Och varje gång får jag en sådan enorm lust att, på något vis, klargöra för samtliga inblandade om hur verkligheten egentligen såg ut.
Om hur jag vann, enligt lagen, mot hatet. Om de ständiga hot jag levde med och om den totala hopplöshetskänslan jag hade.

Jag blev omnämnd som en "följetång", en lögnare, en mindre värd människa och som ett problem som skulle rensas bort.
Och man försökte ta mina barn ifrån mig med det.

Jag kan inte med ord beskriva de känslor som detta skapar.
Jag kan inte på något vis förmedla den frustration det byggde.

För jag visste vilken sanning som var sann och vilka lögner som cirkulerade.

Och ett par år senare bekräftades min sanning och jag fick en ursäkt från den som varit en del i försöken till att beröva mig mina barn.
Och plötsligt blev det tyst.
Den där segersötman som jag hade tänkt på så många gånger fanns inte där.
För det var egentligen ingen seger. Bara en viss känsla av upprättgörelse.

Oftast är jag neutral i min tanke kring de som bedrev sitt hat under så många år.
Oftast är jag likgiltig inför det med.
För i slutändan stod jag kvar medan allt det där andra rasade som dominobrickor i en vindpust.
Plötsligt drogs ridån upp och kulissens mörker fylldes med ljus.
Och skuggorna försvann.
Lögnerna krossades.

Mina barn for illa.
Men det var inte pga mig.
Jag, mamman som enligt utsago misskötte mina barn då de var smutsiga efter dagis, som fyllde dem med loppor, som inte var fullgod som förälder, som begärde att bli hälsad på, som inte var värd det någonsin.
Jag, mamman som slutligen stod kvar med spillrorna av barnen som aldrig vågat berätta sanningen.
Jag, mamman som fortfarande står kvar med barnen i min famn. Samma barn som fortfarande blir smutsiga med som inte längre far illa.
Jag, mamman som aldrig slutade tro på att sanningen en dag skulle bli verklighet och som aldrig någonsin föll helt.

Nio år har gått sedan det startade.
Två år har gått sedan det avtog och sanningen bekräftades.
Tretton år har gått.
Tretton år av ångest som tilltog och avtog.
Tretton år...

Och ibland tänker jag att jag önskar att jag valt en annan väg, då för tretton år sedan. Men sedan tänker jag på de största kärlekarna i mitt liv och konstaterar att jag hade gjort om allt igen, bara för deras skull.

ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se