Direktlänk till inlägg 26 augusti 2015

Duktighetsförakt.

Av Avinorev - 26 augusti 2015 22:56

Ett fenomen som dykt upp på sistone och fått mig att reflektera är det här med duktighetshatet.
Man ska vara duktig.
Alla vill vara duktiga.
Men man får inte vara FÖR duktig för då passar man inte in inom ramen för hur duktig som är tillåtet att vara.
På jobbet får man vara duktig. Då gillar chefen en. Men inte medarbetarna. Inte om man är FÖR duktig.
I skolan ska man vara duktig. Då gillar lärarna en. Men inte kursarna. Inte om man är FÖR duktig.
Man ska vara en duktig förälder. Då gillar pedagogerna en. Men inte de andra föräldrarna. Gissa varför.

Man ska hålla sig inom en onämnd skala. Inte mer men gärna mindre. Men inte för lite. Då blir man ogillad pga det.

Man får inte vänner på valda ställen om man anstränger sig för mycket. Man får istället fiender, nedlåtande kommentarer och sneda blickar.
"Hon/han som tror hon/han är så jävla bra".
Att vara ung och gå i skolan kan i sådana lägen bli förödande.
Att vistas i sådan miljö på jobbet kan bli till ett direkt nederlag.

Om man alltjämt försöker passa in i normen misslyckas man på annat plan.
Man måste väga "vänskap" mot prestationer och sin egen vilja mot andras.

Det finns överallt.
Vi påverkas av det dagligen.
För att vara "godkänd" bör du dra över lite på rasten, dricka kaffe med de andra lite för länge, himla med ögonen bakom auktoritär person och viska nedlåtande ord om de som faller utanför ramen av tillåtenhet.

Tränar du för ofta finns det någon som klankar ner på det.
Är du hängiven ditt jobb tycker andra till om det.
Siktar du på höga betyg får du utstå det föraktet.

Det är ett primitivt beteende där folk klumpar ihop sig och bildar allianser. De mot dem.
Och oftast vill vi få vara tillhörande och godkända.

Men vet ni vad? Jag orkar faktiskt inte bry mig längre.
Jag är för gammal för sånt skit.
Jag är för trött för allianser och baktalande.
Hylla de som verkligen vill. De som bevisligen kan. Dra lärdom, var öppensinnad eller fokusera på ditt eget.

Säkert gjorde det inte saken bättre att jag lämnade in artikeln tre veckor i förtid heller.
Men vet ni vad? Jag är sjukt nöjd med mig själv för det. Sådetså.

 
ANNONS
 
barasandra

barasandra

26 augusti 2015 23:00

Så hög igenkänningsfaktor.

http://www.liveteftersanningen.blogg.se

 
Ingen bild

Anders

27 augusti 2015 17:47

Du har naturligtvis helt rätt, det är inte helt okomplicerat att vara bra. Att ha visioner, både för egen del och för organisationen.
Jag hoppas någonstans att den verkligt duktiga aldrig behöver bevisa att han/hon är duktig utan att prestationen tillåter ett ödmjukt förhållningssätt, på alla plan. Alltså respekt för den man är och det man gör.
Värre är det då med de människor som kanske inte är så bra men konsekvent låter framhäva sig själv, gärna med insmickrande "ja-sägeri". Kvasiaction, tomma ord som ekar grymt falskt i mångas ögon. Man får hoppas att chefen ser igenom det, vilket inte alls är säkert. Det är möjligen dessa människor som tittar snett och avundsjukt på den riktigt duktige.
Tack för en läsvärd och trevlig blogg, du gör det kul att öppna datorn. Jag vet inte om jag har rätt, men du är arg😃 på ett humoristiskt och intellektuellt sätt. Dessutom med allvarlig underton vilket inte är lätt att få ihop. Skitbra!!!

Avinorev

28 augusti 2015 08:39

Och du har helt rätt i det du skriver. Allt som oftast är det just de personerna som inte lyckas åstadkomma något, men gärna skulle vilja, som har ett behov av att trycka till de som faktiskt gör och kan. Till vardags kan vi välja om vi vill omge oss av sådana människor. Nåja, oftast iaf då en del av dem finns i vår närmsta omkrets också ibland.
Jag tror de flesta organisationer väljer att belöna och värdesätter de som gör gott och är till nytta, men inte ser det som sker i kulisserna, vilket ofta resulterar i ensamhet och obehag för de som presterar. Bäst är nog att inte ha som förutsättning att skaffa vänner på jobbet, och det är en sorglig tanke. Vi spenderar så mycket av vår tid där och behöver varandra för att må bra. Tacksamt är att det ändå finns arbetsplatser som ger utrymme för kreativitet och prestationer.

Jag blev så väldigt, väldigt glad när jag läste det du skrivit. Det känns fint att få lov att bli förstådd så som du förstår. Och återigen har du rätt om vem jag är.

Tack för din kommentar. Verkligen tack.

 
Ingen bild

Anders

28 augusti 2015 16:16

Usch, hördu😃. Inte får vi gå omkring och vara rädda för att skaffa vänner på jobb, hemska tanke! Vi får kanske vara lite selektiva för någon måste vi ju ha. En arbetsplats utan vänner är inte värd att stanna vid, ingen karriär kan vara värd det. Iaf inte för någon med det emotionella på rätt plats.
Undrar om det där med att belöna och värdera även gäller delar av den offentliga sektorn. Där inte värdena är annat än mjuka och väldigt svåra att mäta. Betänk yrken som hemtjänsten, sjukvården, lärare mfl. Många hjältar, ofta kvinnliga, som utför fantastiska dåd med små medel. Ofta tyvärr osynligt för ansvariga, vilka förmodligen ändå drunknar i en organisationsstruktur utan befogenheter. Snacka om att göra nytta utan statustänk, riktiga hjältar tycker jag.
Vad glad jag blev, när du blev glad över mina rader! Då är vi ju två glada😃.
Trevlig helg!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Avinorev - 23 september 2018 22:39

Av en slump letade bloggen sig in i mitt minne ikväll. Jag antar att det beror på den tillbakablick jag gjorde i alla bilder och konversationer som lagrats i min telefon. Alla år som passerat finns välbevarade där. Något tvekande skrev jag in adresse...

Av Avinorev - 8 juni 2016 00:43


Vet ni vad? Det här blir nog det sista som skrivs i denna blogg och således det sista ni får läsa här. Under de år som passerat sedan jag började skriva, vilket i runda slängar är närmre 9 år, så har livet kommit att förändras många gånger om båd...

Av Avinorev - 5 maj 2016 00:48

Jag rensade och tömde mailkorg och dator idag på år av samlande. Och när jag systematiskt raderade gamla mail dök plötsligt ett jag glömt bort upp. Jag hade inte läst det på så många år och plötsligt fanns de sorgsna orden framför mig och jag fick et...

Av Avinorev - 24 januari 2016 23:31

Jag har kommit underfund med att jag aldrig kommer nå de där topphöjderna som man drömmer om med jämna mellanrum. Jag har kommit på varför också. Jag är inte kapabel till att gå över lik för att få det jag vill ha. Jag tror och tänker alldeles ...

Av Avinorev - 11 januari 2016 21:07

Året är 2016. Jag har en dotter. Jag har systrar. Jag har kvinnliga vänner. Men framförallt - jag har en dotter. Jag läser om övergrepp efter övergrepp. Om våldtäktsfall där förövarna går fria pga bristande bevisning. Om domar som säge...

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se