Alla inlägg under juli 2015

Av Avinorev - 31 juli 2015 02:00

Jag har sällan sömnproblem numera.
Jag hade ganska grava sådana förr.
Sådär så att jag bara sov enstaka timmar per natt och inte kunde komma till ro på kvällen.
Stress orsakar besvär som de.
Inre stress. Den sorten man inte riktigt kan ta på.
Det är ett par år sen de avtog och försvann.
Oftast somnar jag fort om kvällarna nu.
Oftast är jag trött och lugn i själen.

Men inte just nu.

Det är natt och stressen jagar mig.
Och stressen över att inte kunna somna och veta att barnet vaknar snart.
Det blir inte bättre av det.
Men jag vet egentligen vad som ligger till grund för sömnlösheten denna gång.
Och stressen.

Det är livsvalet.
Det där som jag bestämt mig för.
Mönsterbrytningen och steget ut ur boxen.
Det som skrämmer ni vet.

För ett par år sen började jag på ett nytt jobb som innebar chefsposition inom en bransch jag kan väl.
Jag var aldrig helt säker på att jag ville ha det jobbet, egentligen, men alla som jag pratade med ansåg att jag borde tacka ja och ta jobbet.
Så jag gjorde det. Trots en gnagande magkänsla.
Det var en bra titel, en bra lön och ett steg i rätt riktning i min karriär.
Jag ville utvecklas och jag ville gå framåt.
Så jag sköt undan den där känslan av att något var fel.

Redan de första dagarna på jobbet bekräftades min känsla men jag fortsatte mota bort den.
Ni vet känslan av att inte vara välkommen och inte dela åsikterna om hur ett ledarskap eller en arbetsmiljö ska se ut.
Redan under den första veckan fick jag rådet från en kollega om att "välja rätt parti".
Det kändes fel och märkligt att få det viskat till mig bakom stängda dörrar.
Kort därefter fick jag sitta med och ta emot den första kollektiva utskällningen för att föregående dags mål inte uppnåtts. Jag fick höra om hur värdelös jag och vi var.

Varje dag fick jag en och annan gliring och hint om att jag inte var "hård" nog.
Och strax därpå skulle min "tuffhet" prövas då jag skulle ge en av mina anställda en varning.

Jag är inte den sortens person som tror på att hot är vägen till framgång.
Jag tror inte på att människor presterar i sitt esse genom att bli kränkta och nedtryckta.
Jag tror heller inte att en medarbetare gör ett bra jobb om denne inte trivs i sin arbetsmiljö.
Och jag lever därför inte efter den filosofin.

Och för detta blev jag utstött.
Snart hälsade inte mina chefskollegor på mig längre då vi kom till jobbet.
De gick undan och viskade och låtsades som att jag var luft när jag var nära.
De svarade inte på tilltal och om de gjorde det så var det med irritation i rösten och en sned blick åt mitt håll.
Och jag blev inte tillfrågad om att följa med på lunchen.

Jag grät på toaletten och i bilen hem, varje dag.
Jag grät när jag kom hem och jag grät innan jobb.
Men jag grät aldrig inför dem.
Och när mina anställda kom in till jobbet för att göra sitt arbete, då log jag och jobbade på det vis jag tror är gynnsamt.

Ett flertal av dem berättade om hur de mådde och att de funderade på att säga upp sig och allihop tackade för att jag kom och gjorde förändring för dem.
Och de hade inte en enda aning om att jag, efter att vi sagt hejdå, satte mig i bilen och grät ut min ångest.

Jag blev sjukskriven under min graviditet och de första veckorna drömde jag mardrömmar om att behöva återvända tillbaka dit.
Så jag bestämde mig för att aldrig göra det igen.
Ingen titel och ingen lön i världen är värd att må så dåligt för.
När jag informerade mina säljare så fick jag veta att jag varit den bästa chef de någonsin haft.
Och då kände jag att oavsett vad så hade jag iaf gjort någon skillnad hos någon.

Med det i ryggen tog jag så beslutet att byta riktning helt och hållet.
Att ställa mig på en annan sida och göra bra för de som har det dåligt.
Och jag kommer aldrig mer, i hela mitt liv, tillåta att någon kränker och förringar mig på det vis som min chef och mina kollegor gjorde.
Aldrig.

Ledarskap handlar om att utveckla människor, inte om att skrämma och trycka ner.
Och lever man efter en filosofi som går ut på att hota och skapa rädsla, ja då kommer man tillslut hitta sig själv ensam och övergiven utan någon prestation att vara stolt över.

Jag har tagit ett livsbeslut.
Och det skapar sömnbesvär och oro just nu.
Men jag tror, och jag vet, att allt kommer falla på plats.
När tiden är inne.

Stanna aldrig kvar i något som får dig att må dåligt.
Aldrig någonsin.
För det är aldrig värt det.

God natt.

ANNONS
Av Avinorev - 11 juli 2015 17:26

Det är inte det att jag inte vetat om det egentligen.
Inte alls.
Jag har alltid vetat det.
Det gör man ju liksom.
Vet.
Det är väl mest det att jag har undvikit att tänka på det i den formen.
Försökt skapa en annan sanning.
Och den fanns ändå där ett tag.
Det gjorde den.
Tills jag blev medveten.

Men det är heller inte det att jag inte varit medveten.
För det har jag.
Ändå.
Bara inte medvetet medveten.

Ibland är det som att man bara precis vaknar upp och ser och hör alla detaljer och viskningar.
De där som man inte låtsats om.
Jag vet egentligen inte för vems skull jag har blundat.
För min egen förmodligen.
Och det är också en oklar handling.
Egentligen.

Jag antar att jag ville ha idyllen.
Att jag ville sudda ut allt det fula och skamsna.
Och skapa en helt annan verklighet.
Fast det går ju inte.
Man kan inte göra dun av stenar.
Oavsett hur mycket man krossar stenarna så blir de ju ändå inte mjuka.

Att vakna skapade någon form av distans.
Bildade liksom två läger.
Vi och de.
Jag och du.
De och dem.
Det märkliga är att jag tillhör båda lägerna.
Fast bara jag.
Och hon.
Inte de andra.
Egentligen.

Jag tror det är typiskt mig.
Det där med att blunda och försöka bygga en annan värld.
Jag och mitt dockskåp.

En del saker är starkare än andra.
Blod är tjockare än vatten.
Stenar kan aldrig bli till bolster.
Så är det ändå bara.
Ja, så är det.
Ändå.

ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se