Alla inlägg under december 2014

Av Avinorev - 31 december 2014 12:49

Varje nyårsafton är en påminnelse om hur livet kan göra ett tvärt kast och förändra hela ens tillvaro.
Det här året blev det märkligt närvarande och jag tror att det är pga det lilla gryn som vi fått i vår vård.

För åtta år sen, idag, var Isaac precis lika gammal som sin lillasyster.
Och jag mer ensam än någonsin förut.
Imorgon, för åtta år sen, vaknade jag upp till vad som skulle komma att bli år av tyngd och terror.
Av lögner, svek och rädsla.

2006/2007 var året då allt ställdes på sin kant och livet tog ett stryptag på mig.
Och jag kan fortfarande minnas precis de tankar jag tänkte och de känslor jag kände.

Det var stjärnklart det året.
Kallt och mörkt.
Och när himlen lystes upp av tusentals raketer gick jag ensam hem genom natten, ensam med två vagnar. Och två pojkar.

Jag kom inte ensam till festen men jag skulle komma att bli ensam varje dag efter det.

Jag vill, här och nu, passa på att tacka för de val ni gjorde.
De val som ni valde, utan större hänsyn till andra.
Jag vill tacka därför att just den natten startade vår befrielse och vår frihet.
Och trots att det skulle ta många år innan vi verkligen blev fria så är jag ändå tacksam för just den natten.

Och jag vill tacka mig själv för att jag aldrig vek ner mig och gav upp.
För att jag fortsatte andas trots någon annans grepp om min hals.

Någon frågade mig om jag skulle valt en annan väg om jag vetat vad det skulle komma att innebära.
Men när jag kommer ner för trappan, på morgonen, och ser de där två pojkarna så vet jag att jag skulle kunna göra om allt igen.
Bara för deras skull.

Det här är sista gången som jag påtalar den natten igen.
Tills den dag då pojkarna vill veta och förstå.

Många liv förändrades den natten och vet ni vad?
Jag är helt säker på att vi tre drog den högsta vinsten, genom allt.

Ett nytt år är på ingång.
Må det vara fyllt med glädje, styrkor, kärlek och en årlig förståelse för livets storhet.

Ett nytt år ska strax ta vid. Och du är den som väljer årets tema.

Gott nytt år.

ANNONS
Av Avinorev - 9 december 2014 22:48

Det lackar mot jul.
Julen som ska vara barnens högtid.
Glädjens tid.
Lyckans tid.

Varje dag läser jag om människor, föräldrar, som våndas inför denna "glädjens tid".
Människor som inte får det att gå ihop.
Föräldrar som inte kan köpa alla de önskningar som barnen vill ha.
Människor som inte ens har pengar till maten som ska stå på bordet.
Människor som ropar efter hjälp.
Barn som inte längre vill fira jul.

Jag läser om en pappa som har ångest inför luciatåget som kräver passande utstyrsel.
Mamman som inte kan gå på barnens luciauppträde pga entrékostnaden på 130 kronor.
Föräldrarna som inte känner att budgeten räcker till för de 40 kronorna som klassen samlar in för inköp av julgåva till lärarna.

Och jag pratar med en ung flicka som, desperat, försöker samla ihop mat och julklappar till sina syskon, för att de ska få en jul de med.
Hon som gör det utan sina föräldrars vetskap.

Och då gör det ont i hela mig.

Julen.
Den högtid som ska vara för våra barn.
Som ska vara glädjens tid.
Som är så många människors mest ångestfyllda tid.

Jag gav en mamma ett paket blöjor och en kasse med basvaror idag.
Och jag önskar jag kunde hjälpa så många fler.
Hjälp någon den här julen.
Gör skillnad för ett liv.
På något vis.
För det är jul.
Och ingen ska behöva gråta då.

ANNONS
Av Avinorev - 1 december 2014 13:14

Vet du om att jag har tusen saker jag skulle vilja fråga dig?
En miljon saker jag skulle vilja säga.
Men det går inte.
Jag kan inte.
För du vill inte det.

Det gör liksom lite ont i bröstet på mig när jag tänker på dig.
Och den allra största frågan jag vill ställa är om du ens tycker om mig...
Ibland tror jag inte att du gör det.
Och jag undrar när det ändrades.

När vi var små var vi vänner.
Bästa kompisar ibland.
Vi bråkade, precis som man gör.
Men det gick alltid över.
Nu bråkar vi inte ens längre.
Nu är det bara tyst.

Jag försöker prata med dig ibland.
Men du vill inte.
Och jag kan inte ens berätta för dig hur tomt det ekar då.

Vi brukade prata.
Vandra tillsammans genom tysta sommarnätter.
Skratta och prata.

Vet du om att ett av mina allra starkaste minnen av dig är när du knackade på mitt fönster mitt i natten och vi gick ut i mörkret på planlösa äventyr?!
Eller den natten då du knackade på min dörr och stod där utanför, handfallen, med flugan oknuten runt din hals.

Jag var den du kom till när livet var åt olika håll.
Och jag kände mig viktig för ett tag.

Jag vet att du har ditt.
Och jag har mitt.
Men du fattas här i mitt.
Och jag kan inte säga det till dig.
För du vill inte höra.

Ibland längtar jag tillbaka till den tiden när vi var små.

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se