Alla inlägg under juli 2014

Av Avinorev - 14 juli 2014 10:21

Överlevnadsmanual för dig som har en relation till en narcissistisk person:

Turn around…

  • Lär dig så mycket du kan om narcissistisk personlighetsstörning (antisocial och borderline) och de strategier som människor med dessa störningar använder. Bland annat manipulation, lögner, känslomässig och ekonomisk utpressning, dubbla budskap, härskartekniker, projektion och mer eller mindre förtäckta hot.
  • Sluta förklara dig och försvara dig mot lögner (”Tråkigt att du tror att… det här är vad jag tycker, vill, behöver, känner…”)
  • Låt inte N, eller någon annan, inbilla dig att du har någon skuld eller att det är du som är störd (f ö N favoritstrategi, att skuldbelägga andra för ALLT och att projicera sina egna brister och dysfunktionella beteenden på andra)
  • Ta till dig att det inte är ditt sätt att reagera som är onormalt, utan att det onormala är N sätt att agera.
  • Ingenting du gör eller säger kan få N att förstå eller ändra sig, du har att göra med en störning – som du inte kan ”bota”.
  • N kan inte ändra på sig även om han/hon säger sig vilja det. N anser inte att det är något fel på honom/henne.
  • I detta fall är det ”eNs fel att två träter”, den andre försöker bara försvarar sig, ”överleva”. Det enda du kan påverka är att du väljer att sluta försvara dig och lämnar relationen, situationen eller arbetsplatsen. Blir du sen förföljd och trakasserad så är det ”bara” N som kränker dig, inte du själv.
  • Bryt tystnaden (och isoleringen?) och tala med andra om misshandeln, ett nätverk av folk som ”vet” är ovärderligt. Du har inget att skämmas för även om N jobbat hårt för att få dig att tro det.
  • Lär dig (först intellektuellt och sen känslomässigt) att du inte har någon skuld till den misshandel du utatts för, du är drabbad, PUNKT!

…walk away…

  • Läs och lär dig så mycket du kan om trauma, kris, sorgoch posttraumatisk stress.
  • Återupplev relationen, i detalj, utifrån dina nya kunskaper och insikter.
  • Ta bara hjälp av andra som kan lyssna och bekräftar dig, sunda vänner, stödgrupper och terapeuter som är kunniga på området. Fel bemötande kan förvärra situationen!
  • Undvik att tänka ”jag borde ha insett/förstått/gjort…N är mästare i att manipulera och ljuga. Tänk istället ”nu förstår jag att/varför/hur…”
  • Sluta leta efter det du förlorat. Det fanns aldrig! Du kommer aldrig att ”nå fram”, få en förklaring eller någon ursäkt – acceptera att det inte blir något avslut.
  • N är inte intresserad av att reda ut konflikter. Det rör sig inte om några missförstånd utan om mer eller mindre medvetna manipulativa strategier.
  • Det finns ett svar på frågan ”varför?” Du råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och var ett medel för N att få vad denne ville ha (makt, pengar, sex, familj, spänning, status, en position, en titel, en egendom…)
  • Det kan vara bra att ta till sig att Dr Jekyll inte är den goda sidan. De är inte två, de är ett – partners in crime. Och om du är på väg att avslöja/avvisa Mr/Mrs Hyde så kommer N att använda alla medel för att försöka få dig på kroken igen.

…and never look back.

  • Gå inte in i några diskussioner, det är N försök att dra in dig igen/behålla kontrollen. ”Never argue with an idiot. They’ll only drag you down to their level and beat you with experience.” En ärlig, ansvarsmedveten och välvillig person har inte en chans mot en lögnaktiv, manipulativ, skamlös och empatilös N.
  • Reagera inte på provokationer i mail, sms eller brev. Måste du svara?! Om det krävs att du svarar, skriv ett svar och ”censurera” det (ta hjälp av en god vän) så att det blir kortfattat, formellt och objektivt innan du skickar det.
  • Praktisera ”Ingen kontakt” – Get out, and stay out! Ta ut skilsmässa, avsluta alla relationer och alla affärer, säg upp dig, säg upp bekantskapen, gå ur föreningen, flytta, gör det som krävs för att skydda dig själv från fortsatta övergrepp, de kommer alltid som ett brev på posten förr eller senare.
  • Lämna inte ut någon information om dig själv och ditt liv, N finner alltid på ett sätt att använda detta emot dig.
  • Om nödvändigt/möjligt så se till att det finns ”vittnen” om du måste ha ett möte med N.
  • Måste du ha kontakt med N, för att ni har gemensam vårdnad, så håll en mycket formell distans. Dokumentera om möjligt all kommunikation, förslagsvis via mail. Uppgörelser bör förhandlas fram, skrivas ner och undertecknas i närvaro av en utomstående oberoende person (försök behålla tålamod och lugn samt att presentera Win-Win scenarion).
  • Om möjligt undvik vårdnadstvister. Undvik att gå in i konflikt (svara på projektioner) och komma med motanklagelser. Om N tvistar om enskild vårdnad så försök behålla lugn och tillit. Tänk långsiktigt och lägg energin på att visa vem som har barnets bästa för ögonen.
  • Prata inte illa om den andre inför barnen. Det är barnmisshandel! (bekräfta barnets känslor ”objektivt” och samtala kring handling/beteende, inte person)
  • När du kommit ut på andra sidan kan du börja titta på de saker du förhoppningsvis har lärt om andra och om dig själv. T ex att det finns folk som inte vill en väl och andra som lyfter en och bär en när man inte orkar själv om man tar mod till sig och ber om hjälp. Samt att du antagligen är för ”snäll”, mer värdefull och starkare än du trott.
  • Du är en överlevare, kanske ända sen barndomen, nu är det dags att LEVA!
  • Den andre kanske inte släpper taget men du kan välja att göra det. Släpp taget!
  • När du kan sluta ”skvallra” om narcissisten vet du att du äntligen är FRI! Att den personen inte stjäl någon energi alls från dig längre. Att du gått vidare även om han/hon aldrig gör det.

In your face, ff.

ANNONS
Av Avinorev - 12 juli 2014 15:24

Om de fortsätter ha mig på droppdiet lär jag ju ha tappat samtliga graviditetskilon INNAN dottern ens är född. - Win

När man är gravid så ska man slippa mens. Det är liksom en av fördelarna. - Fail

När man har mens känner man sig ganska uppsvälld och tjock. Tänk då hur man känner när man är gravid OCH har typ mens. - Fail

Droppdiet gör en ganska extremt kissnödig.

Att gå på toa tillsammans med en droppställning är ett äventyr i sig.

Varför har vi inte vattenballonger?!

Undrar om personalen blir trötta på mig om jag börjar smita ut i korridorerna och smyga rundor.

Hur smakar dropp?

Kan man duscha fem gånger om dagen?

Ge mig godis.

ANNONS
Av Avinorev - 11 juli 2014 15:54

Jag ligger i ett litet rum, på ett lasarett vid ett hav.
Det är mitt i den varmaste sommaren och utanför mitt fönster skriker måsarna.
Jag är lite lagom trött och uttråkad vid det här laget.
Och då är vi bara inne på dag två den här rundan.
Det har gått en vecka sen sist.
En vecka fylld av oro, stillhet och enorm frustration.

Jag är en ganska aktiv person.
De flesta aktiviteter har jag fått dra ner under de gångna månaderna, men en viss aktivitetsnivå har jag kunnat behålla.
Som vardagsnjutningen att kunna gå ut och gå med hunden, tillsammans med kärleken, efter att barnen somnat för kvällen.
Eller den enkla lyxen att plocka skogens guld, i min ensamhet.
Den som försvann för en vecka sen.

Det här är den sista sommaren med bara pojkarna.
Vi hade gjort upp planer och dessa skulle förverkligas under kommande månad.
Tillsammans med solen och värmen skulle vi ta oss an vartenda strand vi kunde finna.
Och vårt land skulle besökas, för att följas upp av de allra mest älskade som bor i Göteborg.
Det var ett sommarlov som var välbehövligt efter det senaste årets stress och sorg.
För oss alla.

För en vecka sen grät jag mest under vår vistelse på lasarettet.
Den här gången har jag inte gråtit alls.
Än.
Men klumpen i halsen bor där.
Därför att oavsett vad någon tror så innebär det hela en viss stress och en viss oro.
Hon mår bra, vår lilla kaka.
Med starka och fina hjärtljud så vet vi att hon mår bra.
Och hon är väl förberedd för en för tidig utgång.
För lungorna har fått lite hjälp på traven.
Men som förälder mår man inte alltid bra av sådant här.
För jag hade planer, drömmar och förväntningar.

Den första besvikelsen och sorgen var förlossningen som nu kommer sluta med snitt.
Oavsett vilken tidpunkt hon kan tänkas komma.
Som tredjegångsföderska så vet jag hur en förlossning går till.
Och jag är förbaskat bra på det där med att föda barn.
Snitt och epiduralbedövning tillhör två av de största rädslorna i mitt liv.
Så, visst, kanske var det en mening med det också?!

Den andra besvikelsen och sorgen var rörelseförbudet. Under flera veckor framöver.

Sätt er in i den stress som bor i oss nu.
Vi vet aldrig om det kommer hålla och om vi kan göra något alls.
I vår hall står alltid en packad bb-väska som släpas med vart vi än åker.
Och barnen måste hastigt och lustigt lämnas bort.
Till familjen i och för sig, men tro inte att det är så mycket enklare för det.
Därför att det är aldrig samma som att vara med sina föräldrar.
Och om det är något pojkarna har fått nog av så är det en otrygg tillvaro.
Just nu är den mest svajig men jag antar att vi förberett dem väl sen förra gången.
Men det svider ändå i en mammas hjärta.

Kanske upplevs jag som gnällig eller bitter.
Men låt mig då få vara det den här gången.
Jag behöver inte förmaningar från utomstående om att "lägga ner" och istället vara "tacksam" eftersom det finns de som aldrig får barn.
Det har aldrig någonsin handlat om det.
Var person har sin kris att hantera.
Och om vi nu alltid ska fundera på andra som har det värre så borde vi nog tiga allihop.
Eller så tillåts vi att bejaka just den sorgen som vi har just i det skedet, och slipper förmaningar från andra.

Jag är tacksam för det lilla.
Men jag är även ledsen och tjurig på livets vändningar emellanåt.
Och jag får lov att vara det och jag får lov att slippa någon utomståendes kommentarer om att vara glad för det lilla.
För det är jag.
Därför att jag vet vad det faktiskt innebär.

Men här kan jag få gråta och tycka att hela världen suger för en stund.
Och ja, jag är sjukt trött på hela grejen.
Men nej, jag vill inte att hon ska födas än.
Men jag vill ändå att det ska vara tid.
Kluvet.
Eller hur?
Precis som resten av kaoset som råder.

Av Avinorev - 3 juli 2014 21:24

Jag tycker inte om den här tyngden som har lagt sig som ett tjockt täcke över mig.
Jag gillar inte allt det gråa som dragit in och kapslar in hela världen.
Jag vill inte ha den ekande tomhetskänslan som har börjat gro.

Någonstans försöker jag hitta tacksamheten och glädjen i det lilla.
Men idag finns den ingenstans.
Jag känner inte mig mentalt stark för allt det här.
Jag känner mig svag, nedbruten och egoistiskt ledsen.
Och någonstans gror en bitterhet.

Jag hade drömmar, planer, tankar, förutfattade förväntningar.
Jag visste hur det skulle gå till.
Jag visste hur allt skulle vara.
Och jag såg fram emot det.

Nu är allt det där borta.
Alla drömmarna, planerna, tankarna och förväntningarna.
Bortblåsta.
Och ersatta med tvivel, oro, rädsla och sorg.
Och alla säger åt mig att vara glad.

Imobiliserad och belagd med restriktioner för resten av den här sommaren så känns glädjen ganska avlägsen helt plötsligt.
Och med en konstant oro för att åter igen behöva läggas in på sjukhus så sjunker aldrig axlarna riktigt ner.

Vi hade saker vi skulle göra.
Jag och pojkarna.
Jag skulle njuta av varje sekund och minut.
Jag skulle må bra.
Vi skulle ha hela sommaren för oss och för vad än vi ville skulle ske.

Är det okej att känna en sorg och besvikelse?
Tänk om nästa blödning inte kan stoppas och hon måste förlösas, alldeles för tidigt.
Tänk om jag inte hittar känslorna då.
Tänk om jag inte kan knyta an.

Ja, jag är livrädd.
Och arg just idag.
Och ledsen och bitter.

Jag ska inte vara det hela tiden.
Jag lovar och svär.
Men just idag är jag det.
Och om gråta är det enda som är något värt just nu så är det väl det jag tänker ägna tiden åt.

Men säg inte till mig att tiden går fort.
Därför att tiden går aldrig så långsamt som när du plötsligt inte får göra något alls och oro fyller dina dagar.
Kanske avtar även den?
Vad vet jag.
Jag önskar bara att allt var över nu.
Samtidigt som jag sörjer att det snart är slut.
Och ingenting rimmar, jag vet.
Men så är allt kaos inombords också.

Hon mår bra i alla fall.
Det är väl det som räknas i allt det här.
Hon mår bra och om ett år från nu är allt bra.

Fast inte ikväll.

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se