Alla inlägg under juni 2014

Av Avinorev - 29 juni 2014 17:33

Idag röt jag åt den senaste i raden av människor som anser sig ha anledning att uttala sig kring min kropp.
Därför att jag är trött på att bli kommenterad.
Varför gör människor så?
Varför måste man kommentera?
Är man som gravid en allmän kommentarsplats för resten av världen?
För ingen kommenterar min kropp annars.

Hade det bara varit magen som kommenterats så fine.
Men det är inte magen.
Det är allt annat.
Och då gärna rumpan.
Och jag må tyckas vara tjatig och som att jag hakat upp mig kring ämnet och det har jag kanske.
"Du ska inte bry dig", säger de flesta.
Men jag bryr mig.
Precis som du hade brytt dig om någon kommenterat något som var jobbigt för dig.
Och även om man inte upplevt något som ett problem tidigare så växer problemet fram ju fler som påtalar och kommenterar.

Det är inte konstigt att unga tjejer får ätstörningar.
Det är heller inte konstigt att kvinnor har en förvrängd syn på sin egen kropp.
För samhället är så himla noga med att informera en om när man inte duger längre.
Fast gärna med en lite skämtsam ton så att man inte ska ta illa vid sig.
"OMFG, nåja, hon är väl värd vartenda kilo."
Tack för den.

Vet ni om att jag är så oerhört tacksam när jag befinner mig på en plats och ingen nämner min kropp överhuvudtaget.
Och vet ni om att jag blundar när jag går förbi en spegel nu.

Och jag längtar efter att kunna snöra på mig mina träningsskor och få komma ut och springa.
Därför att jag föraktar min egen kropp.
Och SÅ SKA DET INTE VARA!
Min kropp är för satan fantastisk.
Den skapar människor.

Och ändå ligger fokus på hur många kilo den har lagt på sig.
Ändå är fokus där.
Därför att jag "var så platt innan".
Ja, men vet ni vad? Det hade också sitt pris.
I flera års självsvält och ett ännu större förakt.
Fast det var mer okej.
Då var jag ju bara "fin".

Ja, jag hakar upp mig därför att de senaste månaderna har bestått av att svälja undan uttalanden om min lekamen, skratta falskt och absolut inte visa att jag blev ledsen och få höra andras utläggningar om hur jag ser ut.
Och kvoten blev fylld.
Av så väldigt, väldigt mycket.
Av idiotin som finns överallt, av skuldbeläggandet och av falskheten.

Så idag röt jag ifrån och informerade om att man inte har rätt att uttala sig kring min kropp oavsett vad.
Och det var kanske inte rättvist att ge en person all min frustration, men så blev det och jag kommer fortsätta.
Nästa människa som vill berätta för mig att jag fått stor rumpa kommer få en ännu syrligare kommentar tillbaka.

Och den som har mage att uttala sig kring min kropp efter förlossningen, får skylla sig själv.

Jag är hormonpåverkad, arg, trött, ledsen och så jävla less på hela världen idag.
Och jag behöver inte höra att jag är fin.
Jag behöver bara precis få vara den jag är, utan att andra ska bedöma om det är bra eller inte.

Screw you.
Min kropp.
Håll truten.

ANNONS
Av Avinorev - 19 juni 2014 09:21

Idag är det ett år, på dagen.
Ett helt år sedan det där första samtalet som mynnade ut i tusen till.
Ett år sedan jag yttrade orden: "Barnen kommer inte till dig på midsommar."
Ett år sedan allting tog slut och allt började om.
Ett år sedan vi satt där i soffan och jag sa: "Jag har pratat med X, vi vet allt nu."
Ett år sedan jag hörde min äldsta son säga: "Han slår."
Ett år sedan jag hörde båda mina söner säga: "Jag är rädd för honom."

Ett år sedan allting stannade upp.

Kanske var det därför jag tittade på Adam häromdagen och slogs av den glädje han besitter?
Jag har sett den växa fram under året som gått.
Sett hur skalet avlägsnat sig och sett hur han förändrats, sakta men säkert.

Vet du om att dina slag tystade ett av de mest klingande skratten i världen?
Tog bort glittret i hans ögon?
Och stängde in hans själ i ett mörkt och ensamt rum?!
Allt det där är tillbaka nu.
Hans fantastiska leende, det bubblande skrattet, närhetsbehovet och glittret i hans ögon.
Fast vi skymtar fortfarande skadorna som orsakades av dig.

Det har bara gått ett år, men det har gått ett helt år.
Mycket har hänt under årets alla dagar.
Mest har hänt för pojkarna ändå.
Isaacs ilska har omvandlats till mod och målmedvetenhet.
Och nu kan han dyka utan att bli rädd och spela fotboll som aldrig förr.
Men vet du vad? Han kissar fortfarande på sig från dag till dag.
Men ingen blir längre arg och kallar honom för dumma saker. För vi vet att ingenting är fel på honom.
Det var du som skapade problemet.

Det har gått ett år.
Och fler år ska snart passera.
Med tacksamhet för samtalet jag fick idag för ett helt år sedan.

ANNONS
Av Avinorev - 18 juni 2014 13:31

Jag ligger på stranden, med magen nergrävd i en grop.
I havet badar pojkarna och i strandkanten gräver min syster på de övergivna sandslotten.

I tanken dyker Han upp.
Som vanligt.
Som han gör mest alltid.
Och jag slås av den där känslan av att det är för bra för att vara sant.
Han är för bra för att vara sann.

På bara några år har hela livet förändrats så drastiskt.
Bara genom några fåtal ord förändrades allt.
Jag ska aldrig glömma den morgonen och den känslan.
Jag ska aldrig någonsin glömma hur hjärtat stannade och luften tog slut för ett tag.

För han plockade ner orden som hängde i luften.
De som jag envist hade viftat bort och gömt från hans vetskap.
Det var han som byggde meningar av ord och det var han som plötsligt talade mina tankar.
Och från den stunden ägde han varje sekund av min dag.
Och från den stunden var vi två allt som någonsin skulle vara.
Vi två och tre därtill.

Tack för att du sa det som behövde bli sagt.
Tack för att du valde att svänga höger istället för vänster den där kvällen på vägen.
Tack för att du fyllde mitt hem med dina kläder och följde med mig för att inhandla en byrå till dem.
Tack för att du är vid min sida vareviga dag.
Tack för att jag får älska dig i varje ord, varje tystnad och varje andetag.
Tack för att du älskar mig.

Tack för att du är du.

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se