Alla inlägg under december 2013

Av Avinorev - 19 december 2013 00:17

Ponera följande:

Du lever i ett förhållande med en människa som slår dig.
Efter flera år är det äntligen över.
Ett antal år senare framkommer det plötsligt att personen ifråga misshandlat sin nya partner och era gemensamma barn.
Du gör det vilken förälder som helst hade gjort och polisanmäler och skyddar dina barn från den andra föräldern.
Barnen är inte tio år fyllda.
Barnen var inte ens fem år fyllda då den första misshandeln startade - psykisk som fysisk.
Barnen har inte yppat ett ord under flera år men gråtit varje kväll innan den andra föräldern skulle hämta för att ha sin del av umgänget.
Tills den nya partnern ringer upp dig för att berätta det som tystats ner under flera år.
Först då berättar barnen.
Målande, detaljerat och skamset.

En process startas.
Du blir anklagad för diverse saker och uppmanas att "passa dig jävligt noga".
Du blir uthängd som den onda, trots att allt du gör är att skydda dina barn.
Du erbjuder ett umgänge under uppsyn men får inget gehör.
Den andra föräldern vägrar och försvinner i fyra månader.
Du får ensam vårdnad och blir hotad med att den andra föräldern vill avskriva sig hela föräldraskapet.
Och du försöker limma ihop barnen som fallit isär.

Du spenderar månader av att få höra nya saker från barnen varje vecka.
Ibland är de tysta, ibland dyker tankarna upp.
Du lyssnar och pratar, samtidigt som hela ditt inre gör uppror av maktlöshet.

Så en dag står den andra föräldern på skolan.
Utan din vetskap.
Utan information.
Och du får släppa allt för att hämta barn som befinner sig i något som liknar ett chocktillstånd.
Och du börjar limma igen.
Du informerar den andra föräldern om rådande beslut.
Men bemöts av tystnad.
Upprepade gånger.

Ett par veckor senare får du ett samtal som säger att du är den onda.
Du försöker vara saklig och återigen informera om upplägget som gäller.
Du får höra att barnen ljuger och att föräldern aldrig skadat dem en enda gång.
Enligt föräldern själv.
Men barnen vidhåller det som hänt.

Tvekar du någonsin på hur sanningen ser ut?

Fyra månader av tystnad, hot och frånvaro.
Du blev själv slagen.
Vem tror du på?

Ponera ovanstående.

ANNONS
Av Avinorev - 18 december 2013 20:59

En tanke som slog mig var att adressera skrivna ord till tomten.
Nästa var att be till Gud.
Jag som aldrig ber och som vet att tomten inte finns.

Så jag skriver till någon, förmodligen ingen alls.
För jag behöver råd och hjälp på något vis och jag vill ha svar på mina frågor.
Orken tar liksom slut till sist.
All kraft rinner bort när man gett allt man har.
Och om solen aldrig får skina så dör allt tillslut.

Jag vill inte verka ynklig, självömkande eller som en martyr.
För du ska veta att jag inte är en martyr.
Och gråter gör jag sällan.
Men när jag gör det, då har orken runnit bort.

Det sägs att det finns en mening med allt som sker och nu vill jag veta vad.
Nu vill jag veta vad den meningen är.
Och jag vill att du ska svara mig.
Du som förmodligen inte finns.

Det sägs att när en dörr stängs så öppnas det en annan.
Men hos mig står dörrarna och slår i vindarna som drar igenom mitt.

Jag behöver en paus jag med.
En oas med lugn.
En stund att andas.
En plats av ro.
Jag behöver också trygghet och stiltje.

Så om du finns, Du som ingen känner alls, berätta för mig vad meningen är.
Egentligen.
Vad lärdomen är.
Och varför just jag.
Och visa mig något ljus i en tunnel.
Ge mig en sommar och skapa en trygghet.
För jag har snart tappat tron på allt som är jag.
Det tar liksom slut.
Till sist tar det slut.

På mitten.
Och hopplös.

ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se