Alla inlägg den 2 november 2013

Av Avinorev - 2 november 2013 12:40

"Vad väntar du på?", var det någon som frågade.
Och jag funderade för en sekund.
Jag väntar på ett slut.
Jag väntar på en fortsättning.
Jag väntar på att stiltjen ska vara över.

Det har inte blåst till storm på länge nu.
Inte ens en kraftig vindpust har dragit förbi.
För det är vindstilla här hos oss.
Som lugnet före stormen.
Och jag vågar inte tro på att stormen dragit förbi och klingat av för alltid.

Det blåser alltid upp igen.
En orkan drar alltid in och ödelägger allt som jag byggt upp.
Varför skulle det vara annorlunda den här gången?

Som en bomb som tickar på och som närmar sig slutet, för varje dag som går.
Men utan nedräkningens synlighet.
En del dagar räknar jag tickandets minuter, sekunder och timmar.
Andra är ljudet avlägset och frånvarande.
Men jag vet att klockan tickar på där i bakgrunden av våra skratt.

Till jul kanske det blir?
Troligtvis är det då.
Och jag vet inte hur jag ska agera då.

Ett halvt år har strax passerat.
Ett halvt år.
Och för varje dag som går växer en del saker sig starkare, medan andra bleknar och glöms bort.
Band knyts åt och tar överhand.
Tillhörigheter tar över och själar växer samman.

En familj byggs av kärlek, tillförlit och närvaro.
En förälder är förälder i livets alla skeden.
Och du som inte är där har förlorat din plats på alla sätt och vis.
En familj byggs inte av blod.
En familj byggs av kärlek och av närvaro.
Och trygghet.
Och blodet blir tunt och genomskinligt vitt.

Man glömmer bort och slutar prata om det.
Som en regnig dag på sommaren, som försvinner bland solvarma havsbad och ljumma kvällar.

Och man ska inte tro att man kan komma och gå som man vill.
Och ett halvår är en lång tid i en tanke som är här.

Om tio år från nu finns man inte längre kvar.
Om man inte fanns där då.
Om ett år från nu är man på andra sidan jorden.

Sex månader är lång tid i en tillvaro som är färsk.
I kroppar som växer och blir stora.
I centimeter på en längd.
I mil på ett vokabulär.
I känslor i en pojke.

Och för den som undrar så har vi det bra.
För det finns skratt igen.
Och närhet, kärlek och trygghet.
Och inga frågor ställs i det som gjorde ont.
För tanken är här och nu och den största frågan som lever däri är: "När kommer Henrik hem?"

Som en regnig dag på sommaren.

ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se