Alla inlägg under juni 2013

Av Avinorev - 27 juni 2013 14:25

Jag har legat i sängen och stirrat ut i luften i timmar idag.
Och tänkt att jag ska resa mig upp och göra det som måste göras.
Det som borde göras.
Men jag orkar inte.

Idag orkar jag inte ens äta någonting.
Jag orkar inte resa mig.
Jag orkar inte vara i verklighetens röra.

Jag klev upp ur sängen för en stund.
Bara för att gråta i en timme eller två.
Och jag la mig igen, för att slippa gråten.

Jag är nog egentligen inte förvånad, chockad eller särskilt förfärad över det du varit kapabel till att göra.
Jag känner den sidan av dig.
Så väl.

Jag är nog mest trött, mättad och besviken.
På de andra vid sidan om.

Dig hade jag aldrig förväntat mig annat av.
Du har agerat på samma sätt under så många år.
Men de andra där vid sidan av...

Var är ni i allt det här?
Vad skapar denna enorma dumhet som ni nu besitter?
Ni är inte ett dugg bättre än handen som slår om ni blundar och tiger.
Hur tänkte ni när ni valde ert parti?
Hur tänkte ni när ni valde bort det oskyldiga och finaste i livet?

För ni valde bort.
Inte jag.
Precis som du valde bort när du höjde din hand första gången.

Och för mig och alla andra framstår ni enbart som fega, svaga och korkade människor för ni vände barnen ryggen.
Ni vände barnen ryggen.

Och för vad?
För att jag skyddar dem på alla sätt jag kan och ska och måste.
Och tro mig - jag kommer fortsätta skydda dem till den dag jag dör.
För INGEN ska någonsin få skada dem igen.
Inte med ord.
Inte med handlingar.
Inte med något.

Och jag kan ta era hårda ord, era anklagelser och ert skräp.
För jag vet att jag gör rätt.
Och varje dag med mina barn är ett kvitto på just det.

Den här gången kan ni inte säga att det aldrig är ens fel att två träter.
Den här gången ligger skulden enbart hos en enda människa.
Den människan ni har valt att skydda.
Den människan som medvetet skadat de barn som ni påstår er älska.

Det finns inga fler chanser att ge.
Det finns inget mer förtroende kvar.
Det finns inga fler ursäkter att uttala.
Och det finns inga ord som kan rättfärdiga någonting.

Jag är isberget du nyss kolliderat med.
Det är slut nu.

ANNONS
Av Avinorev - 24 juni 2013 16:00

Jag är så trött.
Inifrån och ut.
I vartenda cell, i vartenda muskel, i vartenda tanke.

Varje rörelse är en ansträngning.
Varje format ord en andnöd.
Varje steg en trötthet.

Jag ser vardagen vandra förbi medan jag står bredvid och ser på.
Och nattens mardröm hänger sig kvar.
Och den undantryckta rädslan andas lätt i min nacke.

Och jag är trött på att vara den som måste medla, fixa och lindra.
På alla plan.
Lugnet stannar på ytan och sjunker aldrig riktigt in.
Och det rytande infernot som bor på insidan kommer aldrig ut.

Jag är trött på snälla ord om någon som så tydligt inte gjort sig förtjänt av dem.
Och jag är trött på att orden kommer från mig.

Jag är trött på den feghet världen vaggar i sin famn.
Jag är trött på den svaghet som inte tillåter de rättvisa meningarna tala.
Jag är trött på det mantra jag ständigt upprepar.
"Det blir bra."
Hur vet jag att det någonsin blir bra?
Hur vet jag det när jag egentligen inte vet något alls just nu?
Hur kan jag ens säga så?
Hur hamnade jag mitt i allt det här?
Och återigen frågar jag efter meningen med saker som sker.

Och jag är trött på att vara sedd som ond.
Och jag är trött på att vara den som skuldbeläggs.
Och jag är trött på att bara svälja undan och gjuta olja på vågorna.
Och jag är trött på att höra de orden.
Från mig.

Jag har varit här förut.
Då slogs jag inte tillräckligt.
Kämpade inte tillräckligt.

Det är nu allt tar stopp.
Det är nu det tar slut.
Det här är början på slutet.

ANNONS
Av Avinorev - 19 juni 2013 23:16

Ibland blir man påmind om ett liv man lämnat bakom sig.
Ett liv som innebar så mycket känslor.

Ibland blir man påmind om ett liv man valt att begrava.
Att gräva ner och lämna.

Fastän man egentligen lever bredvid det livet varje dag.
För resten av sin tid.
För det finns där i utkanten, med en ständig närvaro och påminnelse av vad som en gång var.
På gott och på ont.

Och ibland måste det livet återupplevas igen.
Genom någon annans tid och upplevelse.
Och saker som varit en lögn i 10 år blir till en sanning på en enda sekund.
Och tillfredsställelsen uteblir.

För i vissa lägen hade lögnen fått kunna vara en lögn som jag velat tro på.
En del sanningar gör mer ont än andra.
En del ord skär mer än någonsin förut.

Fast sanningar blir alltid sedda.
Trots att hjärtat blöder för de som aldrig visste.
Men just det är en lögn.
Hjärtat blöder för de som visste men aldrig vågade tala.

Ibland ställs allting på sin kant och beslut blir tvingade att tas.
Och jag undrar - hur vet man någonsin om man gjorde rätt?

Borde jag ha tvingat fram talet?
Borde jag ha tvingat fram vetskapen?
Borde jag gjort mer?

Och i samma stund så vet jag att jag inte kunde gjort mer än såhär.
Att det blir bra i slutändan när allt är synligt.
Att det som är får bero.
Att jag måste ta stormen som blåser in.
Och ingen är ensam.
Inte heller du.
Det är meningen att vi ska räddas.
Även den som gjort ont.

Och allt blir bra.
Om en stund.

Av Avinorev - 4 juni 2013 19:12

Jag behöver en paus från livet just nu.
Därför att livet blev lite mycket.
Lite för krävande.
Lite för turbulent.
Just nu.
På en sekund.
Samlat av flera tusentals sekunder.

Det är det där med att aldrig stanna och andas.
Med att bara fortsätta springa.
Man märker inte tröttheten förrän den slår en mot marken och snörper åt strupen.
Och luften går ur en.

Man kommer till punkten där man plötsligt inte ens orkar resa sig och gå hem.
Man bara sitter där på sin sten och låter vinden blåsa i håret.
Och plötsligt inser man att man glömt titta.
Glömt lyssna.
Glömt andas.

Det är grönt överallt.
Fåglar sjunger i vartenda träd.
Solen värmer.
Insekter flyger.
Och jag har inte sett eller hört någonting alls.
För jag har bara sprungit förbi.
Tills jag stannade och inte längre orkade ta ett enda steg till.

Man ska så mycket.
Det finns så mycket prestige.
Så mycket måste och ska.
Och för vad?
För vem?
Och varför?

Allt blev bara så väldigt tråkigt och grått.
Mitt i all grönska.
Så jag vill sitta här på min sten och se på spindeln som kryper längs mitt knä.

Därför att jag orkar inte bry mig om någonting alls just nu.
Inte höra någonting alls förutom fåglarnas kvitter och vindens susande.

Jag vill inte finnas innanför en enda vägg.
Inte ha ett enda krav.
Inte leva i ett enda måste.

Fem minuter till.
Bara fem minuter av ingenting.

Av Avinorev - 4 juni 2013 07:24

Oh mama don't walk away
I'm a goddam sore loser
I ain't too proud to stay
But I'm still thinking 'bout you
And I'm so lonesome without you
And I can't get you out of my mind

Oh mama don't leave me alone
with my soul sat down so tight it's like a stone cold tomb
Ain't it clear when I'm near you
I'm just dying to hear you
Calling my name one more time

Oh so don't pay no mind
To my watering eyes
Must be something in the air
That I'm breathing
Yes'n I try to ignore
All this blood on the floor
It's just this heart on my sleeve that's a bleeding

Oh mama don't walk away
You leave me here bereaving from the words so hard and plain
Saying the love that we had
was just selfish and sad
To see you now with him
is just making me mad

Oh so kiss him again
just to prove to me that you can
an I will stand here
and burn in my skin
Yes I will stand here
and burn in my skin

Av Avinorev - 3 juni 2013 07:57

Kan fyra dagar och en aldrig slocknande sol förändra allt?
Var det jag som bestämde hur det skulle vara?
Var det jag?

Jag vet hur osäkerheten känns.
Jag vet hur tankar växer.
Och jag vet hur bilder målas upp.

Jag vet hur förvirring är.
Som en sol som skiner trots att klockan visar mitt i natten.

Jag vet hur värdelösa ord kan tyckas vara ibland.
Men jag vet också att man måste lyssna och se saker nyktert.

Det bor en trötthet i mig igen.
Bortom alla solar i hela världen.
Borde jag vända ut och in på mig?
Borde jag gråta?
Skrika?
Skratta?
Viska?
Tystna?

Borde jag överhuvudtaget göra något alls?
Kan jag?

Fullständig trötthet.

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se