Alla inlägg under maj 2012

Av Avinorev - 31 maj 2012 15:35
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Avinorev - 31 maj 2012 10:36

Helt ärligt?

Vill man det?

Ha sanningen som den är?


Helt ärligt är det inte bra.

Dött på något vis.

Trött på något vis.

Tomt på något vis.


Men fortsätt säga att det är bra.

För helt ärligt så är det den sanningen man vill höra.

Även om den är en lögn.


Helt ärligt, bara le.

Fortsätt le.

ANNONS
Av Avinorev - 31 maj 2012 09:00

Jag inser mer och mer att jag är och blir allt mer kräsen då det kommer till människor som jag väljer att omges av.

Människor som inte ger mig något utbyte är människor som jag låter försvinna genom filtret.

Alla är inte sådana som jag på något sätt ogillar.

De tillför mig bara ingenting.

Jag kräver intellektuell stimulans och om detta inte finns att tillgå i en relation så tröttnar jag snabbt.

Där måste finnas ett samtal på en något djupare nivå.

Det måste finnas en utmaning i de ord som utbyts.

Men även det som anses vara ytligt bör finnas där.

De små, betydelselösa sakerna som gör dagen harmonisk och lättsam.

Respekt, förståelse och en drivkraft är det jag söker hos de som jag sedan väljer att låta mig omfamnas av.

Och skrattet.


Allt detta går att finna i en och samma människa, i flera olika människor, om man bara väljer väl.

Man väljer sina vänner och dina vänner väljer dig.

En av mina mest älskade vänner sa en gång till mig att "Man blir som den omgivning man omger sig av".

Och det är sant.

Omges du av kreativa, drivna och leende personer så kommer även du att formas till att bli en sådan person du med.


Vänner är de som ser din verkliga potential, långt innan du själv insett att du besitter den.


Jag tror inte att någon egentligen är ointelligent, okreativ och dum.

Jag tror att det är omständigheterna och förutsättningarna som styr över hurvida denna intelligens och kreativitet utvecklas.

Och viljan, så klart.

För viljan spelar stor roll då det kommer till att utvecklas.

Jag är aldrig färdig med min utvecklig därför att jag har viljan att lära mig mer.

Mer om mig, dig, ord, logik, gräs, nyckelpigor, ja allt.


Men alla vill inte.

Många tror inte.

Tänker kanske inte ens på det.

Anser inte det vara viktigt.


Bara se er omkring.

Grupper med människor blir som den grupp av människor de omges av.

Granska er egen bekanskapskrets.

Har de flesta samma bakgrund och yrkeskategorier som du/ni?

Jag lovar att du kommer bli förundrad.


Jag satt själv och såg tillbaka på gamla relationer och kärlekar och jag kan se ett tydligt mönster genom mitt liv och de olika tidsperioderna.

Och jag ser nu även tydligt vilka av dessa människor som fått följa med hela vägen och vilka som borstats bort efter ett tag.

Allra tydligast ser jag falskheten som bott och bor i en del av de som jag valt att sålla bort.

Och bland samtliga av dessa människor så har inte intelligensen varit särskilt hög.

Det må tyckas vara en förutfattad mening men jo jag är nästan helt övertygad om att det är just så.

För falskhet och intelligens går inte hand i hand.

En intelligent människa har nämligen inget behov av att vara falsk och förrädisk.

Den personen klarar sig alldeles utmärkt ändå, med ett rent samvete.

Man behöver inte hugga folk i ryggen och/eller gå över lik för att nå dit man är på väg.

Använder man bara hjärnan på ett kreativt sätt så når man dit i alla fall och då, troligen, med ett helt nytt gäng av intressanta personer i sin krets.


Jag har, precis som alla andra, råkat ut för dessa falska, lismande personer och jag har nu även förstått att jag ska vara tacksam för att jag gjort det.

För om jag inte gjort det, vem skulle då ha lärt mig att tyda de tecken som är synonymt med falskhet?!


Istället för att banna er så tänker jag istället tacka er.

För ni har utvecklat min instinkt, fått mig att förstå vidden av att använda hjärnan, hjälp mig dit jag är idag och gjort så jag slipper ert sällskap.

Jag har på resans gång lärt mig att logiskt tänkande tar en längre, att en lögn alltid är en lögn och alltid kommer avslöjas och att mina vänner berättar sanningen för mig, oavsett hur hård den må tyckas.



Så, här och nu, bugar jag mig djupt inför er och säger "Tack för att ni är så jävla korkade!"

Av Avinorev - 29 maj 2012 19:52
Isaac: "Duuuueeee maaaammaaaaa...jag tänkte bara på saken en stund."
Jag: "Vad?"
Isaac: "Om det där om att gå och lägga mig klockan sju."
Jag: "Mhm?"
Isaac: "Jag har bestämt att jag vill det nu!"
Jag: "Okej...men nu är det för sent eftersom klockan strax är åtta och du ska gå och lägga dig nu."
Isaac: "Mäh, jag vill ju titta på film!"
Jag: "Trist läge."

Kvällsdiskussioner i ett nötskal.
Av Avinorev - 29 maj 2012 19:23
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Avinorev - 29 maj 2012 18:50

Jag har ett brev i min handväska.

Kantstött, skavt och färdigskrivet.

Det är adresserat men har aldrig fått ett frimärke.


Jag vet inte längre vad som står i det och jag känner inte heller något dåligt samvete över att det aldrig skickades.

För varje gång jag öppnar min väska så tänker jag på dig, du som skulle fått det.

Och jag tror det finns en mening med det.


Kanske öppnar jag det en gång och läser vad jag skrivit.

Det är flera sidor långt och min handstil kroknade nog mot slutet.

Fast det är fult att läsa andras post...

Är det även det när man själv satt orden på pappret?


Eller så skickar jag det till dig om ett år eller två.

Fast just nu vill jag nog ha det just där.

Som en påminnelse om någon jag tycker mycket om.


Men du, min bästa herre, jag skickar snart ett annat brev.

Med uppdaterat innehåll.

Som förmodligen inte skiljer sig allt för mycket från det som bor där i min hallonröda väska.

För det är ju jag som skriver och mina ord.

Och jag är jag och kommer nog alltid vara så.


Och du är du och alldeles speciell.

Du är en inspiration i mitt liv.

På något vis blev du så.

För att du är du och det är något magiskt med just dig.

Visst är det konstigt ändå, att du och jag förstår på något sätt.


Jag tycker om dig.

Du är viktig.

Var medveten om det.

Av Avinorev - 28 maj 2012 22:29

I verklighetens land börjar distansen komma ikapp igen.

Den rubbade och åtsidolagda distansen.

Sakta men säkert byggs den åter upp.

Som en mur av sten som raserats och återuppbyggs.


Samma mur som fick ett hål över till den andra sidan.

Den distanslösa sidan.

Sidan där verkligheten glöms bort för en stund.

Den tyngdlösa sidan.


Sidan med blommande syrénbuskar och vildvuxet gräs med ängsblommor.

Sidan som man inte kan stanna kvar på när verkligheten kallar en åter.


Så jag klev tillbaka in i verkligheten.

Genom samma hål.

I samma mur.


Här är gräset kantskuret, gräsmattan kort och ängsblommor obefintliga.

En enda syrénbuske blommar här i min verklighet och färgerna tycks ha tappat sin lyster.

Bleka, intetsägande och verkliga.


Som bara för att hämta en borttappad sten besökte jag den andra sidan av muren.

Den där första stenen som sedan lades upp som en i raden av många för att slutligen stänga igen passagen helt.


Det börjar återigen bli distanserat.

Den där muren av distans är strax hel igen.

Och kanske starkare än då.


Distans.

Bara precis distans och klara tankar.

Strax.

Av Avinorev - 28 maj 2012 20:14

Jag börjar misstänka att jag har en udda inställning och syn på en del saker.

Men egentligen har jag nog vetat om denna annorlunda böjning hela tiden.

Det är nog bara det att den blir så markant verklig emellanåt.


Jag ser på saker som en ny del i livet.

Ett nytt kapitel i min bok.

Och nästan alltid ser jag på det som att det alltid ska följa med.

Så blir det inte alltid, inte till fullo i alla fall, men så är min inställning.


Varje ny människa jag möter fyller ett syfte.

Varje ny sak som sker fyller ett annat syfte.

Då känns det lite tungt när man plötsligt inser att ens eget syfte inte räknas in.

Och samtidigt så tänker jag att det är en annan syn på livet.

Den som jag inte besitter.


Och om jag hade gjort det, hur hade mitt liv då sett ut?

Hade allt passerat förbi och försvunnit upp i det blå då?

Hade jag enbart byggt på den krets och byggnad som jag alltid har innerst då?


Man kan vara öppensinnad utan att någonsin knyta an.

Men det är inte heller jag.

Och att handla så hade inte försatt mig i den position jag är i dagsläget.


Varje okänd person är en ny vän, heter det ju.

Och just det tror jag på och lever väl ganska hyfsat därefter.

Utöver detta matchar man olika bra med olika personligheter, vilket i sin tur resulterar till olika relationer.

Eller inga relationer alls.


Men jag tycker om relationer.

Relationer med ett visst djup och ett visst förtroende.

Det finns nog med ytliga relationer i min och andras värld.

Fast det är nog ändå där allt startar.

Med ytan.

På så många sätt och vis.


Jag är inte så mycket för ytlighet och grupperingar.

Jag vill bara vara jag tillsammans med människor som vill vara sig.


Ytlighet och grupperingar bygger denna värld i det stora hela.


Ytlighet ligger på den professionella sidan.

Och varar i 8 timmar om dagen.

Därefter vill jag ha det som är på riktigt.

Utan krav och utan en känsla av plikt.


Om jag någonsin blir något pliktskyldigt för någon så tackar jag hellre för mig och lämnar det därhän.

Jag är varken en plikt eller en ytlig relation i livet som är privat.


Och om jag någonsin besvärar med mina ord så ber jag om ursäkt.

Men om du som lyssnar aldrig säger att det är så så får problemet ligga enbart hos dig.


Livet består av dagar och situationer som upprepas tills man lärt sig bryta mönstret.

För det är ju som det är - Övning ger färdighet.

Vi kan inte allt från start men om vi tar tillfället i akt så lär vi oss tillslut.


Idag har jag kommit ett steg närmare att sluta lyssna på sånt som inte gör mig gott.


Livet är som en gästbok.

Det är många som skriver en hälsning men bara en del som lämnar sitt nummer.

Och det är upp till var och en vem man ringer upp eller inte.


 

Och du, stäng inte dörren för nya möjligheter.   

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se