Alla inlägg under januari 2012

Av Avinorev - 29 januari 2012 18:07


   

                       


...efter spelkväll, 53-årskalas och fotbollstjänstgöring.

Dessutom framkom det i helgen att jag och mitt äldsta barn ser lite likadana ut. Han är liksom lik mig nu.

Helt fantastiskt, han som är så fin.


Och du, kolla in Adams stavning på ordet favorit.

ANNONS
Av Avinorev - 26 januari 2012 22:14





Blandade känslor.

Låter de bra ta över och flyter med.




  



ANNONS
Av Avinorev - 25 januari 2012 14:37

Malmö - Stockholm, Köping tur och retur igår.

Det känns idag.

Förbaskat massa sittande.

En timme på planet och två timmar i bil.

Därefter en timme på mötet som följdes av två timmar i bil och en timme på plan.

Icke att förglömmas var de där, sammanlagda, två timmarna på bussar av olika slag.

Dock värt det men en jääääkla massa sittande.


Jag var först ombord på planet från Sturup igår (historiskt ögonblick nr 1) och fick en smärre chock då jag hittat min plats och insåg att denna inte var vid en vinge (historiskt ögonblick nr 2).

Enligt naturens alla regler så hamnar jag ALLTID, oavsett vad och utan undantag, vid en vinge.

Men inte igår, enligt platsbokningen.

Jag fick en viss glädjekänsla som snart därefter blandades med en åh-nej-innebär-detta-att-vi-kommer-störta-tanke.

Jag menar, jag bröt ju mot naturens regler, då rubbar man systemet en del.

Mitt i dessa funderingar börjar vår kapten prata och säger "Ja, som ni ser så har vi inte så många bokningar på detta plan, vilket innebär vissa balansproblem vid start och landning. Så vi skulle vilja be er som sitter längst bak att flytta fram och placera er framför rad 11."

Gissa var jag satt...just det, bakom rad 11.

Gissa var jag blev placerad...Just det, vid en VINGE!

Ödets ironi när det är som bäst.

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken, det uttrycket blev plötsligt så glasklart i min värld.

Och som ni märker så störtade vi heller inte och detta kan ju enbart bero på att ordningen var återställd - Veronica satt vid vingen!


Av Avinorev - 23 januari 2012 09:14

Ett snedsteg är det där lilla, lilla steget som kan vända upp och ner på hela våra liv och få allt att ändra riktning på vår väg.

Ett snedsteg är inte alltid utav ondo.

Borsta bort den där negativa betoningen som "ett snedsteg" omgärdas av.

Lägg nu till en positiv känsla kring det.

Ett snedsteg.


Du tar ett sådant steg varje dag.

Du har gjort det många gånger.

I större eller mindre omfattning.

För det mesta snubblar vi bara till och kliver sedan åter in i de uppkörda hjulspåren som vi råkade trampa utanför.

Spår som vi länge följt och inte tror att vi kan komma ur.

Kanske inte vill.

Spår som någon annan satt sin prägel och riktning på.

Som vi bara följer i tron om att det är så det ska vara.

Runt, runt, runt.


Men kanske har ni, liksom jag, tröttnat på att ständigt se samma omgivning, samma framtid och samma dåtid och känner att det måste finnas något mer än så för er att upptäcka?!

Det behöver inte handla om något livsavgörande.

Fast på något sätt så är väl alla våra val just det - livsavgörande?!


Om det är så, då gäller det att vara medveten om de steg man tar och att göra ett aktiv snedsteg, ut från det upptrampade spåret.

Då gäller det att, till skillnad från de andra gångerna då man bara hoppat tillbaka in, stanna upp och lyfta blicken.

Se allt det som finns att se.

Se allt det nya och låta det komma i fokus.

Utan att vara rädd för det.

Är du rädd för det?

Känner du en viss panik växa?

Stig då åter in på det invanda och vandra där en stund till.

Men den här gången - gå längst ut i kanten och låt handen stryka längs det höga gräset som finns där utanför det uppkörda.

Vänj dig vid tanken och känslan av det nya.

Fundera på hur du ska gå då du väl är där igen.

Tillåt rädslan att komma fram och tillåt den att klinga av medan du tar farväl av det som du inte längre behöver ha med dig på vägen.

Ta farväl av delar av dig själv och välkomna de nya som du nu har möjlighet att möta och utforska.

När du åter är redo, ta ett kort steg ut mot höger, placera båda fötterna på dikeskanten, höj blicken och se allt det outforskade.


Kanske får du upprepa denna procedur flera gånger om.

Kanske kommer den där rädslan och paniken igen.

Men ett ska du vara säker på - den kommer inte komma med samma kraft fler gånger.

Rädslans intensitet kommer avta.

Slutligen kommer du kunna lyfta ansiktet mot solen och dra ner ett djupt andetag i en lugn och rofylld kropp.

Bara du ger det tid.

Bara du ger det eftertanke.

Bara du tillåter känslornas storm.

En storm varar inte för evigt, även om det kan kännas som så ibland.

Men även havets vågor stillas tillslut och blir till en spegelblank yta där allt är i harmoni och symbios.


Tro på det och du kan göra det.


Det är först när du tror på det som du kan ta det från tanke till verklighet.

Och det enda du behöver göra är att tillåta det där lilla snedsteget och insupa den nya verkligheten.



Jag kan inte berätta för er när man är redo för förändringen eller när det är dags att se allt på ett annat sätt.

Men det jag kan säga är att det sker.

Troligen så har du letat efter den innan.

Eller åtminstone tänkt tanken "Det här är inte vad som är menat för mig".


För min del tänkte jag den tanken flertalet gånger och sökte efter en förändring i allt jag såg.

Men rädslan och paniken höll mig kvar i mitt spår.

Det som ställde allt på kant var inget som jag själv var orsak till.

Det som drog bort slöjan från mina ögon var det som jag så länge trott var det som jag ville ha.

Som plötsligt höll på att bli en verklighet.

Det var då jag började känna gräset kittla min handflata.

Jag stod som handfallen och såg fram på den framtid som fanns att nå där jag gick.

Den som jag önskat så länge.

Och plötsligt insåg jag att den inte längre var min.

Inte den jag ville ha.

Den var numer bara en avlägsen dröm, uppmålad av någon som inte längre var jag.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och med vattnet som försvann så försvann även den delen av Veronica.

En ny del har byggts upp.

En, än så länge, oförstörd och målmedveten del.

Den delen som flöt bort var sargad, förstörd och förvirrad.

Man kan inte spela på brustna strängar.


Så, som ni förstår så har jag nu tagit det där snedsteget ut och rädslan som en gång var har avvikit.

Hur jag ska gå nu när jag väl är här, det vet jag inte än.

Men det är inte det viktiga längre.

Fågelkvitter kantar det outforskade för här har ingen ännu skrämt fåglarna på flykt.

Av Avinorev - 22 januari 2012 12:03

Jag gjorde nog precis ett misstag.

Jag läste igenom några av fjolårets inlägg i min blogg.

Jag hamnade på ett ämne som jag knappt berört alls sedan det hände.

Jo, det berördes häromveckan då jag pratade med en vän.

Men då var det ingen större fara. Då fanns distansen och äckelkänslan var inte närvarande.

Nu lyckades jag hamna rakt in i den där känslan och de där tankarna som jag kände och hade då, för ett år sen.

Och nu mår jag lika illa som då och är lika arg och förbannad som jag var då.


Den dumma, äckliga, jäveln.

Den fula, tjocka grisen.

Och den där andra dumma, förbannade idioten som tog honom i försvar och förnedrade mig genom det.

Plötsligt blev det påtagligt igen och jag kan inte låta bli att fundera över hur det förändrat mig.

Jag har haft en bra distans till detr som hände. För tillfället är den rubbad och bortsprängd.

Jag får den strax tillbaka och glömmer förhoppningsvis snart igen.

Jag vill inte se det spelas upp fler gånger och jag vill inte känna det jag kände.

Jag känner den där ilskan välla upp och ge mig ett behov av att bara skrika rakt ut.

Din dumme fan.


Snart har känslan dragit förbi igen och jag ska inte tänka på det förrän det finns en anledning till det.


Jag hoppas du påminns om det ofta och att ångesten följer dig.

Och jag hoppas det gjorde ont!

Av Avinorev - 22 januari 2012 10:13

               


Katterna hängde av sig halsbanden och glider runt nakna denna snöiga söndag.

Morgonen har de spenderat med att mörda mattor och ett och annat försök att mörda varandra.

Den grå pälsen i Rambos mungipa tillhör inte honom... Undrar om den lille fete är skallig nu?!


Snön singlar ner utanför mitt fönster och det spritter i kroppen av allt ljus som den medför.

Jag älskar snön.

Jag älskar det dova den medför och jag älskar det speciella ljus som den sprider.

Gårdagen spenderade jag till fots, i timmar, vid olika tillfällen. Snön bjuder in till det och får mig att vilja gå hur långt som helst, i tystnad.

Två timmar spenderade jag gående tillsammans med en hund i skogar, utanför upptrampade stigar.

Lördagens sista, nattliga, promenad innebar vissa komplikationer då gatorna frusit till is och backarna förde mig ner åt fel håll med jämna mellanrum.

Blankis i uppförsbacke är sådär och jag var ganska nöjd att jag faktiskt inte hade klackar.


Igår behövde jag tystnad och ensamhet så redan tidigt bröt jag upp och lät huvudet vila från allt och alla.

Långt in på natten gav jag mitt hem kärlek och omtanke i form av städning och dammande.

Tanken var inte alls så från första början.

Jag skulle bara få ordning på kaoset som rådde inne på pojkarnas rum. Resultatet som blev var ett storstädat hem.

Skönt att vakna till imorse då jag slog upp ögonen.

Och morgonen har varat i ett flertal timmar nu.

Sedan klockan var 07.30 har jag flutit rundor i en allt för stor tjocktröja och ett par allt för stora mjukisbyxor, med en kopp kaffe i handen och en njutbar tystnad.

Jag tänker låta morgonen råda i någon timme till.

Inga krav, inga måsten, ingenting.


 


Fredagens aw på världens bästa kontor!  

Av Avinorev - 10 januari 2012 17:42

Nu är jag hyfsat ledbruten och trött.

Det tar på krafterna att komma in i vanliga rutiner när de blivit rubbade ett tag.

Skolan startade idag och alla de där vardagliga sakerna rullar igång med full fart.

Imorgon är det träningsstart och på söndag årets första cup.

Dessutom har jag lyckats vänja mig av med att gå och lägga mig i tid och föregående natts 3-timmarssömn gör sig påmind även idag.

Eller kanske mer idag än igår?!

Igår såg jag till att speeda mig med kaffe. Idag - not so much.

Just nu känner jag att jag står i valet och kvalet om jag ska brygga kaffe och kanske bli pigg.

Fast då blir jag kanske lite för pigg för att sedan kunna somna i vettig tid...

Eller så tar jag och storstädar huset.

Ja, jag ska baske ta mig storstäda huset. Det ska jag! ...sen...


Imorgon är det onsdag. The worst day of the week med tanke på det pressade tidsschemat.

Kanske är det även imorgon som de där provsvaren kommer avslöjas.


Nä, jag är för trött för att skriva.

Det blir bara kattskit av det ändå.

Jag tror jag tar och städar istället...yeeeeeey...(läses utan större entusiasm).


Gott snack.



Nedan följer bilder på maffioser, fallna madonnor och annat löst folk.

Från nyår.

På svartklubb.

Just awesome.

                           

Av Avinorev - 10 januari 2012 08:48

Jag pratade med en vän om hur vi påverkar varandras sinnesstämning häromdagen.

Så här vill jag bli påverkad och påverka varje dag.

Helt fantastiskt.


Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se