Alla inlägg under november 2011

Kon

Av Avinorev - 30 november 2011 11:47

Uppsats skriven av en mellanstadieelev, någonstans i Sverige.

Helt fantastisk!


Kon är ett husdjur. Men den finns också utanför huset.

Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor. Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främresidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.


På den främsta sidan sitter huvudet. Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen.


Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon.
Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan och den ena sidan och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben. Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.

Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger.

Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
ANNONS
Av Avinorev - 22 november 2011 21:27

Nyutstigen ur duschen och luktar som en hel godisbit.

På riktigt!

Mitt nyinköpta schampoo och balsam luktar kola. Och som pricken över i:et så är flaskorna rosa.


Häromdagen när jag skulle inviga dessa fantastiska produkter så blev jag till en början besviken och förbannad.

Där stod jag i duschen, klämde ut en ansenlig mängd schampoo, ungefär en näve full, och började schampoonera.

Och jag schampoonerade. Och schampoonerade och tänkte "Det var en jäkla dåligt lödder, jag får ta lite till".

När jag upprepat proceduren två gånger, med samma klena resultat, insåg jag att jag nyss förbrukat halva balsamflaskan.

Tro fan att det inte löddrade.

När rätt produkt väl kom i håret då kunde vi snacka skum.


Ungefär som den gången när jag fick en bit schampoo/balsam-kombinerad tvålkaka av mamma.

Den kom från lush och luktade fantastiskt.

Då jag kom hem den dagen, kastade jag mig genast in i duschen för att prova denna skapelse.

Det visade sig sedan att det var tvål...handtvål.

Mitt hår mådde lite sisådär efter den behandlingen och det var INTE lätt att reda ut efter tvätten.


Nåväl, denna afton blev allt korrekt utfört vid hårtvätten iaf.


Jag har spenderat ca 7 timmar på tåg. Tur och retur Göteborg.

Man blir liksom smutsig av att åka tåg.

Jag vet inte varför men man blir det.

Jag kände mig jättesunkig när jag väl kom hem och den där duschen var en efterlängtad syssla.


Nu ska jag gå och kasta mig vid teven en stund.

Dessförinnan tar jag kanske ytterligare en tur i skafferiet och ser om jag hittar något av intresse.

Sist jag kollade, för fem minuter sen, fyndade jag baske ta mig schampoo och balsam där inne.

Nåja, det och otaliga mängder pasta och vaniljsåspulver och en och annan flaska vin.

Och nej, jag vet inte vad jag är sugen på därför kollar jag en gång till!

ANNONS
Av Avinorev - 22 november 2011 19:32

Love isn't an act.

It's a whole life.

It's staying with her now because she needs you.

It's knowing you and she will still care about each other when

sex and daydreams, fights and futures,

when all that's on the shelf and done with.

Love - why?

I'll tell you what love is:

It's you at seventy-five and her at seventy-one,

each of you listening for the other's step in the next room.

Each afraid that a sudden silence, a sudden cry,

could mean a lifetime's talk is over


- Brian Moore

Av Avinorev - 21 november 2011 11:33

fotograf: UNICEF/Roger Le Moyne 

Jag gillar inte att man skyller ifrån sig

”Dagispersonal anmälde inte misstänkt barnmisshandel: Vi tänkte anmäla men hann inte”.


”14-årig flicka blev våldtagen på skolan och trakasserades av elever. Skolan: Vi gjorde vad vi kunde”


Varje dag far svenska barn illa och vuxna skyller ifrån sig. Varför är det så? Det ska UNICEF ta reda på.

Under en månad hårdbevakas Sverige – inga undanflykter accepteras.

För att klara det behöver de vår hjälp: Hjälp till att jaga undanflykter då barn far illa, ta ställning på Facebook och sprid filmen om undanflykter.

Och du som har en egen blogg, var med och blogga mot undanflykter!

24 oktober – 24 november är månaden då man inte får skylla ifrån sig. #undanflykt

Av Avinorev - 15 november 2011 17:54

I skrivande stund har jag åkt tåg i ganska exakt en timme. Detta innebär att det är ganska exakt två och en halv timme kvar på kvällens resa. Jag kan även informera om att det inte går att köra radbyte när man skriver via paddan. Av någon anledning ogillar den just radbyten. Liksom den ogillar allt som heter flash. Så stå ut med att all text kommer i en enda följd. (Här borde ett radbyte ta plats egentligen) Jag åkte upp till Gbg igår på kvällen och anlände i vackra Haga klockan ett på natten. Där spenderade jag så några sovande timmar (efter att ha pussats och kramats med Mika-Marika). (Radbyte hade suttit fint här) Jag blir alltid förälskad i den staden och då särskilt Haga. Tur jag har en kusin som bor just där. Alldeles bredvid Albert och Herberts gata faktiskt (för den som ansåg detta vara av intresse). (Slutar tjata radbyte men stör mig likväl förbannat) Dagens tåg är, till skillnad från gårdagens, varmt. Jag frös som en gnu hela vägen upp igår. Mindre kul när man dessutom är trött. Någonstans på vägen somnade jag i en ful sovställning med öppen mun och ihoptryckt av frusenhet. För tillfället står vi stilla i Halmstad. Sjukt tråkigt att åka tåg i tre och en halv timme. Speciellt när det står still. Nåväl, dagen har varit givandemed bra möten av många olika slag OCH tid för Marika en timme innan tågets avgång. Nu ska jag nog läsa, kolla på klockan varannan minut och sucka över att jag inte är framme än. Ajöss

Av Avinorev - 13 november 2011 00:16

Lördag natt...eller snarare söndag morgon om man så vill.

Klockan har passerat midnatt så rent tekniskt så är det ju söndag morgon.


Det är en ensam helg den här helgen.

Inte ensam som i deprimerande.

Ensam som barnlös.

Mina barnlösa helger är...ja, vad är dem...

Barnlösa, givetvis, men också tomma, långdragna och onödiga.

För let's face it, jag har passerat 27 år och jag tycker inte att "supa skallen i bitar" lockar särskilt mycket längre.

Främst pga att jag blir sådär onaturligt jättebakis av att bara lukta på en vinkork, men också därför att det faktiskt inte är så kul.

Emellanåt är det fantastiskt roligt att gå från pub till pub men då får det helst vara sommarväder, uteserveringar och inte risk för att A. Frysa ihjäl mellan ställena, B. Tappa bort vantar, mössa, halsduk och andra livsuppehållande medel.

Så nej, jag har inte spenderat den här helgen heller till att ligga och kräkas i en gränd.


Jag slog upp ett glas rödvin till mig själv när jag kom hem ikväll (jo, jag socialiserar ändå) men efter en sipp konstaterade jag att jag inte ville ha det.

Det kändes bara så bortkastat och dumt när jag egentligen, mycket hellre, ville ha kolsyrat vatten.

Jag antar att jag ibland häller upp det där glaset med vin när jag är hemma själv för att visa mig själv att jag är vuxen.

Jag känner mig nämligen inte vuxen och har aldrig gjort.

Och efter besvikelsen på avsaknaden av vuxenkänslor efter min 25-årsdag, så sa min mamma nog väldigt klokt (det händer att hon gör det ibland). Hon sa "Har man inte blivit vuxen vid 50 så behöver man inte bli det sen heller". Och efter detta lever jag väl nu.

Jag kommer aldrig känna mig vuxen så jag kommer fortsätta med mina halvtappra försök genom att hälla upp ett glas vin åt mig själv utan något sällskap.


Av Avinorev - 12 november 2011 16:28

Julen närmar sig med stormsteg i år igen.

Och jag har gjort enligt rutin och påbörjat min julhandel tidigt.

Precis som så många år förut så tänker jag att jag ska vara tidigt ute detta året och ha allt klart flera veckor innan det är dags för jultomten att göra entré.

I teorin så händer detta varje år.

Till en viss del i praktiken också.

Men sedan är det som att någon skruvar fram tiden och snuvar mig på alla de där dagarna som jag skulle ha för att köpa de perfekta klapparna på.

Och enligt sedvanlig ordning så springer jag runt där i första bästa shoppingcentrum, dagen innan julafton, kliar mig i huvudet och svär över att jag inte har en blekaste aning om vad jag ska köpa.

Förra året var det på Entré detta utspelade sig.

Förra året lyckades jag panikshoppa min rosa julgran dagen innan julafton SAMT alla jäkla julklappar.

Förra året blev det, i sedvanlig ordning, en himla massa skitklappar!!!


Men i år, i år ska jag göra precis tvärtom.

I år SKA jag vara färdig flera dagar, veckor, månader (nåja), innan julafton.

Och idag började jag.

Den allra första julklappen är inköpt.

Den som det har trånats mest efter av den äldsta pojken.

I ett par veckor har han enbart tjatat om just denna sak om och om igen.

För några veckor sedan svängde jag så in på BR för att kolla in den där förbaskade saken och höll, i samma stund som jag hittade den, på att svälja tungan och dö en plågsam död.

Priset. Detta hutlösa, skyhöga pris.

1200 kr för en enda ynka leksak. ETT.TUSEN.TVÅHUNDRA.KRONOR

Den är inte värd 1200 kr.

Den är inte tillräckligt stor för att kosta 1200 kr.


Så, jag fnös en förnedrande fnysning åt saken som satt där och glodde dumt genom lådan, vände på klacken och gick ut ur affären med tanken: Han glömmer snart bort den. Det är bara ett infall.

Men se det gjorde inte elefantbarnet.

Istället började han spara ihop pengar för att kunna köpa den om nu tomten missade just den beställningen.


Så kom då lyckans dag den 12 november (märkligt nog så fick jag veta av spåkulan på fb att mitt lyckonr var 12).

Jag och mamma begav oss till Bo Ohlsson i ett infall som kom över oss.

Det var ett bra tag sedan jag var på det stället och vår (eller iaf min) främsta tanke med besöket var att hitta den fulaste tomten och få oss ett gott skratt. 


Efter ett antal rundor och fynd så hamnade vi plötsligt på leksaksavdelningen och plötsligt står jag framför den där leksaken igen. 

Jag var precis påväg att fnysa när jag fick syn på priset och hejdade mig.

Just precis idag, nu när JAG var på Bo Ohlsson som jag ALDRIG besöker, så hade de bestämt sig för att sälja den på extrapris. Och inte vilket extrapris som helst - halva priset!!!

Jag köpte den och tänkte: Gud nåde dig unge om du nu tröttnat lagom till julafton.


Så, därmed var första julklappen inhandlad.

Julgranskulor á la Musses jul är också inköpte.

De kommer bli så snygga i min otroligt rosa gran.

Detta är faktiskt första året som jag inte behöver panikhandla en julgran den 23:e.

Bra med rosa plastgran.

Ful som stryk, förmodligen ganska provocerande för alla traditionella julfirare och alldeles, alldeles underbar.


Nå, nu ska jag göra något av denna lördagseftermiddag som strax beger sig över till kväll.


Guttenhojtenallelojten.


    

Av Avinorev - 8 november 2011 23:00

Ibland bjuder livet på saker som inte gör annat än suger all energi ur ens kropp. Idag har det bjudits på sådana saker. Till viss del. En del av dagen, den större delen, har pumpat mig full av just energi. Dels får jag väl tacka mig själv för viss energi och dels tackar jag de fantastiskt fina som jag får dela minuter och stunder med. Egentligen har jag inget för att gnälla eller klaga, fast ibland finns det ändå ett behov av att få göra så. Frustrationen grep tag i mig idag. Den där fullständiga och hopplösa frustrationen. Känslan av att bara vilja skaka om en människa och få den att förstå vad jag säger, menar och gör. Inte av ondo, snarare av omtanke. Vissa personer vill jag rysta om av ondo därför att det hade behövts för att få en och annan hjärncell att falla på plats. Men för att vara helt ärlig så hade det troligen inte gjort någon större nytta det heller. En del är bara fel på det. Åter till den där andra frustrationen...Jag tycker att jag upprepat mig och berättat gång på gång vad jag känner, vill och behöver. Men ändå tycks inga av mina ord ha blivit förstådda. Som om jag talade ett vilt främmande språk. Det är en frustration utan dess like och det kvittar om jag så viskar eller skriker ut budskapet för jag blir ändå inte förstådd. Och när jag insåg detta så insåg jag också var beslutet till att ge upp härstammar ifrån. Sorgligt. Nåväl, nog om det. Mitt fluffiga täcke kallar. God natt

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se