Alla inlägg under oktober 2011

Av Avinorev - 20 oktober 2011 12:45

Meningar som: "Söker du efter den rätta?", "Hitta din själsfrände idag", bombaderas jag av i reklamflödena som finns på alla olika internetsidor.

Jag börjar känna mig smått förföljd och inte nog med det så ifrågasätts jag för att inte "ha träffat den rätte".

Är det någon, någonsin som funderat på att jag kanske inte VILL träffa den "rätte" just nu?

Är man så förbannat konstig om man väljer att leva ett liv UTAN en potentiell framtida make?


"Alla behöver vi kärlek och närhet" låter det då.

Och ja, absolut, det behöver vi men det får jag ju - dagligen.

Jag har nämligen en familj som älskar mig villkorslöst (jo, mamma, det gör du) och uppe på det så lever jag inte ensam.

Jag lever med de två snyggaste, sötaste och roligaste killarna på denna planet och VAD kan någonsin slå det?


Inget kan någonsin konkurrera ut det samförstånd och den kärleken som vi har och bara vi förstår.

Och om jag behöver närhet och kärlek en kväll någon gång då och då, ja då finns katterna alltid redo för att bli älskade och gosade.

Och jo, det gälls.

Men om nu inte det räcker så är det inte många meter in till pojkarnas rum där man kan gosa ner sig bakom en sovvarm barnrygg och pilla i en blond eller brun frisyr.

Och nätterna sen, jag sover aldrig ensam.

Framåt småtimmarna kommer Isaac alltid inhasandes med snuttar och kuddar. Och resten av sängen är beslagtagen av ett par katter som snarkar ljudligt.


Så varför skulle jag vara i ett behov av att hitta "den rätte"?

Det har jag gjort några gånger redan men det har gått åt skogen likväl förbannat.

För bara för att han var den rätte för mig så innebär inte det att jag var den rätta för honom.

Och vissa gånger går det bara precis över, för båda.

Eller så mattades det av pga för dåliga satsningar från en part eller två parter.

Kanske hade just den kärleken kunnat hålla i sig och blivit något alldeles extra om inte besvikelsen raderat ut den i långsam takt?!


Ett tag hade jag en panik inför tanken att vara ensam, att inte dela livet och vardagen med någon.

Ett tag kände jag ett enormt behov av att få tillhöra, att vara en enhet och ett begrepp.


Sedan kom jag fram till att jag redan hade allt det där.

För jag har en familj.

Jag har en basfamilj som jag har blivit skapad i. Och jag har min egen familj som jag skapat.


Jag har allt man kan önska och begära.

Och det fina i att vara en familj där vi alla delar samma blod är acceptansen.

Vi vet att vi är älskade. Det råder ingen tvivel om att någon, någonsin skulle lämna någon.

Vi vet att fast vi blir ovänner ibland så är vi ändå alltid trygga, alltid behövda.

Vi vet att vi kommer undan med att göra dumma saker ibland och att en förlåtelse alltid finns nära till hands.

Vi hjälper varandra att må bra, att lära oss nya saker och att förstå bättre.

Vi kan prata med varandra och lita på att inte bli dömda för våra ord.


Och i relationer som dem finns det inga orimliga förväntningar, inga märkliga irritationsmoment, inget som man inte kan säga eller göra av rädsla för att bli avvisad eller oälskad.


Och att påminna pojkarna om att plocka upp sina kläder, sätta in sin disk eller städa undan det de stökat fram, känns varken tjatigt eller påtvingat.

Kanske därför att det förväntas av mig som mamma att se till så att de lär sig att göra det själva?!

Men om jag påpekar en sådan sak eller som att man ska säga tack, till en annan vuxen person, då känns det genast olustigt och jobbigt.


Så nej, jag har absolut inget behov av att dela varje sekund med någon annan just nu.


Kanske går det över, men i dagsläget skrämmer tanken mig.

Eller så går det aldrig över.

Kanske har jag äntligen landat i min egen trygghet och gjort mig fri från att vara behövande.

Kanske.

ANNONS
Av Avinorev - 6 oktober 2011 22:12


             

14 timmar bestående av fitting, make up, hår, koreografi, väntan och slutligen en hejdundrande show resulterade i ovanstående bilder. Nåja, detta är bara ett axplock av de bilder som tagits.

Visningen gick grymt bra och jag lyckades avhålla mig från att snubbla ut på catwalken (tack vare hårsprayspreppade skosulor).

Förutom en halv flaska hårspray under skorna så hade jag nog ca 3 flaskor spray i håret...

Imorse när jag vaknade var frisyren fortfarande intakt och inte ett enda hårstrå låg fel.

Ett tag funderade jag på att bara låta det vara men ändrade mig i sista sekund.


Efter tre timmars intensiv(?) sömn steg jag ur sängen imorse för att spendera dagen på Malmö arena och den it-mässa som huserade där. 

Mindre glamouröst, mindre stressigt.

På denna tillställning fick jag glida runt som en helt vanlig besökare utan 20 ton smink och extremt hår och bara ta del av nya trender och intressanta föreläsare.


Nåväl, jag ska bege mig till den där sängen som väntar för ett ta igen den förlorade sömnen.

Det är fredag imorgon och sista arbetsdagen för veckan. En dag som jag ser fram emot då det endast innebär vanligt hederligt kontor och inte en massa flängande och flaxande...förrän jag kommer hem och måste kasta iväg Isaac på pyjamasparty i ett par timmar.

SEN ska vi ha fredagsmys och förmodligen kommer jag slockna i soffan.


Adam spelar sin första match på lördag...helt galet.

Ingen sovmorgon för mig...röv.


Oh well.

Jag delar med lite länkar med tidningsartiklar om gårdagen och en kortare film från visningens finalrunda.

Lovely.


http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2583415/glitter-och-glamour



God natt gott folk

ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se