Alla inlägg under april 2011

Av Avinorev - 27 april 2011 19:18

Varför har en vattenmelon kärnorna utspridda överallt och inte samlade som de andra melonerna?

Varför heter det vattenmelon? Den är ju inte GJORD av vatten och det är ju inte ens vatten inuti...snarare vätska i form av fruktsaft.

Och jag grundar detta på att om du vrider ur all vätska så kommer du inte få ut vatten. Det kommer vara en rosafärgad vätska som inte smakar vatten. Eller är det smaksatt vatten?? Typ loka, fast utan bubblor?

Kan man bli mätt på en vattenmelon?

Varför heter förresten honungsmelon honungsmelon???

Är den gjord av honung??

Om jag mosar den, kan jag ha den i mitt te och kommer den i så fall lena min hals om den är öm?


Om man mimar "vattenmelon" under ett körframträdande så kommer man ändå se retarderad ut eftersom man rör munnen i otakt med de som faktiskt kan texten.

Bättre att gapa på väl valda ställen i så fall...eller?


Melon i sallad är inte gott.


Inte vindruvor heller för den delen.


Undrar om kaffe med melonsmak skulle vara gott?!


Vad händer om man grillar en bit melon?

Försvinner den helt eller finns fruktköttet kvar???


Vi har ätit vattenmelon idag!

ANNONS
Av Avinorev - 26 april 2011 22:26

Så jag gjorde det till sist.

Jag klippte faktiskt gräset OCH städade huset (en lite mer lättsam städning, men vadå).

Och jag fick en regelrätt utskällning av min minsta son för att inte ha informerat om att jag klippte gräset.

Av någon anledning tycker han att han bör vara delaktig i denna aktion och allra helst ser han att jag inhandlar en sk "barngräsklippare".

Inte en sådan som han faktiskt redan har, nej en riktig, fast liten.

Just det...that will be the day.


Att klippa gräset här innebär en hel del extra arbete så som att:

  • Räfsa bort all singel som hamnat i gräsmattan efter vinterns snöskottning.
  • Plocka undan en miljon leksaker i olika storlekar.
  • Flytta runt ett fotbollsmål i storlek precis lagom för att vara otympligt.
  • Släpa runt en hammock som envisas med att slita sönder gräsmattan.
  • Släpa runt på en ganska gigantisk studsmatta.

Och snart nog lär där vara en lite lagom stor pool att ta hänsyn till också.

Jag skulle kanske ta och asfaltera trädgården i alla fall?!

Då hade jag ju dessutom sluppit rensa ogräs på hela uppfarten som borde bestå av singel och INTE maskrosor.

Väx i gräsmattan för bövelen, inte på uppfarten.


Nåväl.

Gräset är klippt, sakerna kringsläpade, uppfarten någorlunda ansad och plattorna sopade.

Jag är ganska nöjd med detta.


Kvällen avslutades med kaffe, vän och hammock, vilket var ett skönt avslut på denna lagom effektiva dag.

Nu ska jag avsluta dagen på riktigt och kasta mig i sängen för att få vakna snart igen.

Sova...vilket slöseri med tid.

Precis som att äta.

Det är bara omständligt och stjäl timmar och minuter.


Jahapp.

That's it for now.

God natt världen.

ANNONS
Av Avinorev - 26 april 2011 14:43

Påsken är över men solen hänger kvar.

Och med den även värmen.

Jag älskar verkligen det här vädret MEN man får ju inte ett skit gjort.

Inte inomhus i alla fall för det finns någon inbyggd tvångstanke om att man MÅSTE vara ute när det är sol.

OCH nackdelen med detta väder är att ALLT damm syns vilket i sig innebär att man egentligen borde städa. Men det gör man inte för man MÅSTE vara ute...

GAAAAAH.

Dessutom växer mitt gräs onaturligt fort och jag orkar inte klippa det.

Och jag orkar inte rensa bort ogräset som växer som det heter.

Med andra ord, man får fan inget gjort någonstans på hemmaplan.

Fast jag är solbränd...det är alltid något...?!

Isaac är också solbränd, på ett ytterst märkligt sätt i ansiktet.

Han blev visst det under vår cykeltur igår.

Fast bara på ena sidan och bara fläckvis.

Där hjälmen inte täckte.

Adam lär inte bli solbränd eftersom han envisas med att fortsätta gå runt i långbyxor och strumpor trots att svetten rinner.

Udda unge.


Igår var det premiärdopp i poolen för Grisaac och hans mormor.

13 grader...fast idag lockar det ändå lite grann.

Tänka sig att Isaac skulle vara en av de första.

Det kunde man inte tro för ett år sen då han stod och vrålade att han drunknade i duschen, panikslagen.

Fast han växer och blir bara större och större.

Förra veckan cyklade han för första gången utan stödhjul och i sommar lär han släppa simringarna.

Förhoppningsvis gör även Adam det.

Om han hoppar ner i vattnet dvs.


Cykeltur igår ja...mindre lyckad sådan skulle jag sätta som betyg.

Den slutade lite abrupt med en skrapad Adamarm (Hinderlöpning i pausen. Någon borde informera den där pojken om att han borde hålla sig till saker där man inte behöver röra sig nämnvärt #klumpig) och punktering på en cykel.

Typsikt.

Så där fick vi vandra hem med en sumpig cykel och en sur Adam.

Det sistnämnda rådde jag dock bot på med chickenbits och nudlar. Fint!


Nu...ska...jag...(jagvillintejagvillintejagvillint
e)...ägna mig åt min trädgård...KANSKE!

Örk.

Var är den heta trädgårdsmästaren när man behöver honom???!!!

Bring me Pablo/Roberto/what ever.


Tack och adjö, varm korv me brö...åååå, man kanske ska ta och grilla idag...jaaaa...


And btw...twitter is da shit.

Av Avinorev - 22 april 2011 23:56

Det är påsk och solsken ute om dagarna.

En ovanligt sen påsk.

Och jag, ja, jag är numer mamma till en sjuåring som fyllde år på skärtorsdagen.

Mamma till en sjuåring...jag???

Overkligt.

Det kan omöjligt stämma.

Jag vidhåller att det är en bortbyting och att den riktiga Adamen sitter under en gran i skogen och fortfarande är tre år gammal.

Så måste det vara.

Kort, tjock oh tre år.

Inte lång, smal och sju år.


Den där sjuåringen ser ut som en vinkelhake med sina giganstiska fötter.

Oproportionelig (jesus vilket märkligt ord att skriva) så att inga byxor passar riktigt bra.

T.o.m ett par tights hade fladdrat kring benen på honom.

Det är inte alls som då när han var tre och alla byxor var för långa och för tighta.

Tjocka lilla pojke...hur kunde du växa så fort?


Nåväl, det blev en lyckad dag för pojken med stora framtänder.

Han firades kungligt och fick en hel hög med lego, spel och en stor jävra studsmatta i present.

Den där studsmattan är, btw, väldigt skön att ligga och lapa sol på.


Dagen idag har vi spenderat mest som vi ville med utflykt på konstrunda, grillning och en cykeltur när kvällen lagt sig.

Först vid 22.00 vandrade jag och Adam hemåt med våra cyklar.

Väl hemma gjorde vi/jag upptäckten att nycklarna fattades och att vi var utelåsta från vårt eget hem.

I vår väntan på undsättning såg vi till att överleva ute på verandan genom att trycka i oss en chokladkanin som egentligen var menad som present.

Detta gjordes med löftet om att köpa en ny imorgon...


Isaac stannade kvar hos mormor och morfar.

Han är så stor så att han vill och vågar det nu.

För jävligt.

TVÅ stora ungar...

Fast just den delen är ganska skön egentligen.

Jag och Adam har aldrig haft så mycket kvalitetstid som vi får nu när det lilla barnet fått smak på mormor och morfar-livet.

Adam är fantastiskt mysig att spendera egentid med.

Det är viss skillnad mellan våra samtal och samtalen med Isaac.

Med Adam pratar man om livet i större utsträckning.

Med Isaac pratar man om superhjältar och bovar.

Och jag älskar båda delarna.

Jag älskar Isaacs naiva låtsasvärld som man får delta i.

Och jag älskar Adams förnuftiga och djupa tankar och funderingar.


Imorgon är det påskafton och då går den stora påskäggsjakten av stapeln.

Årets bästa högtid har vi kommit fram till.

Påskäggsjakten är höjdpunkten på året.

Det handlar föga om vad som finns inuti äggen, det är lapparna med ledtrådar som är den stora tjusningen.

Så ser ni familjen Ermanbriks fara runt som dårar i hela byn imorgon så är detta orsaken.


Nu är det dock sovdags även för mig.


God natt världen och glad påsk.



            Adam, Isaac och Gabriel - De tre vise männen!          

Av Avinorev - 19 april 2011 21:48

Little green story - gå in och kolla där.

Lovely clothes I tell you.


   


Den här jackan funderade jag på att ta med mig hem efter plåtningen (för ovan nämnda designer) som skedde för ett tag sedan.

Bör nog stilla mitt habegär och se till att införskaffa den en dag.

Av Avinorev - 17 april 2011 21:42

Kvällen blev hyfsat produktiv trots den slöslappa dagen.

Jag har dragits med en seg huvudvärk större delen av denna söndag och även med känslan av att ha tömt en bag in box på egen hand under lördagen.

Så var inte fallet, men dock känslan.


Någonstans under kvällen vaknade jag ändå till liv och beslutade mig för att baka kladdkaka (den uttalade anledningen var därför att det fanns massor med ägginnehåll att göra något av. Den verkliga anledningen var att jag inte hade någon choklad hemma, what so ever...Anledningen till att det fanns massor med ägginnehåll är därför att jag och mamma ägnade några hysteriska timmar till att blåsa ur äggskal igår, prydnad you know. Mammas just nu, mitt arv senare...*hrm*)


Hur som helst, jag skulle baka kladdkaka.

Och att baka kladdkaka innebär ingredienser och ingredienser innebär skafferi.

Och skafferi innebar k.a.t.a.s.t.r.o.f

Ett skafferi är ett sådant skåp som man vet ska innehålla ätbara saker i alla torra eller konserverade former.

Det gjorde även mitt...oooooch lite till.

Jag öppnade den där dörren och innan jag visste ordet av så höll jag på att plocka ut vartenda pinal ur skåpskrället.

Tre(!) stora påsar, välfyllda, kastade jag i soporna då jag var klar.

Det är inte klokt vad mycket skit jag samlat på mig/inte kastat bort.

Och det är heller inte klokt vad mycket vaniljsås jag har i min ägo.

But why?

Fem paket vaniljsås...varför??!

Jag behöver alltså inte köpa någon sådan när tårtor ska bakas.

Och tårtor ska bakas.

På torsdag fyller nämligen den där stora ungen sju år.

Jag är faktiskt ganska säker på att han inte är min.

Det måste vara någon annans för jag har inte så stora barn...


Apropå det här med barn så skrockade jag lite förnöjt tidigare ikväll då jag insåg att jag, för en gångs skull, skulle få slicka skålen efter baket alldeles själv.

Smeten till kladdkakan är så sjukt god och det tycker ju då mina söner också, vilket resulterar i att jag aldrig får smaka/äta upp den själv.

Så det var med en ganska förnöjd min som jag grabbade tag i slickepotten och skrapade skålen när kakan satts in i ugnen.

Men det var inte så gott.

Och det var ganska tråkigt.

Så då och där saknade jag pojkarna ytterligare lite mer.

Jag har saknat dem hela helgen, som alltid.

Det där blir bara värre och värre hela tiden.

Jag vill inte vara utan dem alls.

Utan Adam och Isaac är livet lite gråare och tråkigare.


Vad gör det att jag har tider att passa hela dagarna eller blir hemmabunden varje kväll när det är dem som är orsaken och anledningen.

Jag vill ju bara vara med mina guldklimpar hela tiden (nästan, okej) i alla fall.


Å suck, stånk och stön.

Imorgon är de hemma igen.

Tacka fan för det.

Då ska det käkas kladdkaka så det står härliga till.


Mamma - Jag ska äta upp alla!!!

Av Avinorev - 13 april 2011 22:53

Jag är trött.

Fysiskt trött.

Psykiskt trött.

Trött långt in i själen.


Otillräcklig.

Ofullkomlig.

Osynlig.


Av Avinorev - 12 april 2011 17:47

Jag har en konstig, gnagande oro i magen.

En oro som jag vet inte är obefogad.

Bara obekräftad.

Vissa saker vet man innan de ens blivit uttalade.

Vissa saker blir bara väldigt uppenbara.

Och jag vet inte om jag borde sörja eller låta det gå förbi.

Någonstans visste jag nog att det skulle komma till detta.


Jag undrar vad det är jag gör.

Jag är inte helt säker på att jag duger och räcker till.

Kanske borde jag ta reda på det.


Det känns lite tomt och ödsligt inom mig just nu.

Lite ledset och lite ekande.

Lite tåtassande och lite förgörande.

Men för vad?


Nej, jag är nog inte skitrolig, häftig, all time person och cool.

Ja, jag är nog en ganska tråkig person från tid till tid.

Fast jag gillar nog min tråkighet ändå.

Jag gillar det faktum att mina eftermiddagar spenderas hemma med min lilla familj.

Jag gillar att handla lördagsgodis på helgen och ta en cykeltur till skogen.

Och om det är det som får en att anses som tråkig...ja, då är jag tråkig.

Eller bara precis vuxen...?


Jag är trött på att ens behöva tänka på om jag är tråkig eller inte.

Den som vill tycka att jag är antingen det ena eller det andra kan nog också få göra så.

Varför ska jag lägga tid och energi på att försöka vara något jag antagligen inte är?!

Nej, jag är kanske inte tillräcklig för andra människors behov och, frankly my dear, I don't give a damn.

Om jag räcker till för mina barn och mina älskade, då räcker jag ända bort till månen och tillbaka.

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se