Alla inlägg under februari 2011

Av Avinorev - 28 februari 2011 22:30

Det är att spotta på kvinnor över hela världen då man tar en våldtäktsman i försvar.

Det är att säga "Skyll er själva" till alla kvinnor som blivit sexuellt utnyttjade.

Det är att motarbeta jämnställdheten att säga "Han gjorde ett misstag, det är mänskligt att fela".


Att fela är mänskligt men att utnyttja en kvinna sexuellt är bara precis brottsligt.

Och oftast väl medvetet.

Det kvittar hur många drinkar han än hällt i sig den kvällen eller hur "uppochner" hans liv än må vara - HAN är ALLTID ansvarig för sina handlingar.

Och att försvara detta med patetiska ursäkter...hur kan man bara?

Hur kan man bara ens försöka rättfärdiga hans beteende då han antingen har eller har varit i akt med att faktiskt V.Å.L.D.T.A en kvinna?

Hur kan man någonstans hitta något som skulle kunna rättfärdiga ett sådant beteende?

Och då är ju frågan - Om han hade utnyttjat ett barn, om han var en pedofil, hade även detta kunnat rättfärdigas?

Är det då barnet som "får skylla sig själv"???

Är det någon annan som ska ta ansvar för hans handlingar??

NEJ. Så fan heller.


Och hur kan någon, som inte ens var på platsen vid skedet, ens uttala sig om vad som EGENTLIGEN hände?

Hur har man ens mage till att göra det?

Det är att kränka hans offer något så fruktansvärt genom att göra en sådan sak.

Och jag vet inte riktigt vilket som egentligen är värst.

Är det han, svinet, eller är det den utomstående som slätar över det och låter det ske?

Var finns moralen?

Var finns empatin, det sunda tänkandet, medmänskligheten och framför allt - Staken?

Man måste vara totalt hjärntvättad som anser att han "gjorde ett misstag".

ETT MISSTAG??

Det är ett misstag att råka stöta till någon på gatan.

Det är ett misstag att tappa sin mobil i marken.

Det är ett misstag att bränna vid maten.

Men det är FAN inget misstag att medvetet klä av en sovande kvinna trots hennes tidigare protester.


Bara tanken på att ens partner funderat på att ligga med en annan tjej borde vara skäl nog att lämna idioten.

Att han sen tänkte göra det mot offrets vilja och detta är uppmärksammat...ja, då tycker jag inte längre synd om den kvinna som stannar i förhållandet.

Hur långt kan den där tilliten i förhållandet sträcka sig?!

Har han gjort det en gång så kommer han göra det igen, oavsett hur mycket han lovar att aaaaldrig göra om det. Det kommer han.

Att självmant stanna i ett sådant förhållande är att självmant bryta ner sig själv till molekyler för INGEN förtjänar att vara med ett regelrätt svin.


Och btw - Att genomföra en sexakt är inte så lätt när man blir fotad in i en vägg och ner från sängen. Fråga honom, han vet!

ANNONS
Av Avinorev - 28 februari 2011 18:59
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Avinorev - 28 februari 2011 18:41

Jag byter lösenord på de lösenordsskyddade inläggen.

Ni som behöver det nya - maila mig på veronica_ermanbriks@msn.com, skriv en kommentar med er mailadress eller maila via facebook.

Av Avinorev - 28 februari 2011 09:28

Så måndagen har startat.

Och det med besked.


Det där med att vakna är ett lustigt fenomen, för av någon anledning är det alltid jättesvårt att vakna när man väl måste.

Under veckorna när klockan rnger 06.00 så befinner jag mig i ett tillstånd som kan liknas vid död, MEN när jag inte alls behöver gå upp och inga klockor finns inställda för att ringa, ja då vaknar jag innan klockan ens hunnit slå 06.00


Det är alltid samma sak och jag kan inte för min värld förstå varför.

Seriöst, what's the deal??!

Och det är likadant för pojkarna.

Vardagsmorgnar så får jag väcka dem flertalet gånger och nästan dra grabbarna ur sängen, men på helgerna så är de uppe och studsar redan vid sju.

Ett märkligt fenomen.


Igår införde vi listorna i hemmet igen.

Det är ett år sen sist.

Trots och djävulskap kommer kanske i den tidsperioden??

Båda pojkarna är lite lagom döva och trotsiga nu och denna mamman kan bli trött för mindre.

Isaac kör snorungestilen med syrliga kommentarer och vredesutbrott, vilka han varvar med prince charming (tur det annars hade jag nog faktiskt sålt honom).

Adam kör på stilen att hitta på dumheter när ingen ser och bete sig på mindre önskvärt sätt.

Och mitt tålamod brister. Dumt nog.

Så, därmed listor igen.

Bra för barnen och bra för mig.

Det är mycket lättare att vara konsekvent när man har vissa punkter uppsatta som ska följas.

Det är lätt att hänvisa till listan när någon av pojkarna glömmer bort vår överenskommelse.


Adam var eld och lågor över att listorna skulle införas igen och hjälpte mig med vilka punkter han behövde tänka på.

Pojken har i alla fall insikt i vad det är som inte är okej och det bör ju ses som en fördel även då han bryter mot reglerna med jämna mellanrum.

Fast det kommer han inte göra från och med nu.

Kanske någon enstaka gång men inte mer, för Adam vill ha full pott varje dag.


För den som missat vad dessa listor går ut på så är det ett belöningssystem som automatiskt lägger fokus på barnets positiva egenskaper och göromål.

Man samlar på sig "poäng" under veckan och om man uppnått målen så belönas detta med något passande.

I vårt fall är belöningen glass och poängen består av glada gubbar.

Varje kväll, innan läggdags, sätter vi oss tillsammans och går igenom dagen och pratar om vad som varit bra och vad som kan bli bättre.

Detta är ett sätt som jag varmt rekommenderar till alla föräldrar eftersom det skapar mindre tjat och mindre friktion i vardagen.


Givetvis får man anpassa punkterna på listan till barnet som ska följa dem.

De nya listorna som vi har är av en annan sort än de som var för ett år sen.

Exempel på vad som kan stå med är:

  • Prata snällt med varandra
  • Inte slåss
  • Vänta på sin tur
  • Inte gnälla

Men som sagt man får forma listan efter barnet.

På Isaacs lista står det t.ex "Gå och kissa", vilket det inte gör på Adams.


Japp, det är en oerhört bra sätt att jobba tillsammans med barnen på.

Och uppe på detta så är det roligt!

Av Avinorev - 27 februari 2011 23:12

Mitt hjärta värker för dig och jag önskar så att jag kunde trolla bort all den smärta och uppgivenhet du känner nu.

Du som är så fantastisk på alla sätt och vis.

Du som skapar underverk i varje andetag du tar.

Du som är perfekt trots alla dina fel och brister.

Tro på att livet vill dig väl.

Tro på att världen skapades just för dig.

Tro på din egen styrka och kapacitet.

Och tro på att jag alltid finns här för dig, beredd att gå genom eld bara för din skull.

När du inte längre orkar gå så sitter jag hos dig tills orken kommit åter.

När orden flödar ur ditt inre så lyssnar jag på dig.

Och när tystnaden är total så lyssnar jag ännu mer.

Jag kan inte bära dig genom allt det här.

De där stegen måste du själv kunna ta.

Men jag kommer alltid hålla din hand, genom varje trevande steg du tar.

För jag älskar dig för alltid, precis som systrar gör.

Av Avinorev - 27 februari 2011 19:38

Jag satt precis och pratade i telefon med en vän (...givetvis en vän. Hur ofta väljer man att sitta och småsnacka med sina ovänner...) och hamnade i en diskussion angående EQ och IQ.

Det blev en ganska intressant konversation när vi började nysta i de två olika begreppen.

Hur som helst så slog vi fast vid att EQ är det viktigaste en människa har.

IQ är viktigt men EQ är viktigare.

För om man inte har EQ, ja då kvittar det ju hur mycket IQ man har.

För om ingen gillar en så kan man vara hur smart som helst utan att ha nytta av det.

Med en skyhög IQ är man kompetent nog att styra det allra mäktigaste företaget.

MEN! Om man då inte har någon EQ så kan man inte styra det där företaget för INGEN GILLAR EN!

Om ingen gillar en (vilket inte är så troligt om man inte har någon social kompetens what so ever) så är ens intelligens egentligen ganska bortkastad eftersom man aldrig får utlopp för det då man inte kan föra sig bland folk och INGEN GILLAR EN.


Get the thought?

Fan vad jobbigt att vara ytterst intelligent men totalt genomkorkad socialt.

Och nu är diagnoser som aspergers borträknade, för nog finns det människor av denna sort utan en diagnos?!

Av Avinorev - 27 februari 2011 14:12

Bikiniångest ja.

Den infinner sig varje år och alldeles för sent för att man ska ha en chans att göra något åt det.

Eller, nja, okej, kanske inte infinner sig för sent.

Det är nog snarare så att man (läs jag) skjuter upp jobbet för att eliminera bikiniångesten allt för länge.

Det är ju alltid goooooott om tid...tills man står där i Maj och inser att bikinisäsongen är ett faktum.


Saken är ju den att jag faktiskt började ta tag i problemet för typ två veckor sen.

Och så kom det snö...igen, vilket innebar att det inte gick (okeeeej, det gick men det tänker jag inte erkänna mer än i en parantes) att springa eftersom det faktiskt blev snorhalt.

Helt ärligt så tryter motivationen varannan vecka (OKEJ, dag!).

Jag har ett gymkort som ligger och dammar i en väska för jag har ju aaaaaldriiiiig tid att utnyttja det.

Sanningen är väl den att jag aldrig orkar packa gymväskan, släpa med den till gymmet och spendera tid där.

Det hade ju varit så mycket enklare om jag bara precis hade älskat att springa flera mil om dagen (vilket jag dock gör när jag väl tar mig i kragen).

Men jag älskar inte att springa när jag förfryser hela kroppen och uppe på allt håller på att spy pga den dåliga kondisen.


Men idag gav jag mig på det igen....

Det fanns inte längre några ursäkter och om jag inte ska gå runt i heltäckande outfit hela sommaren så är det bara att ta tag i livet igen.


Jag önskar jag hade en bättre kroppsuppfattning är vad jag faktiskt har.

Jag önskar att jag hade en bättre självkänsla när det kommer till just kroppen.

Ungefär som Mia Skäringer.

Henne beundrar jag något så kopiöst.

Tänk vad skönt att bara acceptera sin kropp så som hon gjort.

Då hade inte den där bikinifobin angripit mig vartenda jävra år.


Det är bara att se till att skaffa sig en karaktär antar jag.

Varför ska det vara så förbannat svårt för??!

Av Avinorev - 26 februari 2011 22:18

Och givetvis så finns det övrigt bildbevis från denna dag som helt gått i vem-kan-låta-mest-andan.


 

Nitton barn och en hel bunte pannkakor och kalaset var ett faktum.


   

Service på hög nivå rådde då närvarande föräldrar försåg alla humlorna med saker från menyn.


 

Plötsligt riktades uppmärksamheten bort från tallrikarna då...


 

Butlern/piraten och pappan Niclas bestämde sig för att stila för kidsen och visa hur man bär en bricka med disk på bästa sätt.


 

Sen att det gick...sådär...


 

...det var väl en annan femma.


   

En förnimmelse av Grevinnan och betjänten infann sig på något vis.


         

Alla barnen är nu väl medvetna om att "den enda sanna glädjen är skadeglädje"!


       

 


Utöver middagsshowen så underhölls alla hundra barnen även med skattjakt, en åktur på sjörövarskeppet och, givetvis, fiskedamm.


När klockan slagit 15 försvann alla pojkarna och flickorna som genom magi.

Ungefär lika snabbt som de alla hade kommit.

Den inhyrda serveringspersonalen/lekassistenten (jag) och de två sönerna lämnade dock inte det sjunkande sjörövarskeppet förrän klockan passerat 17.


Väl hemma intog pojkarna sina godispåsar och leksaker och jag, ja jag intog kaffe, bok och choklad (för det var jag värd)!


 

Muggen fick jag av herr Abrahamsson med stränga förmaningar om att aldrig mer dricka mitt kaffe ur någon annan mugg.

Till sig själv hade han köpt en blå (som jag senare drack kaffe ur då min rosa var använd).


I förmiddags då jag visade Adam muggarna så sa jag lite ironiskt "Gissa vilken som är min", och flinade.

"Den blå", sa han.

När jag stod som ett frågetecken och undrade vad i hela friden han grundade det på så sa han "Jag trodde blått var din favoritfärg".

Då och där började jag fundera på vilken planet pojken bor på egentligen.

"Min är ju den rosa...Hela hemmet är ju rosa", utbrast jag. "Jaha", svarade sonen och såg förvånad ut...

Earth calling Adam.

Kan han vara färgblind???!


Det här var det rådande läget på sönernas rum igår....gissa vem som fick städa...Inte var det han på bilden i alla fall. Och inte heller den stora mannen. Han hade nämligen bosatt sig hos mormor och morfar där han och morfar hade "grabbkväll", hittade på bus och käkade godis på en fredag (Oh.My.God).


  Jag fick mig även en smärre chock igår då jag gick igenom skörden av post och hittade anmälan till grundskolan för Adam...NÄR blev han SÅ stor???


Även detta gav mig ett mindre hjärtstillestånd. Mamma hade kapat håret rejält och är lika snygg som alltid fast bara lite mer.


  Nu ska jag gosa ner mig med katterna i sängen.

All by myseeeeeeelf...


It's been a wonderful day.



Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10 11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22 23
24
25
26 27
28
<<< Februari 2011 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se