Alla inlägg under oktober 2010

Av Avinorev - 31 oktober 2010 23:48

Hemma på svensk mark igen efter en skön weekend i gott sällskap.

Oslo var fint och kvällarna intressanta.

Bandet var bra och basisten var snygg och jag funderar på att bli groupie eller något wanna be-liknande.


Kroppen känns sliten som vanligt.

Dock lite mer nu än övriga dagar.

En möjlig förklaring till dessa besvär kan ha dykt upp tillslut.

I onsdags då jag var med Isaac hos läkaren passade jag även på att boka tid för mig själv.

Och för första gången så tog läkaren mig verkligen på allvar.

För första gången fick jag inte förklaringen spänningshuvudvärk/spänningar i kroppen och blev hemskickad med ordinationen att ta två panodil.

Den här gången togs det faktiskt prover som aldrig tagits förut.

Och i fredags fick jag svaret på några av dem.

Proverna på sänkan var bra och likaså på lever och njurar.

Men inte sköldkörtelns...

Än är inget konstaterat och fler prover ska tas men en misstanke om struma finns.

För låg hormonproduktion kan förklara varför jag mår och känner mig som jag gör.

Helst vill jag ta de förbenade proverna nu och få det utklarat men jag måste vänta lite till.


Det sista provet som togs kommer jag få svar på i veckan som kommer.

Det är nog det prov jag fasar mest för.

Det handlar om reumatism.

En sådan diagnos skrämmer mig mer än den ovannämnda.


Men vem vet, det är kanske inget alls av dessa vilket innebär att jag får treva i blindo lite till.

Jag ska, på läkarens inrådan, boka till till sjukgymnast för att kolla ryggen och diskarna och även lederna.

Kanske blir det en röntgen som får berätta vad som är fel?!


Oavsett vad så är jag trött på allt gissande och trött på min kropp.

Nu vill jag veta och få en behandling som fixar.


Mitt huvud känns tungt efter denna dags alla göromål.

Jag har avslutat kvällen med att plöja igenom ett antal kapitel i läroböckerna och gjort en hel del uppgifter.

Så jag kan somna med gott samvete då det kommer till pluggandet.


Och somna tänker jag kanske göra nu, alldeles strax.


På återseende mina vänner.


Sov sött.

ANNONS
Av Avinorev - 28 oktober 2010 23:21

Den senaste veckan har jag formligen suttit fast vid mitt minsta barn.

Eller kanske tvärtom, han har suttit fast på mig.

För det är ingen annan som velat ha honom.

Okej, riktigt så illa var det kanske inte, men nästan.

Dagis ville i alla fall inte ha honom.

Och om inte dagis vill ha honom, ja då får mamman ha honom.

And so she did.


Det har varit en förhållandevis lugn vecka, fram till klockan 13 om dagarna åtminstone.

Sen har Adam anlänt på hemmaplan och den rastlösa fyraåringen har nog varit ganska störig ibland.

Men det har ändå inte varit så väldigt illa.

Isaac är helt ljuvlig, speciellt när man får vara alldeles själv med honom.

Hans svinkoppor har varit mindre ljuvliga dock.


Hur som helst så lämnade jag över detta lilla plåster på 19,3 kg till sin mormor idag vid 13-tiden.

Därefter begav jag mig till stan för ett inplanerat läkarbesök.

Det var först när jag satte mig på bussen, satte lurarna i öronen och drog igång spotify som jag insåg vidden av hur fast jag varit.

Jag som är van vid att lämna pojkarna på morgonen och därefter befinna mig i stan (bland vuxna människor) får ju abstinens.

Men dessa abstinensbesvär har jag nog tryckt undan ganska bra (bortsett från att jag tvingat människor att spendera tid med mig, storstädat mammas och pappas hus, lagat middag till den delen av familjen OCH tvättat all min tvätt).


Plötsligt insåg jag hur mycket jag saknat John (Mayer) och bristen av störmoment när jag försöker läsa.

Ingen som ropade "MAAAAAAAAAAAAMMAAAAAAAAAAAAAAA" stup i kvarten och ingen som bara skulle berätta att den ska gå och bajsa.

Bara jag, John och min bok på en buss som tog mig dit jag ville...!

Och att dricka kaffe med en vän sen...Jesus Christ vad jag behövde DET.

Frihetskänslan var total.


Och det är inte det att jag inte älskar mina barn, jada jada jada.

Det gör jag, mest i hela världen, men inte fan orkar jag vara med dem 24/7.

Det är därför föräldrar har jobb.

För att orka med att fixa allt hemma och vara världens bästa förälder (i egna mått mätt).


Så jag tackar min lyckliga stjärna för att denna ledighet kom så väl till pass.

Förr eller senare hade jag nog insett vad jag hade brist på och då hade jag kanske tagit till mer drastiska åtgärder som att städa (Gud förbjude) klädkammaren och förrådet!


Imorgon är det pressat schema.

Först på agendan står - Besök i Adams förskoleklass.

Jag ska titta på alla monster som kommer vistas där imorgon på Halloweenfesten.

Därefter bör jag plugga, duscha och packa för innan dagen är slut så bär det av mot Norge.

Jag ska ta och ragga upp en snygg basist under min vistelse där.

Det är ett av delmålen i alla fall.

Alltid bra att ha något mål att gå efter...


Men nu mina vänner, nu är det dags att ta upp boken (inte samma som sist, tack så MYCKET), knövla sig under ett täcke, lukta på en katt och placera kuddarna bekvämt.


I hear you when I hear you.

God natt och sov gott.


(Just ja, Note to self: BYT nagellack INNAN avfärd)


  Burken (ja HON heter så) en slö dag.


           

ANNONS
Av Avinorev - 27 oktober 2010 21:49

Som förälder ställs man inför vissa prövningar i vardagen och livet.

Min stora prövning just nu är de väl omtalade mun-, hak-, nack- och arm-svinen och kampen mot dessa.


Dag ett: Vi började med en mjukstart då jag enbart(?!) behövde tvätta ETT sår och sätta salva på detta.

Resultat:  Skrik.


Dag två: Hak-svinet tog plats och därmed var det två sår som behövde tvättas med tvål och vatten och sedan smörjas med svidade salva.

Resultat: Lite mer skrik.


Dag fem: Jag vaknade med den optimistiska tanken att läget var under kontroll och svinkopporna snart skulle vara ett minne blott. Tanken slogs sedan i spillror då fallet inte var så - Nack-svinet var på plats.

Resultat: Lite mer falsettaktigt skrik.


Dag sex: Omplåstringen startade, läkare kontaktades och helvetet började.

Ett flertal sår, täckta med plåster, skulle rengöras och smörjas och medicinen from hell skulle intas.

Resultat: Jag jagandes efter en fyraåring i hela huset under ca 30 minuters tid innan jag lyckades få fast den vettskrämda ungen.

Ytterligare 30 minuter gick åt till att övertala barnet om att plåsterna måste tas av.

Bedyrande av att plåsterna som täckte ansiktet skulle tas av varsamt.

Gallskrik!

Påplåstring igen och dags för operation Få-Isaac-att-dricka-den-jävla-dyra-medicinen.

Ansåg mig själv vara smart genom att blanda ner skiten i ett glas o'boy. Lyckades inte lura barnet.

Resultat av resultat: Jag misslyckades!


Dag sju - morgon/förmiddag: Ångest vid uppvaknandet och vågade knappt ens se på min son i rädsla för fler svinsår på hans lekamen - kunde andas ut dock.

Plåsteravplockning.

Medicinintag - Övertalning i en halvtimme, olika argument, mutor m.m

Resultat: Skrik, yl och tårar men förhållandevis ganska enkelt då alla plåster satt på svaj i alla fall. Nästan kräk på golvet. Enorma klökningar!


Dag sju - middag/eftermiddag: Blandade ner penicillinet i choklad- och vaniljglass, lassade på med kolasås och ett halvt paket o'boy-pulver.

Plåsteravplockning och rengöring.

Resultat: Avgrundsvrål, sparkar, vevande armar, döv mamma och hysteriskt barn.

Åt dock glassen utan att ana oråd.


Dag sju - kväll: Jävla medicinintag IGEN. Dödsångest, kräkångest och övriga våndor.

Muta - Pepparkakor i obegränsad mängd.

Argument - "Om du kastar i dig den här medicinen så får du den här pepparkakan DIREKT och så är du bäst i världen!!!"

Resultat: Ingen tvekan, inga spyor, inga tårar, inget vrål, ingen jakt och ett tomt doseringsmått...och pepparkakorna är nästan slut!


Pepparkakor till frukostmedicinen? JA TACK!

Av Avinorev - 26 oktober 2010 23:22

Vid middagsbordet:


Isaac: "Vi plockade kantaveller".

Adam: "Fast det heter kantaReller!"

Isaac: "Ja, kantaveller!"

Adam: "Du säger kantaVeller."

Isaac (något frustrerad): Nej, jag säger KANTAVELLER!!"

Adam: "JA, men det heter KANTARELLER!"

Isaac: "JAG SÄGER JU DET - KANTAVELLER!"


Never ending story I guess...


Lite precis som pesten som gripit tag i oss/Isaac.

Som en löpeld sprider den sig över hans lilla ansikte och kropp.

Idag fick han penicillin vilken bör göra underverk med tanke på dess hutlösa pris.

Den borde göra så mycket underverk att han aldrig mer blir sjuk i hela sitt liv OCH lär sig cykla.


Lilltrollet är omplåstrat så till den milda grad och jag och Adam har börjat missbruka handsprit.

Isaac också förvisso, men det är nog mest vi andra som räds för dessa sår.

Mina försök till övertalning om att få dra bort plåsterna och tvätta med tvål och vatten (bara det är hemskt) har övergått till mutor.

Det funkar ganska hyfsat men ungen gallskriker i alla fall och jag förstår honom.

Att dra av plåster svider och att dessutom få tvål i öppna sår och därefter svidande salva...jag ryser bara vid tanken.

Stackars barn vad du får utstå.

Och jag, jag känner mig som den elakaste mamman i världen som plågar honom på detta vis.

Och så kan jag inte ens pussa honom då allt är över och omplåstrat igen.

Mitt hjärta värker för denna lilla pojke.

Måtte inte Adam få det.


Jag var också hos läkaren idag...det var väl inte sådär väldigt upplyftande.

Eller så var det det. Det återstår att se då blodproverna är färdiga - om en vecka.


Nu ska jag lägga mig och se på ett avsnitt av "I Anneli" och sedan försöka sova.


God natt och sov.


 

Gårdagens omplåstring av den lilla griskorven.

Dagens består av ännu fler plåster...yey.

Av Avinorev - 25 oktober 2010 14:50

Isaacs mun-svin har övergått till hak-svin (hans ord).

Och jag tycker denna åkomma är enerverande.

Skiten flyttar runt och Gud vet hur länge den tänker befinna sig och förpesta min sons ansikte.

Noll dagis och trollungen är rastlös.

Jag också och dessutom har jag fått tillbaka mina rygg- och nackbesvär, eller snarare ledbesvär eftersom det sitter där också.

Det är kul nästan jämnt...


Så, nu har jag gnällt färdigt!


Fast jag har ingen lust att skriva mer.

Jag behöver röra på mig efter att ha varit stillasittande hela jävra dagen.


Svinkoppor BE GONE tack så mycket.

Av Avinorev - 23 oktober 2010 23:41

   

Av Avinorev - 23 oktober 2010 15:59

Dag två med mediamöten är nu avklarad.

Tre timmar av fotografering och intervju för reportaget som kommer dyka upp i aftonbladet inom kort.

Mycket bra fotograf och mycket bra reporter.

Det är skönt när allt blir naturligt och enkelt.


Nu ska jag och pojkarna ta och samla ihop oss, gå till affären, inhandla det eftertraktade lördagsgodiset och därefter spendera lite tid med familjen Ermanbriks i huset nedanför backen.


Fredagskvällen tillbringades tillsammans med vänner, middag, en misslyckad pannacotta, vin och barnbus.

Vi var inte hemma förrän klockan slagit två på natten/morgonen.

Då hade Isaac, Joel och Hugo slocknat i soffan medan Adam gjorde allt för att inte somna.

Isaac fick stilla sitt hästbehov genom att besöka stallet med alla hästarna som familjen har på gården.

Lite för stora hästar för hans smak men dock hästar.

Med andra ord en mycket lyckad kväll tillsammans med en fantastisk familj.


I veckan kommer utkastet till reportaget och så även bilderna som jag ska få läsa igenom och godkänna.

Detta ser jag fram emot.


Livet är bra skönt emellanåt.


Hoppla hejsan.

Nu ska det handlas godis.

Av Avinorev - 22 oktober 2010 12:08

Reportrar är ett bra släkte!

Alltid trevliga och öppensinniga.

Nästan alla i alla fall.

Men det är nog så man bör fungera som person om man ska passa som reporter!


Jag har haft en sådan hemma hos mig denna förmiddag.

Både jag och Isaac kommer höras i etern om ca 3 veckor från nu.

Itsi babblar på om lego Star wars och jag om ECT-behandlingar och upplevelser.

En länk till programmet kommer när det är dags för release av det.


Jag ska troligen träffa denna reporter i början av november igen.

Då är det nämligen ett seminarium angående just det berörda ämnet.

Intressant och värt att delta på.


Isaac går runt och pular här hemma och vi har det lugnt och skönt.

Om ca 30 minuter anländer Adam hemma och då är det dags för lunchfixande.


Ikväll ska vi bege oss hem till vännerna för intag av mat och idol.

Mys på en fredag.

Perfekt mys för en fredag faktiskt.


Tills dess gräver jag ner mig under en filt med boken i högsta hugg.

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18 19 20 21 22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se