Alla inlägg under november 2009

Av Avinorev - 30 november 2009 23:09

Den här helgen har varit...mycket.


Lördagen spenderade jag på en VIP-sittning då en ny klubb vid namn Rum 306 skulle invigas.

Jag hamnade med ett väldigt trevligt sällskap vid middagen som var lite seg och rörig.

Men detta ordnade upp sig då sittningen var över och champangen kom fram.

Jag hade det riktigt trevligt med några sköna tjejer och killar fram till morgonen (jag trodde knappt mina ögon då jag såg vad klockan blivit när jag kollade senaste skickade smset, dagen efter).

Det finns dock en hel del intressant folk på ställen som dessa, mer om det kan vi ta en annan dag.


Gårdagen spenderade jag i sängen tills dess att den värsta baksmällan släppt.

Det var längesen jag var bakfull och anledningen till detta kom jag på igår då jag låg där döende.

Runt två-tiden på eftermiddagen (eller senare) kravlade jag mig ur sängen, in i duschen och vidare in till soffan.

Den lämnade jag inte frivilligt sen fram till klockan var halv fem imorse.

Då hade jag snarkat där i några timmar så jag samlade ihop mig och hasade mig in till min säng igen, efter en stunds överläggande med mig själv först.

Lite efter tolv reste sig denna zombie-liknande varelse sig ur sin...grav?!


En stund innan klockan blev tre ställde jag mig i duschen och vaknade för att sedan styra de, fortfarande, hasande stegen mot dagis.


Vi har sedan dess varit hemma hos mamma och pappa, bakat pepparkakor och ätit mat.

Hade inte barnen befunnit sig vid baket så hade svordomssalvorna färgat pepparkakor och resten av köket svart.

I mitt stilla(?) sinne tänkte jag att jag aldrig i hela mitt liv ska baka en enda pepparkaka igen.

Detta var innan jag kom med den briljanta idén, som kom till mig då allt var klart och jag kastat mig på mammas och pappas säng i all min utmattning.

Då slog det mig plötsligt hur idiotiskt korkat det är att kavla ut pepparkaksdeg på en bänk, trycka ut figurer, för att sedan paja vartenda en i sina försök att få loss dem från bord-helvetet och därmed rycka av alla Lilla Gubbens ben och Pippis armar.

Man kavlar ju givetvis ut degen direkt på ett bakplåtspapper (DUUUUH).

Därmed så kan man trycka ut alla sina fula figurer och slippa förstöra skiten.

Det är ju bara att ta bort all den deg som inte ska vara med och vips så ha man en hel plåt med fantastiska pepparkakor.

Detta funkar VÄÄÄLDIGT bra i teorin.

Hur det fungerar i praktiken vet jag inte än men det kommer vi snart få veta eftersom jag ger mig på mer pepparkaksbak i veckan.

Jag har dessutom redan invigt Erica i det hela och hon blev banne mig positivt överraskad av nivån på min hjärnkapacitet.

Ibland händer det, den här gången lite för sent, som så många gånger förr.


Jag borde nog be Julia komma hit och baka lussekatter egentligen med tanke på våra konstverk förra året.

Undrar om jag har någon bild på den här datorn som kan ge bildbevis...hm.


Det är egentligen dags att sova men jag tänker nog lägga mig till rätta i soffan istället och bränna några fler hjärnceller genom att titta på no-brain-no-pain-program och därmed förhindra fler snilleblixtar (folk kan ju få för sig att jag är smart eller något annat hemskt *yuuuck*)


God natt alla läskunniga.


Här bjuds det på bild från lördagens tillställning.



 


ANNONS
Av Avinorev - 27 november 2009 16:43

You say it's impossible
But you didn't even try at all
Why am I the only one
Who gives the most all the time

You never can admit the truth
Trying to laugh it off
You say I'm a silly girl
But you just don't understand

Did you think I could ever be
The same way that I used to be
Letting you have your way
Though you had the best of me

The tables are turning now
I'm the one that's in control
No more lonely broken hearts
Can't you see I'm moving on

'Cause I'm a champion
So much stronger than I was before
'Cause I'm a champion
Finally taking hold of my life

It's easier to let you go
Now I'm not emotional
I've learned to make it on my own
I can carry on by myself

I'm through with all the pain
No more drowning in the rain
I'm free to be who I am
This time I am moving on

'Cause I'm a champion
So much stronger than I was before
'Cause I'm a champion
Finally taking hold of my life

Every sign, every move
I will seek without you
Everytime every move
It will be what I choose

ANNONS
Av Avinorev - 27 november 2009 16:19

Idag har jag stora problem med att korsa benen då jag sitter.

Jag får hjälpa mig själv och liksom "bära" över det ben som ska korsa.

Det är t.o.m plågsamt att gå och förmodligen ser det ut som att jag bajsat på mig när jag väl gör detta.

Träningsvärk stavas denna åkomma.


Ni vet de där musklerna som man har på insidan av låren!?

De hade jag glömt bort att jag hade...men nuuuu vet jag att jag har sådana, och det med besked!

Grym träningsvärk.

Orsaken- otränade ridmuskler, that's it.


Imorgon ska jag åter upp på hästryggen och frågan är hur jag ska lyckas...

Med tanke på att det är jobbigt att gå i trappor, hur ska jag då lyckas få upp ett ben i stigbygeln...det är en ganska gymnastisk övning.

Lär väl inte ens komma upp.

Nåja, det återstår att se!


Jag har varit hos kiropraktorn idag, för första gången i mitt liv.

Intressant upplevelse.

Mindre intressant att vara naken på överkroppen inför en vilt främmande man...

Professionell, vilt främmande, man, men ändå...

Fast han ar inte så intresserad av min framsida i vilket fall som helst.

Det var min rygg som var i fokus.


Jag har befunnit mig i alla möjliga, och omöjliga, ställningar (inga konstiga tankar tack) och hört hur hela kroppen knakat.

Det känns ganska absurt när man ligger där på sidan, med armar och ben ihopknövlade och så kommer det en stor man och hänger sig på en.

Andas...ja, jo det hade jag kunnat göra om det inte varit så att du kvävde mig...


Men, absurt eller inte.

Jag ska göra det igen.

Nästa vecka är det tid igen.

Jag är så grymt låst i hela ryggpartiet.

Mest i vänster sida...


Efter nästa gång kanske jag kan boka in massage också.

Det hade jag egentligen velat redan nu men skulle tydligen ta det lugnt med det eftersom jag kommer vara lite mörbultad nu (no shit!).


Nu ska jag ge mig av härifrån igen.

Ha en skön fredag!

Av Avinorev - 27 november 2009 01:45

It is so easy to see
Dysfunction between you and me
We must free up these tired souls
Before the sadness kills us both


I tried and tried to let you know
I love you but I'm letting go
It may not last but I don't know
Just don't know


If you don't know
Then you can't care
And you show up
But you're not there
But I'm waiting
And you want to
Still afraid that I will desert you


Everyday
With every worthless word we get more far away
The distance between us makes it so hard to stay
But nothing lasts forever, but be honest babe
It hurts but it may be the only way


A bed that's warm with memories
Can heal us temporarily
The misbehaving only makes
The ditch between us so damn deep


Built a wall around my heart
I’ll never let it fall apart
But strangely I wish secretly
It would fall down while I'm asleep


If you don't know
Then you can't care
And you show up
But you're not there
But I'm waiting
And you want to
Still afraid that I will desert you, babe


Everyday
With every worthless word we get more far away
The distance between us makes it so hard to stay
But nothing lasts forever, but be honest babe
It hurts but it may be the only way


Tough we have not hit the ground
It doesn't mean we're not still falling,
Oh I want so bad to pick you up
But you're still too reluctant to accept my help
What a shame, I hope you find somewhere to place the blame
But until then the fact remains


Everyday
With every worthless word we get more far away
The distance between us makes you so hard to stay
Nothing lasts forever, but be honest babe
It hurts but it may be the only way

Av Avinorev - 26 november 2009 23:33
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Avinorev - 26 november 2009 11:58

Helt fantastiskt underbart att äntligen vara tillbaka i sadeln igen.

Vad jag har saknat det.

Och vad mina benmuskler värker!


Det märktes att jag inte ridit på ett och ett halvt år för jag var plötsligt feg.

Ett spattigt fullblod som inte rört sig på några dagar och så jag som "klädde på" honom inför ridturen.

Och han testade mig.

Givetvis!

Om han kunnat så hade han bitit mig i arslet och sedan skrattat.


Det var med viss nervositet som jag satt upp på hästen.

Bara minuterna innan hade jag varit åskådare till en stor herre som rusade, hoppade och sparkade då han longerades innan för att bli av med den värsta energin.

Tack för det!


Och så var det dags...

Upp kom jag och så började jag skritta fram på fältet.

Det är en ganska häftig känsla av att sitta på ett 600 kg kraftpaket som faktiskt kan smälla i luften precis när som helst.

Mycket häst, mycket go (inte go som i gullig. Go som i fart och fläkt), vad man känner sig liten då.


Jag var helt beredd på att behöva ta en fight eller tugga jord då jag samlade ihop honom och började trava.

Pfffffff...plötsligt var det som att luften gick ur hästen och hans framåtbjudning bara dog.

Totalt.

Jag fick kämpa för att få honom att trava på liiiite till.

Han ville inte.

Han var sur som ättika och det gjorde han helt glasklart genom att stanna och sedan backa i riktning mot stallet.

Och det gick INTE att få honom att röra sig framåt.

Totalt omöjlig.

När jag väl fick igång honom så gick han som en orm varje gång vi kom vid stallet och tillslut började han hoppa jämfota och rycka tyglarna ur handen på mig.

Han ville inte, han ville verkligen inte.

Troligen söndertragglad i ridhuset med enbart markarbete som syssla.

Inte konstigt att han inte vill.

Zellan var precis likadan då jag fick hem henne.

Omöjlig att rida på både ridbana och ut i naturen.

Dit kom man förresten aldrig eftersom hon tvärnitade, vände och drog hem.

Jag lyckades lösa problemet genom att sätta av i galopp så fort jag kommit i sadeln.

Sedan gick skrället att rida ut på.


Och red ut gjorde jag även på denna man.

Efter tjafs på fältet så styrde jag ut på vägen och bort från stallet.

Och vips, så var han tillbaka.

Glad och pigg häst som gjorde allt jag bad honom om...och så var jag fast!

Japp, jag har förälskat mig i honom.

Detta kommer bli en kanonhäst om man bara låter bli markarbetet på ridbanan för en stund och låter honom ha kul!

Och han är snygg!

En otroligt vacker häst, stor och välbygd.


Så, nu har jag alltså blivit kär igen och jag svävar på moln.


Lycka är att vara i stallet!

Av Avinorev - 26 november 2009 09:42

Jag är så glad!

Jag fick en akuttid hos kiropraktorn och ska få ryggen knäckt imorgon.

Kanske tar det bort nackstelheten (fortfarande inte fått provsvaren ang borrelian så jag tänker prova allt annat och se), allt det onda i ryggen och låsningen i bröstet.

Det sistnämnda är jag ganska övertygad om att detta löser.

Och det ska bli såååååå skönt att iaf slippa den låsningen!


Kanske är det all stress och oro som kommer fram nu när jag väl slappnat av och funnit ro?!

Och om det är det så kan ni tänka er hur mycket problem jag har (med detta) eftersom min oro, stress och panik har varit enorm de senaste två (tre? minns inte) åren.

Alla de problem som jag fått uthärda och vinna över kanske har byggt allt det här.

Jag hade inte tid att ha ont i nacke och rygg.

Jag hade annat att fokusera på.


Men vi får väl se vad som sägs imorgon.

Oavsett vad så är jag så glad för denna tiden.


Nu ska jag iväg och provrida häst!

Spännande.

Av Avinorev - 26 november 2009 05:46
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se