Alla inlägg under juli 2009

Av Avinorev - 5 juli 2009 16:55

What if we were meant to be together
What if you were meant to be the one
I could hide a million years and try to believe
That any time the girl in mind will come and rescue me

Cause you're the fire, you're the one
But you'll never see the sun
If you don't know, you're right next to the right one
And I could call it many names
But it's myself I need to blame
If you don't know, you're right next to the right one

In the end you've got a friend for lifetime
Truly there to truly care for you
I know you cry a million tears so I want you to know
That a pretty face can take you places, you dont wanna go

Cause you're the fire, you're the one
But you'll never see the sun
If you don't know, you're right next to the right one
And I could call it many names
But it's myself I need to blame
If you don't know, you're right next to the right one

So in the end it all depends on whether you'll find
Warm embraces when I replace the one you had in mind...

Cause you're the fire, you're the one
But you'll never see the sun
If you don't know, you're right next to the right one
And I could call it many names
But it's myself I need to blame
If you don't know, you're right next to the right one


Vemodig, vacker och talande.

ANNONS
Av Avinorev - 5 juli 2009 16:22

Jag har sagt till mig själv att inte längre bry mig om det.

Jag har bestämt mig.

Men jag lyssnar liksom inte på mig.

Jag bryr mig.

Jag funderar och tänker.

Och det sliter i mig och allt det här.

Det känns som att det bara är trådar kvar som håller repet samman.

Slitet och skavt.

ANNONS
Av Avinorev - 5 juli 2009 16:01

It's a little bit funny this feeling inside
I'm not one of those who can easily hide
I don't have much money but boy if I did
I'd buy a big house where we both could live

If I was a sculptor, but then again, no
Or a man who makes potions in a travelling show
I know it's not much but it's the best I can do
My gift is my song and this one's for you

And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that it's done
I hope you don't mind
I hope you don't mind that I put down in words
How wonderful life is while you're in the world

I sat on the roof and kicked off the moss
Well a few of the verses well they've got me quite cross
But the sun's been quite kind while I wrote this song
It's for people like you that keep it turned on

So excuse me forgetting but these things I do
You see I've forgotten if they're green or they're blue
Anyway the thing is what I really mean
Yours are the sweetest eyes I've ever seen


And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that it's done
I hope you don't mind
I hope you don't mind that I put down in words
How wonderful life is while you're in the world



En av världens vackraste sånger.
Och en av de vackraste kärleksbekräftelse som någon någonsin kan få.

Av Avinorev - 4 juli 2009 09:04

Jag har länge misstänkt att jag haft en copycat och idag blev det liksom klart för mig att det är så.
Till en början så blev jag irriterad men sen insåg jag komiken i det hela.
För det är ju faktiskt komiskt, även om det kan vara irriterande.
Min mamma säger alltid att man ska ta det som en komplimang. Att efterapning är den största komplimang som man kan få.
Och visst är det väl så för om någon kopierar dig och ditt sätt eller stil så innebär ju det bara att du har något som den personen avundas och själv vill ha.
Och det är ju positivt...till en viss del.
Det är ju en bekräftelse på att det du gör/har på dig/säger är bra.
Å andra sidan så är det ju faktiskt sorgligt.
Ledsamt eftersom copycaten inte själv har en egen identitet att känna sig trygg i.
Undrar vad det är som gör att vissa människor inte kan känna sig bekväma med sin egen personlighet, åsikter, stil.
Visst är väl alla osäkra någon gång i någonting men jag har aldrig känt att jag måste kopiera allt det som jag beundrar hos andra.
Vi har olika styrkor och svagheter.
Vi är olika bra på allt.
Så varför känner man behovet av att försöka efterlikna någon annan???
Varför vill man vara som någon annan???
Vill man inte vara orginell på något vis, ha en egen personlighet?!

Jag kan inte för mitt liv förstå vad den här personen kan vara avundsjuk på mig för.
Eller är jag en konkurrent som till varje pris måste besegras genom att bevisas inte vara den enda som gör/säger/klär mig så som jag gör...?
Kanske är det ett försök till en påvisan om att livet är perfekt.
Men varför är då jag en konkurrent???
Vad är det jag har som gör mig värd att efterliknas?
Vad är det den personen saknar som gör att denna inte kan vara sin egen?
Det bottnar i en osäkerhet, en misstro till sig själv, en rädsla för att inte upplevas som perfekt.
Men både för mig och andra har personens fasad rasat någon gång och visat på att det finns brister även där.
Jag har känt den här människan i många år men det är först nu som jag verkligen inser att jag blir plagierad.
Det började med att hon köpte samma saker som mig och vid den tiden så tyckte jag att det var kul.
Tog det som att det jag köpt var fint.
Jag har ju själv köpt liknande eller likadana saker som mina vänner vid enstaka tillfällen.
Men sen har det spårat ur.

Det var som med L och en gemensam vän till oss.
L och den här andra tjejen började umgås ganska flitigt under en period och tjejen beundrade och såg upp till L.
Det började med att hon köpte en likadan tröja, började lyssna på samma musik mm mm.
Måttet var rågat då hon tatuerade in en exakt likadan tatuering som L precis hade gjort, och började snusa trots att hon inte var nikotinist.
Då fick L panik. Hon var förbannad och detta fick tjejen också höra.
Sedan dess så har plagieringen avtagit sånär på vissa enstaka saker som enbart bör betraktas som en komplimang.

Det är skrämmande när någon försöker ta över ens liv och göra det till sitt eget.
Och det är tragiskt.
Inom mode och kläder så ser man det allt som oftast.
Unga tjejer som försöker efterlikna personer som Elin Kling och Sofi Fahrman.
Givetvis så har dessa två tjejer ett enormt inflytande och jag tycker själv att det är kul med lite olika tips och idéer.
Men det är så många tjejer som blir kopior av dem och inte vågar ha sin egen stil.
Jag satt och bläddrade i fredagsbilagan där Elin Kling är "mode-orakel" och ett av uppläggen är att folk ska skicka in bilder på sina outfits och beskriva dem.
I varje nummer så visas ca 10 olika insändare upp och skrämmande nog så ser verkligen alla ut som Elin själv.
Blonda lockar, likadana skor, samma stil och samma pose och ansiktsuttryck.
Inte ens ansiktsuttrycket kan vara deras egna.
Skrämmande, mycket skrämmande.
Inte någon av dem ler utan väljer att se ut som en guldfisk.
Usch jag får rysningar.

Också är det denna skeva syn på kroppen.
Man vill vara perfekt, smal och ha stora bröst.
Fötterna ska vara små men längden ska vara lång.
Oftast misslyckas allt detta ovanstående och resulterar i att de bara ser dumma ut.
Ska man tvunget gå i höga klackar med platå så bör man lära sig gå i det också.
Det ser bara krystat ut när de stapplar fram längs gatorna med böjda knän, krumma ryggar och stukar fötterna i vart och vartannat steg.
Högklackat är en konst att gå i.
Jag kunde verkligen inte gå i högklackat för några år sen.
Dels så tyckte jag inte om att jag blev så lång och dels så höll jag på att slå ihjäl mig och bryta alla ben i kroppen.
Men jag ändrade åsikt och lärde mig att gå i dem.
I en lägre klack givetvis.
Inte högre än fem centimeter och detta delvis för längdens skull.
Nu mer köper jag helst skor med 12 cm klack och gärna en viss platå framtill.
Jag skiter fullständigt att jag blir 186 cm lång och längre än Robin och alla andra.
Det är snyggt med långa tjejer har jag kommit fram till genom åren.
Och det är förbaskat snyggt med höga klackar.
Dessutom så är det smickrande för ben och figur.
Stora bröst är heller inget som jag eftersträvar.
Jag tycker att små bröst är snyggt.
Och det är inte bara för att jag själv har det nu mer.
Jag hittade bilder från när jag var i 15-års åldern och låg inne med en c-kupa.
Jag hade en klyfta vid den tiden och jag blev helt chockad när jag såg storleken på dem.
Efter att barnen fötts så har de krympt till en mindre a-kupa.
Men det är fine.
Det enda som jag fortfarande inte är bekväm i är storleksskillnaden (ja, jag vet, alla har den) och utseendet på det ena bröstet.
Detta ska jag dock ordna till en vacker dag.

Jaja, nog babblat om allt detta strunt.
Nu ska jag väcka Robin så att vi kan dra till stranden.
Hoppas på att vinden blåser utåt vid stenshuvud och blåser bort alla dessa blåalger som förgiftar vattnet.
Annars får det väl bli västkusten antar jag.

Nähäpp, dags att ta tag i sitt liv!

Av Avinorev - 3 juli 2009 08:33

05.30 steg jag ur sängen idag.
Gick ner till mamma och pappa och väckte lillebror.
Vi snörade på oss våra inlines och rullade ut klockan 06.00
Idag körde vi milen på under en timme.
Dimman låg som filmjölk runt omkring oss och redan vid den tiden så var världen så pass varm att jag kunde åka i bara shorts och linne.
Hemma hos mig själv var jag några minuter över sju.
Då startade jag kaffekokaren, tog fram mitt korsord och tog med mig en kopp kaffe ut på verandan.
Satt där och njöt fram till 08.00
Adam är vaken och har satt sig tillrätta i soffan och tittar på Barnkanalen (en fantastiskt bra idé att göra en kanal bara för barn).
Isaac trynar fortfarande i kudden men jag ska snart in och pussa på honom så han vaknar.

Igår grillade vi och satt ute och åt vår middag.
Det blev en lite senare middag än planerat och detta pga det monsunregn som anföll oss för tredje dagen i rad.
Men som alltid så klarnade det upp bara några minuter efter och jag kunde starta grillen.
Vi käkade vattenmelon till efterrätt. Det är himla gott...jag hade glömt bort det!
Jag var ganska glad över att vattenmelonen förtärdes utomhus för det rann om Isaac så att hela han var alldeles rödstrimmig.
När barnen krupit till kojs satt jag och Julia och löste världsproblem och pratade minnen som vi skrattade åt.
Vin, ostbågar och bubbelvatten utomhus fram till klockan 23 på kvällen.
När vi gick in så var det fortfarande 19 grader ute.
Helt underbart!

Jag ska simma några längder i poolen och sedan har jag tränat färdigt för den här dagen.

Dags att bereda frukost för mina pojkar, ställa dörren på vid gavel och låta huset andas frisk morgonluft!


Normala familjebilder...



Av Avinorev - 2 juli 2009 07:15

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över denna idioti.
Är den verklig eller spelad?
Det kan ju inte gå att misstolkas.
Herregud, vad mer ska jag göra?
Trycka upp plakat med stor fet text med vad det handlar om???
Sammanställa ett formulär som ska besvaras???
Men budskapet hade nog fan inte gått fram då heller.
Eller så hade det gjort det men ignorerats.

Vad fan liksom.
Jag ser så många människor som är ett par trots att den ena inte ens kan se en framtid med den andra.
Folk som är ett par bara för att ha någon.
Det är slöseri med tid!!!
Och eftersom det finns så många som gör just så och eftersom jag levde just precis så, så kommer frågan till mig om det är så det är nu?!
Om det är så så kan man ju lika gärna bara lägga ner.
Jag har inget intresse alls i att vara ett jävla tidsfördriv som man inte ser någon framtid med.
Jag tänker inte stå där som ett fån senare och inse att jag åter igen slösat tid.

Det är kanske så att jag inte är färdig i mitt liv när det gäller kärlek och förhållanden.
Kanske är det så att jag ska träffa tusen till innan den rätta uppenbarar sig?!
Just den tanken känns ganska främmande nu men tänk om det är så?!
Jag har ju faktiskt ingen aning om vad som pågår i Ditt huvud.
Jag har inte den blekaste aning om vad Du egentligen tänker.
Och det finns en otroligt bra anledning till detta, Du berättar aldrig.
Och detta har gjort att jag har slutat berätta.
Framtidsplaner...är inte det något man pratar om om man vill vara tillsammans??
Eller är det bara så att Du är en dagdrivare som inte tänker på framtiden?
Nä, det tror jag inte på.
Inte en chans.
Om det är någon som lever i det som ska komma så är det Du.

Det är en stor frustration att inte veta eller kunna drömma.
Du har hela tiden haft olika anledningar till varför inte.
Du har flera gånger klandrat mig och mitt.
Men jag tror att alla dessa anledningar och undanflykter är bullshit.
Det handlar inte om något annat än din ovilja.
Och det är fine, men säg då det för satan och sluta linda in mig i lögner.
Säg det och låt mig välja min framtid.
Ge mig den möjligheten för som det är nu så vet jag inte vad som är rätt.
För tillfället så vet jag ju ingenting.

Och vad förväntar jag mig av det här...inte ett dyft.
Det är väl bara så det är antar jag.

Jag känner varken ilska, agg eller annat ont, allt jag har är en undran som jag förmodligen aldrig kommer få svar på och det är så frustrerande.

Ääh, skit samma.
Jag borde släppa det men jag kan inte eftersom det är hos Dig jag vill vara...

Nä...nu borde jag väcka mina söner.

.

Av Avinorev - 1 juli 2009 20:38

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart


Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill

Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro

Och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro


Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se