Alla inlägg under juli 2009

Av Avinorev - 29 juli 2009 17:05

Jag är typ aptrött!

Sömnbristen hann ikapp mig under dagen och slog mig i skallen.

Så jag har passat på att slumra några gånger under eftermiddagen.


Adam spelar datorspel och Isaac är förvisad till sitt rum för tillfället.

Jag är lagom kokt på den lille mannen nu.

Trots en miljon tillsägningar och tillrättavisanden så håller han ändå på med kattungarna.

Så nu får han vara på sitt rum, långt bort från småttingarna.



Jag funderar på om jag kanske skulle ta ett ryck här hemma och få undan grejerna som ligger lite överallt.

Ska även utfodra barnen med hemlagad pizza.

Klippte gräset igår...barfota. Dumt. Mycket, mycket dumt.

För klipper man gräset barfota så innebär det att fötterna blir svart-gröna.

Och ni vet ju hur lätt det är att få bort gräsfläckar...just det.

Det enda som fanns som alternativ till att få fötterna rena var att använda fotfilen.

Jag klöks bara jag tänker på det.

Att fila fötterna är bland det värsta jag vet.

Fötter i sig är vedervärdiga och när jag tvingas röra vid dem så kräks jag nästan.

Men jag fick göra det iaf.

Smorde in dem gjorde jag baske ta mig inte. Nån måtta får det vara.


Smäck går omkring och pratar med mig.

Jag är ganska övertygad om att hennes snack handlar om mat.

Ska ta och fylla på hos katterna och sedan ta mig själv i kragen och se till att städa huset.

ANNONS
Av Avinorev - 29 juli 2009 06:24

Jahapp.

Nu har jag varit vaken och uppe i 1,5 timme, sen klockan 5 alltså.

Jag har ordentliga sömnproblem igen och den sortens sömntablett som jag nyss hämtade ut hjälper inte mer än vid insomning.

Den andra som jag har hemma tänker jag inte ta eftersom den gör mig seg dagen efter.

Det är skumt. För bara två veckor sen så sov jag som en stock och var jättetrött när klockan ringde. No more.

Jaja, jag ska inte tråka ut er med sömnproblem och sånt.


Igår såg vi på På spaning med Bridget Jones.

Den är inte lika bra som den första men säg den film som är.


Filmerna om Bridget Jones är geni!

De visar exakt hur det kvinnliga släktet tänker.

Sen att Bridget klantar sig för jämnan är en annan sak.

Men, hennes tankar är klockrena.

All denna hysteri om vikten, att fantisera om framtiden och giftemål, sökandet efter den rätta, utseendet.

För så vitt jag vet så är vi ganska lika vi tjejer.

Alla mina tjejkompisar tänker i exakt samma banor som jag gör.

Det gör däremot inte mina manliga vänner.

De tänker överhuvudtaget inte alls känns det som.

De sitter inte och analyserar allt någon sagt eller gjort över telefon med bästa vännerna.

De går inte direkt handlingarna i förväg vilket vi tjejer brukar vara ganska bra på att göra, både ont och gott.

De tänker definitivt inte som en tjej!

Och de förstår heller inte tankarna som vi har eller sakerna vi kan bli arga eller sura för.

Man kan ju jämföra det med att få en kille att förstå varför man måste ha många skor i sin ägo.

Apropå skor så har jag hittat ett par som jag MÅSTE ha.

Ett par puderrosa skoletter från Hennes.

Hur som helst så kan det nog vara en idé att låta pojkvännen/sambon/mannen/killkompisen titta på filmerna om Bridget och kanske få en liten uppfattning om det kvinnliga släktet.


Jag kan verkligen känna igen mig i Bridget.

Hur man säger en sak men hoppas på att han ska förstå att man menar en annan, och sedan blir arg för att han inte fattade...

Har ni sett andra filmen? I så fall så kommer ni kanske ihåg klädbytet hon gjorde då hon skulle skynda sig för att få berätta för Mr Darcy att hon älskar honom och vill ha tillbaka honom.

Hon sitter i taxin och inser att klädkombinationen hon har är usel och måste därmed hem för att byta om.

Efter att ha testat en miljon outfits så är hon nöjd.

Det där skulle jag lätt kunna göra.

In fact, så har jag gjort många gånger då man ska på dejt eller liknande.

Oftast ligger det ett helt berg med kläder på min säng och i hallen står trettio olika par skor innan jag är nöjd och kan bege mig.


Så har vi ju även deppandet och isoleringen som råder då något går fel.

Bridget är övertygad om att hon ska leva ensam resten av livet och sedan bli uppäten av byrackor.

Mina tankar är väl inte riktigt så extrema.

Jag tror nog att jag lever ensam resten av livet och sedan blir uppäten av alla min femhundratjugotre katter som jag kommer ha.


Fast som i alla andra såna där kärleksfilmer så är slutet alltid lyckligt.

De får varandra tillslut.

Han friar, hon gråter av lycka. Sedan vandrar de hand i hand i solnedgången och de lever lyckliga i alla sina dar.


Man skulle nog kunna jämföra Ericas och Marikas liv som Bridget och Mr Darcys.

Happy endings och deras egna Mr Darcy efter ett antal Daniel Cleaver.

Medan mitt liv snarare kan jämföras med en film som typ The decent där alla dör i slutet!


Jag vill nog ha ett filmslut som Miss Jones en gång i framtiden...

Jag vill vara Bridget...



Bara kolla in skorna. Helt fantastiska.

Mindre fantastisk klädhög. Men sådär brukar det se ut på min säng då jag är på väg ut.


ANNONS
Av Avinorev - 28 juli 2009 14:13

Jag såg nyss Music and lyrics...jag älskar den filmen så mycket.


Jag vill också ha ett lyckligt slut.

Av Avinorev - 28 juli 2009 12:13

Did you really think that I wouldn´t notice??!

Well I did and you´re going down sucker!


Moahahaha, in my power!!!!!

Av Avinorev - 28 juli 2009 09:44

Jag kan knappt tro det.

Jag kan knappt tro att det är sant.


Vi skulle precis ge oss av till dagis och jag stod och fixade med något i köket när Adam öppnade dörren för att gå ut.

Och inspringandes kommer SMÄCK!!!

Jag kan knappt fatta att hon lever.

Vi jublade och hurrade alla tre över att vår fina lilla katt var vid liv och hemma.

Hon var otroligt hungrig så jag undrar var hon varit.

Men hon var hel och oskadd och väldigt glad över att vara hemma.

Nu ligger pluttan och sover i Adams säng, precis som hon alltid gör.


Till dagis anlände vi 15 minuter efter utsatt tid, det var inget snack om saken om att få gosa med Schni Schna.


Jag är så glad.

Det bubblar av glädje i hela min kropp och jag skulle kunna omfamna hela världen just nu.

Precis när allt känns som värst så ges det en anledning till glädje.


Lyckan ler.

Av Avinorev - 28 juli 2009 07:45

Jag var sådär glad igår...om detta undgått någon.

Jag som inte gråtit alls på ganska länge har nu gråtit floder i flera dagar...och utan anledning egentligen.

Nåja, en anledning fanns ju...eller två.

Kände (känner?) mig otroligt stressad över livet och dess innehåll.

Ibland undrar jag om det blir mer än såhär.

Jag är inte nöjd såhär.

Detta är inte vad jag vill att mitt liv ska bestå av.

Och absolut inte det jag hade tänkt och planerat. Men sen å andra sidan, vad blir någonsin som man tänkt och planerat?!

Lite ro känner jag i att huset är städat (jag hatar verkligen stök) och inte luktar kloak längre.

När vi kom hem i lördags möttes vi av en mycket prekär doft.

Men jag kunde inte sätta fingret på vad det var och fick för mig att det är så mitt hem luktar (fasansfull tanke).

I söndags bestämde jag mig för att gå till botten med mysteriet.

Eller ja, jag bestämde mig för att vädra allt och städa som satan (hur städar egentligen satan?!).

När jag kröp omkring på barnens rum och plockade upp småbilar och annat så upptäckte jag stinkbomben.

Isaacs kissiga nattblöja från torsdagens morgon hade av någon anledning hamnat under hans säng och ni kan ju tänka er hur det luktar.

Jag var givetvis tvungen att lukta på själva blöjan för att vara riktigt säker och sen höll jag på att spy.

Alla lakan och mattan for in i tvättmaskinen snabbt som en höna skiter och sedan skrubbade jag deras rum.

Men lukten var kvar trots fönstret vid gavel och skurhinken överdoserad med rengöringsmedel.

Jag satte in en skål med kaffe (malda bönor inte kokt kaffe) och tände ett av mina partylite-ljus (jag blåste ut ljuset för natten givetvis) och stängde sedan dörren.

Dagen efter så var stanken borta.

Konstigt nog så fungerar det där med kaffe.

Jag gjorde samma sak då när min kyl luktade som en massgrav och även det funkade.


Jag köpte ny dörrmatta igår och en matta till hallen.

En röd trasmatta!!! Matchar hallen alldeles utmärkt eftersom det är rött tema där.

En manisk natt för några månader sen så fick jag för mig att jag skulle måla röda, vågräta linjer på hallens ena vägg och det gjorde jag också.

Sedan målade jag pallen röd och det blev faktiskt bra.

Ännu bättre blev det nu när en matta anlände.


Jag köpte även tre filmer till mig själv igår.

Av en slump fick jag syn på filmen; Stekta gröna tomater.

Den var jag tvungen att ha. Jag och Eva har pratat om den alldeles nyligen och kommit överens om att den måste ses igen.

Och nu har jag den!

Köpte även Music and lyrics. Jag älskar den filmen och måste se den igen.

Tredje och sista filmen blev På spaning med Bridget Jones.

Jag har ingen aning om jag sett den men det kvittar för jag gillar Bridget och har inget emot att titta på Hugh Grant lite då och då.

Bestämde mig för att se någon av filmerna igår men så långt kom jag aldrig.


Jag ska väcka pojkarna nu. Dagisdags om en timme.

När de lämnats så ska jag åter igen bege mig ut för att försöka hitta Smäck.

Jag vet bara inte var mer jag kan leta.


Kisebebisarna är ganska stora nu och väldigt behagliga att ha att göra med.

Rumsrena och kelna som attans.

Faktiskt inte en enda som är skygg. Det brukar det alltid finnas i kullarna.

Isaacs favoritbebis är den svarta katten, Kråkan.

Adams favorit är den helgrå, Tant Daggmar (Daggan).

Och min favorit är nog Alltså aka Klumpen. Han är stor och så fin.

Fast Kråkan är den som är allra mest tillgiven och han är nog lite speciell han med.

Jag har en tanke på att kanske behålla en kattunge om nu Smäck är borta för alltid.

När Adam grät över Smäck igår så frågade han just den frågan...

Vi får se...jag måste fundera över det.


Nej nu måste jag väcka grabbarna.

Av Avinorev - 27 juli 2009 22:43

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg, som vilsna tranors låt.
Gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn.
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn.

Dan Andersson

Av Avinorev - 27 juli 2009 22:27

Jag har varit ute och tittat i dikena igen... det är tredje gången idag.

Ingen har sett henne.

Ingen har hört något.

Var är du fina lilla katt?

Hur ska jag kunna sluta leta om jag inget vet?

Fast jag har gett upp hoppet om att få se dig vid liv igen.

Det har gått en vecka och jag tror att du är borta för alltid.

Jag önskar bara att jag visste och slapp tro och hoppas.

Du ska inte ligga i ett dike och tyna bort.

Du ska få en grav med kors och blommor.

Det är ju du mitt lilla troll.

Min alldeles egna Smäck...

Vem ska nu sova under mitt täcke intill mig?

Vem ska nu prata med mig så som du gjorde?

Du som skulle fylla två år på lördag...

Jag önskar att jag kunde skruva tillbaka tiden för då hade jag aldrig släppt ut dig den dagen.

Adam grät över dig idag.

Jag har gråtit över dig.

Du fattas oss lilla katt.

Så liten men ändå så stor.

Ingen mer som kommer ropa Schni Scna Smäcki...


Jag önskar jag kunde tro på att du bara är vilse och hel men jag vet att det inte är så.

Och min största fasa nu är att hitta dig förstörd och veta att du led.


Du är älskad och saknad fina lilla katt.



Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se