Alla inlägg den 22 juli 2009

Av Avinorev - 22 juli 2009 20:56

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland och står på en perrong
Där allt förändras fast ingenting händer
och skymningen är tidlöst vacker
och jag skriver den från en stuga vid en sjö
det är lätt att bli blödig och nostalgisk
fast man bara bytt miljö


Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar


Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har vart kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där


I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden


Jag har ingen lust, Jag fastnar framför tv:n när det skymmer
att följa dig i livet och skynda mig hem,
för att fylla på så mycket skåpen rymmer
Jag pratade med en vän innan jag reste,
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett


Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger upp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Vi kan inte färdas, bakåt i tiden,
och det skulle bara va ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar digdet är så mycket som jag glömmer att bejaka


Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är


Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder
Våra fäder tacklar av nu, världen är vår
Där elden falnar men fortfarande glöder


Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder

ANNONS
Av Avinorev - 22 juli 2009 10:47


Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll.
Det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll.
Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken.

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp.
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp.
Men ändå, där vi gick, hon skrattade till och pratade på och höll sig vaken.

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll.
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll.
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt.
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt.
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen.
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Varje stund, var minut, var sekund,
samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut.

Solen skulle just gå upp, när vi kom hem till hennes hus.
Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus.
Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika.
Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel.
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika.

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms.
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge upp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp.
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen,
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"

Varje stund, var minut, var sekund,
samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut.

Nu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken Svår.
Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår.
Du har din egen väg att gå, skit samma vilket håll.
Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll?!
Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va.
Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta!

Varje stund, var minut, var sekund,
samma konstiga beslut.
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut...

ANNONS
Av Avinorev - 22 juli 2009 10:39

Och jag satt där med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick allt som jag hade förstorat.

Av Avinorev - 22 juli 2009 09:36

Jag har nog varit allt för negativ, men har inte kunnat låta bli.
Vissa saker gör en ledsen, arg och negativ.
Men det är slut på det nu.

Jag orkar inte bry mig om det som jag ändå inte kan förändra.
Det fanns en mening med detta också och tydligen så ser inte min framtid ut så som jag hade föreställningen om att den skulle.

Fast det skulle jag väl lärt mig vid det här laget, att min framtid aldrig blir som jag tänkt mig.
Förhoppningsvis så blir den mycket bättre än så i slutändan.


Jag måste, en gång för alla, lära mig att den negativa inställningen stjäler mer energi och tid än jag har råd att förlora.

Jag måste lära mig att välja den positiva inställningen.

Vi får väl se hur det går med det...

Av Avinorev - 22 juli 2009 08:20

Jag har haft mardrömmar hela natten och vaknat en miljon gånger.

Nu känns hela mitt huvud så oerhört tungt.

Och det beror på allt det där som andra gör.

Jag vet att jag bara precis ska ta och skita ett stort stycke i det men jag kan inte.

R var jättearg och troligen ledsen eller nåt och det ger MIG dåligt samvete.

Vilket jag inte ska ha eftersom jag inte gjort något fel mot honom.

Jag har ont i magen över vad folk kan göra.

Att ringa och informera om saker och ting som faktiskt är helt jävla orelevant är bara elakt.

Som om R inte redan visste att jag var arg och ledsen.

Jo tack, det gjorde han nog faktiskt.

Fast sen å andra sidan, VAD fan bryyyyyr du dig för?!

Varför bryr du dig om vad andra säger om mig?

Vet du inte bättre än så?

Fast det kanske bara gav dig en enkel anledning till att vara arg eller sur på mig.

Jag tycker inte att det är helt åt helvete av mig att bli arg och sårad över det som varit på tapeten de senaste dagarna.

Jag tycker att det är jävligt normalt faktiskt.


Jag har drömt om honom hela förbannade natten.

Jag fixar inte mer av det här.

Jag vill inte vara en del av det längre.

Jag önskar jag bara kunde vifta med händerna och trolla bort det.

Allt är uppförstorat av den enkla anledning att folk är så satans nyfikna och inte kan låta bli att lägga näsan i blöt.

Om ni nu så gärna måste veta så VÄND ER TILL MIG!

Konstigt att den idén aldrig dök upp.

Mycket, mycket lustigt.



Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se