Alla inlägg den 12 juli 2009

Av Avinorev - 12 juli 2009 18:13

I've been living with a shadow overhead
I've been sleeping with a cloud above my bed
I've been lonely for so long
Trapped in the past, I just can't seem to move on

I've been hiding all my hopes and dreams away
Just in case I ever need em again someday
I've been setting aside time
To clear a little space in the corners of my mind

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
Oh oh oh

I've been watching but the stars refuse to shine
I've been searching but I just don't see the signs
I know that it's out there
There's got to be something for my soul somewhere

I've been looking for someone to shed some light
Not somebody just to get me through the night

I could use some direction
And I'm open to your suggestions

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
And if I open my heart again
I guess I'm hoping you'll be there for me in the end
oh, oh, oh, oh, oh

There are moments when I don't know if it's real
Or if anybody feels the way I feel
I need inspiration
Not just another negotiation

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
And if I open my heart to you
I'm hoping you'll show me what to do
And if you help me to start again
You know that I'll be there for you in the end


Hugh Grant och Drew Barrymore.

Underbar!

ANNONS
Av Avinorev - 12 juli 2009 08:00

Fan vad det gör ont i mig när jag tänker på hur fruktansvärt elaka människor kan vara.

Hur kan man vara så rakt igenom ond?

För det är enbart ondska som kan besitta en människa (människor) som gör saker som det som gjorts.

Tänk att någon som faktiskt varit min vän kan göra så mycket bara precis för att skada mig.


Och jag blir så otroligt ledsen när jag tänker på hur man försökte ta barnen från mig och försökte få mig att framstå som en usel mamma och förälder.

Försökte få mig att framstå som något jag verkligen inte är.

Jag är varken den lögnare som de sa eller den mamma som de försökte få mig till att se ut som.

Nu i efterhand är jag verkligen glad över att de anmälde mig till socialen och att en utredning startades för efter det där så kommer de aldrig någonsin kunna försöka anklaga mig för att vara en dålig mamma.

Smutsiga och ovårdade barn...ja, tack och lov för det. Fläckar lär oss livet och smuts tyder på lek och utveckling.

Jag hade nog snarare oroat mig om barnen alltid hade varit kliniskt rena efter en hel dag på dagis.


Jag ska aldrig mer sluta förvånas över vad som kan komma i min väg i framtiden.

Jag ska aldrig sluta förvånas över hur falsk och elak en människa kan vara.

I allt detta så kan jag ju nästan ge pappan en eloge för att han faktiskt aldrig stack under stol med att han ansåg mig vara en psykiskt sjuk människa som inte skulle få ha barnen och som gjorde allt för att få mig att falla.

Men så finns det den som faktiskt var min allra bästa vän under ett par års tid och som högg mig i ryggen och vred om.

En människa som jag verkligen anförtrodde allt för, som visste alla mina tankar och känslor, som visste vilken sorts mamma jag var.

Och som sedan förvrängde sanningen och gick över till att bli vän med de som hon skytt som pesten.

Men det allra värsta i det som hon gjort var "ursäkterna" och försöket till att glorifiera sig själv.

Påståendet att hon skulle ha blivit tvingad till att ringa till soc och spä på med att jag var olämplig som förälder.

Och sedan stå och säga hur slut i huvudet hennes "vänner" är och att han är så sjuk och att hon inte pratade med honom mer.

Och strax därefter försöka snoka i hur de två hade det och vad hans sambo skrev om i sin blogg som hon läst, varpå jag svarade att jag inte har mer kontakt med dem mer än att mina barn är där varannan helg och vad som stod i hennes blogg intresserade mig föga för det som skrevs (skrivs?) enbart var till för att skada mig och därmed inget som jag har något för att läsa om.


Och jag vet att de alla läser min blogg.

Från pappans och deras sida (och det är mer än hans hushåll) vet jag det absolut eftersom detta har använts som ett försök att få mig att framstå som en idiot i både tingsrätt och hos socialen.

Och jag vet även så väl att pappan aldrig har behövt tvinga henne till att anmäla mig eller säga hur otroligt dum i huvudet jag är.

Och jag vet exakt hur de stått och snackat skit om mig i den lilla affär som finns här i vår by.


Och det som skrämmer och gör mig allra mest ont är att alla dessa människor en gång har känt mig och vet exakt hur mycket jag älskar mina barn och att jag alltid tagit hand om dem på det allra bästa sätt.


Det slog mig nu att man till och med försökte få det till att jag varken städade eller lagade mat för att jag en gång skrev att det låg dammälgar i hörnorna och att en spindel hade spunnit ett nät och bosatt sig i min vask under en stekpanna...och att detta hade hänt under de två veckor som barnen varit hos sin pappa på hans semester...

Är det så att jag alltid måste hålla kliniskt rent bara för att jag är mamma???

Även då barnen inte är hemma???

Ånej för det hade ju bara varit fullständigt galet.

Jag bidar min fria tid precis så som jag vill och känner för.

Om jag vill sova 48 timmar i sträck så gör jag det.

Om jag vill festa och vara apberusad i tre dygn så är jag det. Fast det hade jag iof sig aldrig velat. Fy fan vilken ångest och snacka om baksmälla sen...urk.

Om jag vill strunta i att städa så struntar jag blankt i det.

Och det vill jag ibland för jag städar hela tiden.

Minst två gånger om dagen dammsuger jag eftersom jag avskyr grus och annat smuts på golvet.

Och när barnen inte är hemma så kan jag släppa på allt och bara göra precis det som jag vill göra.

Inga krav, inga måsten, inget behov till att ta hänsyn till någon eller något annat.

Energisamlare.


I förrgår kväll när jag skulle sova så kände jag så starkt att jag inte ville sova ensam.

Så jag bar in alla fyra kattungarna i sängen och snusade på dem tills jag somnade.

På morgonen väcktes jag av att Kråkan petade på mitt ansikte och, med stora blå ögon, glodde på mig.

Hans syskon låg i en hög alldeles bredvid mitt huvud.

Så tänkte jag att jag skulle ligga ett tag och bara njuta av dessa små liv...tills en misstäkt doft nådde min näsa.

Givetvis så var deten litenhårboll som inte kunnat hålla sig och bajsat en liten fjantig korv i min säng.

Äcklad bar jag in alla de små till sin egen korg och lådan och rev sedan ur alla lakan ur sängen.

Men jag får skylla mig själv.

Jag borde ha förutspått det med tanke på att de ännu inte vågar hoppa ner från sängen och faktiskt är i behov av att gå på lådan ganska ofta när de är såhär små.

Jag har iaf kommit till insikten med att de inte kommer sova i min säng förrän de blivt några veckor äldre och inte längre kan stoppas.


Inatt har jag haft en oväntad nattgäst.

Då jag kom hem vid ett-tidenpå natten så möttes jag av Valdis, grannarnas hund, på gatan.

Ännu en gång har hon smugit ut då ingen sett och sedan inte kommit in igen då huset gått och lagt sig.

Jag knackade flera gånger och ringde en massa men utan större framgång.

När jag stått där och velat och försökt få ta på grannarna så beslöt jag mig för att ta med Valdis in till mig och gå och lägga mig.

Att hon skulle sova ute var inget alternativ.

Valdis var först lite skeptisk men fann sig snabbt till rätta och somnade lugnt nedanför min säng.

Imorse väckte hon mig med att puffa och prata och sedan med viftande svans springa till dörren om och om igen.

Klockan var då halv sju.

Jag gick upp och såg att grannarna var vakna så jag öppnade dörren och lät Valdis skutta glatt till sin yngre husse.

Jag informerade om att jag hittat henne på natten och försökt få väcka dem men inte lyckats och låtit henne sova över.

Och då berättar Jacob att han varit ute och letat efter henne hela natten och varit jätteorolig.

Det var därför ingen vaknade av att det ringde och ringde på hemtelefonen och att det knackades på dörren...det var ju ingen där.

Stackars Jacob såg ut som att han blivit överkörd och uppe på detta var stupfull.

Jag tror att han sover ganska gott nu...

Det är "action" på vår gata. Oftast så är det förken Valdis som orsakar dessa nattliga äventyr.


Jaja, nu ska jag ge mig för den här gången.

Inga större planer för dagen så jag tror att jag ska ut och träna en stund.

Fast först ska jag nog gosa ner mig en stund i sängen och läsa min bok som nu är så spännande att jag knappt kan släppa den för en sekund.

Saker börjar bli väldigt märkliga och jag måste få veta sanningen och orsaken.

Boken kallar.


Ha en skön söndag.

Kanske ses vi här igen senare idag.




ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se