Alla inlägg den 4 juli 2009

Av Avinorev - 4 juli 2009 09:04

Jag har länge misstänkt att jag haft en copycat och idag blev det liksom klart för mig att det är så.
Till en början så blev jag irriterad men sen insåg jag komiken i det hela.
För det är ju faktiskt komiskt, även om det kan vara irriterande.
Min mamma säger alltid att man ska ta det som en komplimang. Att efterapning är den största komplimang som man kan få.
Och visst är det väl så för om någon kopierar dig och ditt sätt eller stil så innebär ju det bara att du har något som den personen avundas och själv vill ha.
Och det är ju positivt...till en viss del.
Det är ju en bekräftelse på att det du gör/har på dig/säger är bra.
Å andra sidan så är det ju faktiskt sorgligt.
Ledsamt eftersom copycaten inte själv har en egen identitet att känna sig trygg i.
Undrar vad det är som gör att vissa människor inte kan känna sig bekväma med sin egen personlighet, åsikter, stil.
Visst är väl alla osäkra någon gång i någonting men jag har aldrig känt att jag måste kopiera allt det som jag beundrar hos andra.
Vi har olika styrkor och svagheter.
Vi är olika bra på allt.
Så varför känner man behovet av att försöka efterlikna någon annan???
Varför vill man vara som någon annan???
Vill man inte vara orginell på något vis, ha en egen personlighet?!

Jag kan inte för mitt liv förstå vad den här personen kan vara avundsjuk på mig för.
Eller är jag en konkurrent som till varje pris måste besegras genom att bevisas inte vara den enda som gör/säger/klär mig så som jag gör...?
Kanske är det ett försök till en påvisan om att livet är perfekt.
Men varför är då jag en konkurrent???
Vad är det jag har som gör mig värd att efterliknas?
Vad är det den personen saknar som gör att denna inte kan vara sin egen?
Det bottnar i en osäkerhet, en misstro till sig själv, en rädsla för att inte upplevas som perfekt.
Men både för mig och andra har personens fasad rasat någon gång och visat på att det finns brister även där.
Jag har känt den här människan i många år men det är först nu som jag verkligen inser att jag blir plagierad.
Det började med att hon köpte samma saker som mig och vid den tiden så tyckte jag att det var kul.
Tog det som att det jag köpt var fint.
Jag har ju själv köpt liknande eller likadana saker som mina vänner vid enstaka tillfällen.
Men sen har det spårat ur.

Det var som med L och en gemensam vän till oss.
L och den här andra tjejen började umgås ganska flitigt under en period och tjejen beundrade och såg upp till L.
Det började med att hon köpte en likadan tröja, började lyssna på samma musik mm mm.
Måttet var rågat då hon tatuerade in en exakt likadan tatuering som L precis hade gjort, och började snusa trots att hon inte var nikotinist.
Då fick L panik. Hon var förbannad och detta fick tjejen också höra.
Sedan dess så har plagieringen avtagit sånär på vissa enstaka saker som enbart bör betraktas som en komplimang.

Det är skrämmande när någon försöker ta över ens liv och göra det till sitt eget.
Och det är tragiskt.
Inom mode och kläder så ser man det allt som oftast.
Unga tjejer som försöker efterlikna personer som Elin Kling och Sofi Fahrman.
Givetvis så har dessa två tjejer ett enormt inflytande och jag tycker själv att det är kul med lite olika tips och idéer.
Men det är så många tjejer som blir kopior av dem och inte vågar ha sin egen stil.
Jag satt och bläddrade i fredagsbilagan där Elin Kling är "mode-orakel" och ett av uppläggen är att folk ska skicka in bilder på sina outfits och beskriva dem.
I varje nummer så visas ca 10 olika insändare upp och skrämmande nog så ser verkligen alla ut som Elin själv.
Blonda lockar, likadana skor, samma stil och samma pose och ansiktsuttryck.
Inte ens ansiktsuttrycket kan vara deras egna.
Skrämmande, mycket skrämmande.
Inte någon av dem ler utan väljer att se ut som en guldfisk.
Usch jag får rysningar.

Också är det denna skeva syn på kroppen.
Man vill vara perfekt, smal och ha stora bröst.
Fötterna ska vara små men längden ska vara lång.
Oftast misslyckas allt detta ovanstående och resulterar i att de bara ser dumma ut.
Ska man tvunget gå i höga klackar med platå så bör man lära sig gå i det också.
Det ser bara krystat ut när de stapplar fram längs gatorna med böjda knän, krumma ryggar och stukar fötterna i vart och vartannat steg.
Högklackat är en konst att gå i.
Jag kunde verkligen inte gå i högklackat för några år sen.
Dels så tyckte jag inte om att jag blev så lång och dels så höll jag på att slå ihjäl mig och bryta alla ben i kroppen.
Men jag ändrade åsikt och lärde mig att gå i dem.
I en lägre klack givetvis.
Inte högre än fem centimeter och detta delvis för längdens skull.
Nu mer köper jag helst skor med 12 cm klack och gärna en viss platå framtill.
Jag skiter fullständigt att jag blir 186 cm lång och längre än Robin och alla andra.
Det är snyggt med långa tjejer har jag kommit fram till genom åren.
Och det är förbaskat snyggt med höga klackar.
Dessutom så är det smickrande för ben och figur.
Stora bröst är heller inget som jag eftersträvar.
Jag tycker att små bröst är snyggt.
Och det är inte bara för att jag själv har det nu mer.
Jag hittade bilder från när jag var i 15-års åldern och låg inne med en c-kupa.
Jag hade en klyfta vid den tiden och jag blev helt chockad när jag såg storleken på dem.
Efter att barnen fötts så har de krympt till en mindre a-kupa.
Men det är fine.
Det enda som jag fortfarande inte är bekväm i är storleksskillnaden (ja, jag vet, alla har den) och utseendet på det ena bröstet.
Detta ska jag dock ordna till en vacker dag.

Jaja, nog babblat om allt detta strunt.
Nu ska jag väcka Robin så att vi kan dra till stranden.
Hoppas på att vinden blåser utåt vid stenshuvud och blåser bort alla dessa blåalger som förgiftar vattnet.
Annars får det väl bli västkusten antar jag.

Nähäpp, dags att ta tag i sitt liv!

ANNONS

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se