Alla inlägg under maj 2009

Av Avinorev - 29 maj 2009 14:16

Nu sitter jag äntligen på bussen som tar mig mot Göteborg och Marika.

Underbart, underbart.

Vinet ligger i väskan tillsammans med mina high heels och bara väntar på att få packas upp.

Här ska minglas.


Jag har kommit till Helsingborg, ungefär, mamma.

Allt går bra och ja, som du märker så kom jag på bussen utan att bli tagen som terrorist eller självmordsbombare, detta trots mitt lockiga hår!!! Det måste varit skorna som gjorde det...jag menar, hur många självmordsbombare/terrorister knatar runt i guldiga ballerinaskor?! Fast det hade sett kul ut...En Bin Laden med massor av bomber surrade vid kroppen (med silvertejp givetvis) och i guldiga ballerinaskor. Undrar om man tagit honom på allvar då.

Jag lyssnar på Floodgate för att slippa lyssna på hönan som sitter bakom mig och hennes kacklande i telefon.

Flykten från hönsgården var åt andra hållet, tack.

Killen som jag tryckte mig ner bredvid (till hans förtret) har bytt plats och jag vet inte om det beror på Agda bakom eller på om jag luktade.

Anyhow, I don´t care. Nu fick ju jag två säten för mig själv.

Jag ska nog vara extremt jobbig på vägen hem om jag måste dela säte med något. Då flyttar dem sig med allra största säkerhet och återigen så får jag sitta själv. GÖTT.


Jag har tuggat lite för många tuggummin och kommer säkert drabbas av dess laxerande effekt lagom till det är en timme kvar av resan.

Fyyyy vad jobbigt det hade varit.

Om det är någon som går och bajsar på toaletten här så kommer jag dö.

Jag sitter precis framför den. Jag kanske skulle ta och resa mig upp och be om allas uppmärksamhet, och med hög och bestämd stämma informera om att den som ens tänker tanken på att bajsa under bussresan, kommer att få stå för min begravnings kostnader.

Jag kan säga att jag är allergisk mot bajs...Ja, det skulle kunna funka. Folk tar ju hänsyn till pälsallergi och annat löjligt trams, så varför inte bajsallergi.


Jag ska aldrig bli lastbilschafför.

Nu har vi kört förbi jättemånga lastbilar och ALLA chafförerna ser lika trötta och uttråkade ut.

Och ja, vad annars. Dem sitter i en förbannad lastbil och rattar sverige runt.

Det kan inte vara lätt och det ska jag aldrig bli.

Inte busschafför heller för den delen.

Tänk att köra samma förbannade runda om och om igen. Lund-Göteborg, Göteborg-Lund osv osv.

Och alltid med nya störiga människor. Vissa luktar (jag?), andra kacklar (hon bakom) och några snarkar.


På den här tiden har jag tagit mig till Halmstad och nu återstår 1 timme och 45 minuter av resan.

Jag får en känsla av att det är den sista kvarten som kommer knäcka mig.

Jag har redan ont i arslet och det är inte som att man skulle kunna sträcka ut och ge ryggen ett break.

Stackars busschaförer och lastbilschafförer!

Nej, det är inte synd om dem. Jaaaa då, dem har själva valt det. Jag kan höra dig säga det mamma!!!! Erkänn att du tänkte så.


Fan, jag är kissnödig...undrar om jag klarar att hålla mig till Göteborg.

Jag vill verkligen inte gå på den här toaletten.

Alla ser när man går dit och sen sitter alla och undrar om jag gör nummer ett eller nummer två.

Snacka om att känna sig uttittad.


Nä...jag ska försöka avleda kissnödigheten med skvallertidning och fler tuggummin.


Moderkaka, jag hör av mig när jag anlänt.

(Märker du hur jag tillägnat detta inlägg åt dig??!!! A a a!!!)

ANNONS
Av Avinorev - 27 maj 2009 22:45

God kväll alla ni där ute.

Min laptop funkar igen, tack vare min genialiska lillebror. Jag dyrkar nu mer marken han går på.

Efter att ha ringt åtskilliga samtal till tillverkare, återförsäljare, teknisk support för både bredbandet och datorn, så ringde jag slutligen Christian.

Det var då, när min desperation var som störst och jag, efter 3 timmar, får direktionerna att omformatera hela datorn som jag kastade mig på telefonen och jagade rätt på lillebror.

Och det som de "rätta" personerna inte kunde fixa på tre timmar, det fixade han på en halvtimme.

Jag är så glad.

Nu kan jag resa i tre timmar utan att skrumpna ihop av uttråkning.


Jahapp.

Idag har jag varit och fotats hos Tomas Härstedt.

Det blev en hel del bilder...400 för att vara exakt.

Men av de 400 så är det många som inte blev bra pga att jag gör en konstig min, börjar gapskratta när jag ska se nonchalant ut, tappar balansen eller blir allmänt kocko.

Men kul är det.

Nu är jag trött i huvud och i kropp.

När jag var på väg hem och stod och väntade på tåget så öppnade sig hela himlen och syndafloden kom störtandes ner.

Dropparna var så tunga att dem hade kunnat orsaka en lättare hjärnskakning.

Så fem minuter senare så sken solen...bipolärt väder!


Babe är på Marholmen nu för att skriva hits med utvalda från skivbolaget. Han är duktig min fina.


Jag ska sova känner jag för nu börjar huvudet dunka av trötthet.


En av dem seriösaste (inte alls) bilderna från dagen.

More to come.


ANNONS
Av Avinorev - 27 maj 2009 06:44

Plåtning idag.

Måste fixa ihop sakerna som jag behöver ha med mig.

Känner mig sådär pigg på att posa framför en kamera idag. Men det ordnar nog till sig när jag kommit ur mjukisbyxorna och i smink och hår.


Gääääsp.


I hear you later

Av Avinorev - 26 maj 2009 09:45

Jahapp. Hemma igen då.

Kollade precis igenom referenserna till min blogg och började klia mig i huvudet då en ref. är en mailadress som, dessutom, har varit inne ett antal gånger i rad.

Resterande består av google mm och det är ju inget konstigt med det, men en mailadress...Kanske är så att någon fått länken hit mailad?! Jaja, det får vi aldrig veta ändå så det är bara att sluta fundera!


Igår sa min syster något som jag vetat hela tiden men inte lagt ner någon större tid att fundera över.

Visst har jag funderat men inte så rationellt och undersökande. Snarare mer anklagande...om nu det är det rätta ordet. Det får duga!

Det är det här med rädsla och osäkerhet.

Inte den fysiska rädslan. Den som finns när man ska hoppa utför ett stup eller nåt.

Nej, den psykiska. Den som bara finns där men utan en större anledning.

Det finns osäkra och rädda människor, och så finns det säkra och trygga människor.

En trygg och säker person kan se andra i ögonen och hålla kvar blicken. Den kan prata allvarligt och bestämt, utan att behöva urskuldra sig eller lätta upp stämningen.

En trygg människa drar inte handen genom håret upprepade gånger, den står inte och väger från ben till ben och den behöver inte bekräftelse gång på gång.

En osäker människa gör allt det där. Kanske inte ordagrant just det där, men en sån person kan inte slappna av och håller därmed på med en massa rörelser hela tiden.

En osäker person klarar inte av bråk. Den drar sig undan så fort det blir en minsta spänning i luften.

Den tar åt sig av all ilska eller irritation som kommer från människor runt omkring och den går in i försvarsställning så fort det utdelas någon form av kritik.

Och en osäker människa vågar inte släppa det liv den lever för att prova på något nytt. Vågar inte släppa in nyheter som innebär förändring.

En osäker person lever kvar på samma, välbekanta sida av vägen, utan att någonsin svänga av och prova sig fram mot ett annat färdmål.

Så varför är det så?

Varför blir en del människor så otroligt otrygga när andra lever i en trygghet?

Har det med barndom och uppväxt att göra? Nej, det tror inte jag.

Det finns ju människor som blivit misshandlade som barn som ändå är världens tryggaste människor.

Det är kanske så att vi föds med en grundtrygghet. Den tryggheten som ligger som bas för resten av våra liv.

Så vissa kanske föds utan den. Föds med en rädsla för de okända känslorna, för det okända livet.

Jag undrar om man kan påverka det. Jag hoppas att man kan. Jag hoppas att man kan bygga upp en trygghet även då man inte har den från början.

Men, det värsta är att de personer som skulle behöva hjälp med sin rädsla, oftast inte ser det eller förnekar det och vägrar hjälp.

För vägrar man insikten så vägrar man hjälp.

Kan man leva med en rädd människa? Orkar man leva med rädslan för det nya, outforskade? Orkar man leva med någon som måste vara vän med hela världen, som inte kan hantera att ha fiender och människor som inte tycker om den?

En människa som alltid måste vara social för att inte tappa fästet och kanske bli sedd som en associal och tråkig människa.

Och om den, gud förbjude, skulle få en ovän, så blir dem ovänner livet ut. Det finns ingen chans till försoning för den rädda av dem två kommer aldrig mer hälsa på den andra igen.

Däremot så kan denna osäkra person göra sig "ovän" med människor som aldrig någonsin gjort honom/henne illa. Men någon i dess sällskapskrets har något otalt med en annan människa och då måste den otrygga välja ett parti.

Det går inte att hålla sig neutral och utanför. Nej, den andra måste hatas om det är så att hans/hennes vän hatar denna. Även då osämjan bara precis handlar om att den hatade råkade trampa på vännens blommor.

Feghet är vad det är. Och feghet kommer ur osäkerhet, och osäkerhet kommer ur rädsla.

Om den rädda människan hade kunnat stiga ur sin kropp för ett litet tag och kunnat betrakta allt den gör och inte gör så hade även den människan förstått hur fel den agerade.

Men det är inte lönt att försöka resonera eller ifrågasätta en rädd person för personen är just rädd och kommer göra som den alltid gör. Dra sig undan/skämta/förneka/skylla på annat/andra/byta samtalsämne.


En otrygg människa är inte mindre lätt att älska men är svårare att orka älska!


Så, detta var min predikan för idag, ja, iaf för nu.

Kanske tycker ni på annat sätt eller har en annan teori.

Låt mig veta. Är det någon som levt såhär och förändrats eller är det någon som lever med en i sin krets?


Nu väntar solen.


God förmiddag mina stalkers (hahaha, den var till dig mamma)

Av Avinorev - 26 maj 2009 07:02

Jag tänkte precis "ursäkta" mig för att jag aldrig skrev igår, men det gjorde jag ju.

Fast jag hade glömt bort det!

Jag hade iaf tänkt mig att jag skulle skriva mer igår kväll, men eftersom datorer är dumma i huvudet och hatar mig så blev det ingenting med det.

Jag vet inte vad som har hänt men helt plötsligt så fick min laptop för sig att den inte tänkte samarbeta och låta mig koppla upp mig på nätet.

Den har bestämt sig för att den funktionen inte längre ska ingå i dess arbetsuppgifter.

Så, då får jag snällt placera mig själv vid den stationära, och HUR kul är det?!

Igår var jag jättetrött och skulle ligga i sängen och skriva. Det blir nog lite jobbigt att bära in den stationära i sängen...och otympligt.

Förbannade datorer.

Jag MÅSTE få det fixat innan fredag för då kommer jag vara i enormt behov av min laptop.

Jag ska nämligen sitta på en buss till Göteborg i tre timmar och det kommer vara döden utan datorn.

Så, nu har jag fått gnälla lite.


Jag känner inte riktigt att jag har tid att skriva ett längre inlägg här.

Och längre hade det blivit.

Jag får göra det när barnen är lämnade på dagis och jag inte är stressad av morgonens göromål.

Om en timme ska barnen väckas ur sina drömmar och innan dess så ska jag njuta av morgonen och dess ro.


Nu ropar min kaffemugg på mig.


Got to go!


Förresten, växterna lever än!!! Överraskning.

Av Avinorev - 25 maj 2009 06:39

God morgon Sverige.


Idag har jag varit uppe sen fem-tiden.

Jag hann pussas och kramas med min musiker innan han, återigen, styrde kosan mot sthlm.

Min tröja luktar som honom...

Men men, nu dröjer det till den 3 juni (jag tror det var då han kom hem) innan jag får snusa på honom igen.


Igår var när jag gjorde ingenting så kom pappa, helt oväntat, för att klippa mitt gräs...

Jag vet inte varför han fick detta infallet. Han hade nämligen packat in gräsklipparen i bilen och kört hit.

Kanske tycker han att jag börjar bli alldeles för manlig nu?!

Jag kan ju både klippa gräset, tända en grill och dricka whisky och öl...

Jag kan dock inte rapa vilket blir ett minus på manlighetsskalan. (Det kan inte Robin heller, moahaha)

Jag får kanske snart skäggväxt och hår på bröstet...


Hur som helst så kom han iaf hit, glad i hågen, och började med att städa undan leksaker, flytta bord, stolar och hammock.

Jag stod som ett fån och kände mig lite överflödig.

Jag är inte van vid att någon annan fixar min trädgård.

Barnen blev iaf överlyckliga och hämtade genast sin gräsklippare för att kunna hjälpa morfar.

Allt var till belåtenhet tills pappa började gå bärsakargång på min rabatt på baksidan...AAAAAARRRRGHHHHH.

Mina smultron är nu bara ett minne blott...snyft. Och min otroligt fina, mörkt gröna marktäckande växt.

Jag tror jag hoppade och viftade som en idiot när jag såg vart han var på väg med gräsklipparen.

Pappas kommentar?! "Vadå?? Där var ju bara maskrosor".

Ja...som skulle rensas bort på ett liiiiite mer humant sätt. Inte köttas.

Adam åkte iväg och köpte nya smultron tillsammans med mormor.

De kom hem med fyra smultronplantor, en tomatplanta (som jag har otrolig ågren över då jag tror jag kommer döda den), en taklök (den kaaaanskeee kan överleva i min vård), höstanemon (underbara, underbara) och några andra små gröna saker som ska blomma...ja dvs om de lever så länge.

Jag är urkass på växter...eller nja, urkass på att vattna växter.

De liksom dör efter ett tag. Fast när jag tänker efter så dör de banne mig även när jag vattnat dem. Det är något med mig och plantor. Så fort de ser mig så faller de ihop i en liten vissen hög på marken.

Oh well, jag har planterat ut alla växter utom tomatplantan. Den tänker jag sätta i en kruka. Jag inbillar mig att den har en chans att överleva då.

Om jag skulle satsa pengar på vilken växt som kommer dö sist så sätter jag dem på taklöken!

Hm..jag tror minsann jag ska prova den där omröstningsfunktionen och starta en omröstning om vilken som klarar sig längst!


Jahapp, ingen vettig information denna morgon.

Nu ska jag dricka mer kaffe och lösa fler korsord.


Adjöss och farväl.

Av Avinorev - 24 maj 2009 15:32

Som ni ser så har jag fixat lite med min blogg. Jag är säkert inte klar men det får duga tillsvidare.

Ser ni att bakgrundsbilden gör att allt ser lite snett ut?

Det tyckte jag var lite kul.


Nu måste jag duscha.

Middag hos Robins mamma idag. 

Presentation

Livet i bild

 

                        

Fråga mig

16 besvarade frågor

Tidigare år

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2009 >>>

Sök i bloggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

Gästbok...or something...

Följ bloggen

Följ The crazy bipolar cat lady med Blogkeen
Följ The crazy bipolar cat lady med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se